Mango lovade mig en bil och nu har han bokat en hyrbil för två veckor från nästa onsdag. Hur gulligt är inte det!? Ska bli otroligt skönt att kunna ta sig runt lite. Lycka! Frågan hur jag ska få tag i bilen bara, för det är ett x antal kilometer till garaget. Tänk vad smidigt det hade varit med lokaltrafik. Ska gå och fråga grannen Susan om hon kan skjutsa mig. Det är dagens stora projekt. Vakta och vaka i dörren, hålla koll upp längs gatan, se om Susans lilla bil står på infarten och sen hugga som en krokodil när hon dyker upp.
Nothing here seems to be smooth. Now the driving licenses arrived and Mango booked me a rental car, which I will have for two weeks starting on Wednesday. So long no problem, but how am I going to pick the car up? I don’t have a car to go the garage. The thing I miss the most about Sweden and especially Switzerland is public transport. How easy it is to get on a bus or tram and go to the garage. Here are no public transports, or there is but I haven’t got a clue of how to get on one. There are minibuses called Kombi that collects people along the road. They have no signs telling where they’re going or even if it’s a public bus. People wait on the side of the road and put their finger up and the Kombi stops and pick them up. It is only black people using this service and as things here still are very much divided by skin colour, I’m not supposed to take one of those buses. Not even a taxi as I understood it. The taxis are not usually used by white people. Not that the drivers are violent or so, but they are not used to drive white people, is what we’ve been told. I don’t understand exactly what this means, but I guess it’s better not taking any risks here. I better go speak to my neighbour Susan and ask her to take me. Yes, I’ll do that.
torsdag 26 augusti 2010
tisdag 24 augusti 2010
Oroligheter
En sak som gör mig lite osäker, lite orolig i magtrakten, är några annonser i den lokala tidningen. Den kommer en gång i veckan och man får ta den gratis i butiken. På baksidan högst upp till vänster finns en lite mindre annons; kort och gott namn och telefonnummer till Dr Willie Barnard, samt hans öppettider Maandag tot Vrydag 08:00-16:00. Så långt inget konstigt, eller hur? Längre ner på sidan en annons som sträcker sig över hela sidbredden, ganska smal med gul bakgrund. Jag är ju ingen mästare på Africaans, men att läsa är lättare än att höra. Så jag läser att det handlar om Skeetbanan, vilket verkar stämma eftersom att ena hörnet på annonsen ser ut som en pricktavla. På lördag ska där bli nån slags aktivitet som jag inte är helt säker på vad det står. Det är hur som helst inte det som är det intressanta, utan om man är intresserad eller vill veta mer så har dom lagt in kontaktuppgifter längst ner på annonsen. Det är här som det blir lite olustigt. Det är nämligen vår käre vän Dr Wille Barnard som är kontaktperson. Någonstans i min fantasi blir det obehagligt att tänka på att man skulle kunna träffa Dr Willie först på skjutbanan och sedan på kliniken. Fast inte förrän på måndagen då, eftersom den inte är öppen på lördagar, så man får hoppas att man överlever. Jag tänker mig skottskada. Det verkar inte säkert. Jag ska inte gå till skjutbanan och jag ska definitivt inte gå till Dr Willie Barnard. Någonsin.
Det finns andra saker som också gör att man får en lite olustig känsla i kroppen. Det handlar om människorna här omkring. Damen i bokaffären berättade att pga. de stora projekten med kraftverksbyggen och gruvor så växer samhället med en oroväckande hastighet. Det innebär att allt inte hinner med utvecklingen. Hon nämnde pengar, kontanter. Ett stort problem är att bankomaterna töms mycket fortare än förut och att det ställer ju till stora problem om folk inte kommer åt kontanter på helgerna, eftersom man inte alltid kan betala med kort. Ett annat problem kopplat till kontanter är att när lönen kommer så blir det totalt kaos på banken. Så vi varnas för att gå dit. Hon säger att vi bör ta med en stol och vattenflaskor, för man får vänta, inte en timme eller två utan många timmar. Har man dessutom oturen att inte ha hunnit innanför dörrarna halv fyra när dom stänger så blir man helt enkelt utelåst, oavsett hur många timmar man stått och köat utanför banken. Men det största problemet är inte kontanter för dom som har pengar, utan alla människor som kommer hit för att söka lyckan. Samhället har totalt överösts av människor som söker jobb i dom stora projekten. Dom kommer inte bara från överallt inom landet utan även från angränsande länder. Det finns ett kontor bakom bokhandeln där man kan lämna in sitt CV och därmed vara med i jakten på lycka. Men många får inga jobb, inte på länge än, och i väntan på jobb vistas dom i området. Dom bor i området. Men dom bor inte i hus, inte heller i lägenhet. Dom bor just bara i området. Dom sover i buskar och mellan högar av tegelstenar som ligger bakom bygghandeln. Dom bor i tält, provisoriskt byggda av vilken plast eller plåt man lyckas komma över. Det finns plåtskjul och containers, och där bor människor. Inget vatten eller sanitet och det stinker av piss. Det kryper i skinnet när vi går över parkeringen. Sopor, kläder och människor på marken. Någon sover på refugen mitt i vägen, han lutar sitt huvud mot trädroten och ligger raklång i gräset. Jag undrar om dom är höga eller fulla, eller om det bara är depressionen som ger ett uttryck av att verka påverkad av kemikalier. Jag känner mig rädd för jag tänker att det är just desperationen i dessa människor som skulle kunna driva dom till kriminalitet. Många har säkert familjer som väntar på dom hemma, familjer som kanske tror att dom kommer att komma hem med pengar och mat, familjer som man kanske skäms inför att meddela att man inte fått något jobb och att man driver omkring, hungrig och trött. Ett snabbt inbrott, sälja sakerna och sedan åka hem till familjen med några korvören kanske är bättre än ingenting.
Vi är lyckliga
Det finns andra saker som också gör att man får en lite olustig känsla i kroppen. Det handlar om människorna här omkring. Damen i bokaffären berättade att pga. de stora projekten med kraftverksbyggen och gruvor så växer samhället med en oroväckande hastighet. Det innebär att allt inte hinner med utvecklingen. Hon nämnde pengar, kontanter. Ett stort problem är att bankomaterna töms mycket fortare än förut och att det ställer ju till stora problem om folk inte kommer åt kontanter på helgerna, eftersom man inte alltid kan betala med kort. Ett annat problem kopplat till kontanter är att när lönen kommer så blir det totalt kaos på banken. Så vi varnas för att gå dit. Hon säger att vi bör ta med en stol och vattenflaskor, för man får vänta, inte en timme eller två utan många timmar. Har man dessutom oturen att inte ha hunnit innanför dörrarna halv fyra när dom stänger så blir man helt enkelt utelåst, oavsett hur många timmar man stått och köat utanför banken. Men det största problemet är inte kontanter för dom som har pengar, utan alla människor som kommer hit för att söka lyckan. Samhället har totalt överösts av människor som söker jobb i dom stora projekten. Dom kommer inte bara från överallt inom landet utan även från angränsande länder. Det finns ett kontor bakom bokhandeln där man kan lämna in sitt CV och därmed vara med i jakten på lycka. Men många får inga jobb, inte på länge än, och i väntan på jobb vistas dom i området. Dom bor i området. Men dom bor inte i hus, inte heller i lägenhet. Dom bor just bara i området. Dom sover i buskar och mellan högar av tegelstenar som ligger bakom bygghandeln. Dom bor i tält, provisoriskt byggda av vilken plast eller plåt man lyckas komma över. Det finns plåtskjul och containers, och där bor människor. Inget vatten eller sanitet och det stinker av piss. Det kryper i skinnet när vi går över parkeringen. Sopor, kläder och människor på marken. Någon sover på refugen mitt i vägen, han lutar sitt huvud mot trädroten och ligger raklång i gräset. Jag undrar om dom är höga eller fulla, eller om det bara är depressionen som ger ett uttryck av att verka påverkad av kemikalier. Jag känner mig rädd för jag tänker att det är just desperationen i dessa människor som skulle kunna driva dom till kriminalitet. Många har säkert familjer som väntar på dom hemma, familjer som kanske tror att dom kommer att komma hem med pengar och mat, familjer som man kanske skäms inför att meddela att man inte fått något jobb och att man driver omkring, hungrig och trött. Ett snabbt inbrott, sälja sakerna och sedan åka hem till familjen med några korvören kanske är bättre än ingenting.
Vi är lyckliga
Mike
Måndag är det 31 grader varmt i skuggan. Skönt. Jag har ställt upp korsdrag så det ska bli lite varmare inomhus också. Det håller sig rätt så svalt med stenväggar och högt i tak. Tisdag 18 grader och hård vind. Växlande väder helt enkelt. Helgens uppdateringar är som följer. Lördag skulle vi åka och handla, klockan 10 skulle vi bli hämtade av Suluman, en malaysisk kollega till Mango. Men Suluman fick punktering på bilen och kunde inte komma. Så vi tog en promenad till närmsta centrum, pratade lite med kvinnan i bokhandeln och gick och köpte oss lite lördagsgodis till tröst. På söndag morgon kom Jan istället och skjutsade oss till affären. Där träffade vi en av Mangos chefer som meddelade att vi skulle passa på att handla, för snart är det löning och när lönen kommer så töms butikerna. Spännande. Vi har i alla fall ett hyfsat förråd så jag tror att vi skulle klara oss i två veckor utan några fler inköp. Det är klart att brödet skulle ju ta slut, och vi som inte kan baka eget är ju då lite beroende av butikerna trots allt. Men bröd lär dom väl ha, det fylls ju på varje dag. Vi får se, det ska bli intressant. Det ska även bli intressant att se om dom någonsin fixar ugnen så att vi kan baka eget bröd.
På söndagskvällen när vi var i full gång med att vattna gräsmattan kom grannen förbi. Han var ute och cyklade med sin lilla dotter och dom svängde in på våran uppfart och hälsade. Mike heter han och han är pastor i en kyrka här, en baptistkyrka skulle jag tro. Men jag måste erkänna att jag har dålig koll på religionen, men han berättade att dom hoppar upp och ner och sjunger och att dom tror på Jesus. Fast han sa ju inte så, men det var vad jag uppfattade ur vad han pratade om. I alla fall så bjöd han över oss på lunch, eventuellt nästa söndag. Inte nog med det han bjöd oss även att följa med till kyrkan. Klockan 9 på söndagar i kyrkan bredvid hotellet, alldeles i början av samhället. Inte den följande söndagen men den där efter ska vi nog gå dit. Vi sa naturligtvis att vi inte var troende och gick i kyrkan, men att det skulle vara kul att se hur en mässa i deras kyrka ser ut. När jag tänker efter så vet jag inte helt säkert, men jag tror att han sa att kyrkan var ett stort vitt tält. När jag ser ett tält framför mig med en massa människor som hoppar upp och ner och sjunger och tror på Jesus så blir jag faktiskt lite rädd. Men det ska bli oerhört intressant att se. Någonstans är jag också rädd att Mango ska falla in i trans och börja hoppa och skrika, -I’m a believer, I love Jesus! Och att det sen ska bli lite konstig stämning mellan oss och att jag ska tycka att han verkar ha blivit lite besatt och att han ska ha blivit så frälst att vi sen varje söndag sitter, eller hoppar, i kyrkan och att jag ska tycka att det känns obekvämt. Jag tror inte att risken är så stor, men man vet ju aldrig. Blir man frälst så blir man.
Förutom att bjuda med oss på lunch och kyrkobesök så erbjöd sig Mike även att ta oss med till sina hemtrakter. Durban. Precis dit vi vill åka. Men han pratade om att åka i Oktober och vi hade planerat att åka dit över jul. Durban ligger på östkusten och är en rätt så stor stad, som har en massa fina stränder. Det är också i provinsen Kwa Zulu Natal, vilket verkar vara det område som jag helst vill åka till. Det kallas också Zulu-land och det är där som den verkliga afrikanska kulturen i detta land finns. Jag har bland annat läst om ett ställe där dom väver korgar och andra traditionella föremål enligt uråldriga traditioner. Dit vill jag åka. Vi har också hittat ett vandrarhem som ligger högst upp på kusten där det verkar finnas massor att göra, samtidigt som man kan välja att ligga i hängmattan. Det är billigt, ca 300 kr per natt för ett dubbelrum och 5:e natten gratis. Vi planerar att ha det stället som utgångspunkt och sen åka ner längs kusten till Durban för att sedan snedda nordväst och hemåt. Alltså planer för jul och nyår redan, detta helt och fullt eftersom jag hört att alla vill åka till kusten på sin semester, som här är just jul och nyår, tillskillnad från juli hemma i Sverige, och att det därför är svårt att få tag i boende så man måste boka i förväg. Det är ju också bra att ha en plan för den längre ledigheten så man vet att man kan cirkla runt och uppleva andra områden och länder på helgerna. Mango har en del semesterdagar att ta ut så vi kan få ihop några långhelger så man hinner ta sig iväg och se saker.
The weekend passed really quick. A flat tire ruined our plans of going buying groceries on Saturday, but we got picked up on Sunday instead so things got solved anyway. Sunday our neighbour came by and invited us to join them for lunch some day soon. He also invited us to his church, he is a pastor in some church here and of course we said yes. It will be interesting to see what kind of place that is. I figured out that he was talking about people jumping up and down and singing and believing in Jesus. We told him that we are not religious and that we don’t go to church but it would be fun to see their Sunday service. I had to tell him we are still members of the protestant church in Sweden, but that is not because we are religious, it’s just because we were christened and when being that you become a member of the church. I told him because I didn’t want him to think we are some extreme atheists or that we don’t know anything about Jesus. He started telling the whole story about Jesus and I didn’t feel like it was fair he think we need to start from scratch. Not only did Mike invite us to his home and the church, he also offered to take us to Durban. That is where he comes from and when he heard we wanted to go there he told us they can take us there in October, when they will go visit their family. We had to say no and told him about our plans for going over Christmas holidays. But how nice wasn’t it of him to give us the opportunity to go with them, sweet neighbour! I’m looking forward to meet his wife and the other child/children; I think they have two or three.
På söndagskvällen när vi var i full gång med att vattna gräsmattan kom grannen förbi. Han var ute och cyklade med sin lilla dotter och dom svängde in på våran uppfart och hälsade. Mike heter han och han är pastor i en kyrka här, en baptistkyrka skulle jag tro. Men jag måste erkänna att jag har dålig koll på religionen, men han berättade att dom hoppar upp och ner och sjunger och att dom tror på Jesus. Fast han sa ju inte så, men det var vad jag uppfattade ur vad han pratade om. I alla fall så bjöd han över oss på lunch, eventuellt nästa söndag. Inte nog med det han bjöd oss även att följa med till kyrkan. Klockan 9 på söndagar i kyrkan bredvid hotellet, alldeles i början av samhället. Inte den följande söndagen men den där efter ska vi nog gå dit. Vi sa naturligtvis att vi inte var troende och gick i kyrkan, men att det skulle vara kul att se hur en mässa i deras kyrka ser ut. När jag tänker efter så vet jag inte helt säkert, men jag tror att han sa att kyrkan var ett stort vitt tält. När jag ser ett tält framför mig med en massa människor som hoppar upp och ner och sjunger och tror på Jesus så blir jag faktiskt lite rädd. Men det ska bli oerhört intressant att se. Någonstans är jag också rädd att Mango ska falla in i trans och börja hoppa och skrika, -I’m a believer, I love Jesus! Och att det sen ska bli lite konstig stämning mellan oss och att jag ska tycka att han verkar ha blivit lite besatt och att han ska ha blivit så frälst att vi sen varje söndag sitter, eller hoppar, i kyrkan och att jag ska tycka att det känns obekvämt. Jag tror inte att risken är så stor, men man vet ju aldrig. Blir man frälst så blir man.
Förutom att bjuda med oss på lunch och kyrkobesök så erbjöd sig Mike även att ta oss med till sina hemtrakter. Durban. Precis dit vi vill åka. Men han pratade om att åka i Oktober och vi hade planerat att åka dit över jul. Durban ligger på östkusten och är en rätt så stor stad, som har en massa fina stränder. Det är också i provinsen Kwa Zulu Natal, vilket verkar vara det område som jag helst vill åka till. Det kallas också Zulu-land och det är där som den verkliga afrikanska kulturen i detta land finns. Jag har bland annat läst om ett ställe där dom väver korgar och andra traditionella föremål enligt uråldriga traditioner. Dit vill jag åka. Vi har också hittat ett vandrarhem som ligger högst upp på kusten där det verkar finnas massor att göra, samtidigt som man kan välja att ligga i hängmattan. Det är billigt, ca 300 kr per natt för ett dubbelrum och 5:e natten gratis. Vi planerar att ha det stället som utgångspunkt och sen åka ner längs kusten till Durban för att sedan snedda nordväst och hemåt. Alltså planer för jul och nyår redan, detta helt och fullt eftersom jag hört att alla vill åka till kusten på sin semester, som här är just jul och nyår, tillskillnad från juli hemma i Sverige, och att det därför är svårt att få tag i boende så man måste boka i förväg. Det är ju också bra att ha en plan för den längre ledigheten så man vet att man kan cirkla runt och uppleva andra områden och länder på helgerna. Mango har en del semesterdagar att ta ut så vi kan få ihop några långhelger så man hinner ta sig iväg och se saker.
The weekend passed really quick. A flat tire ruined our plans of going buying groceries on Saturday, but we got picked up on Sunday instead so things got solved anyway. Sunday our neighbour came by and invited us to join them for lunch some day soon. He also invited us to his church, he is a pastor in some church here and of course we said yes. It will be interesting to see what kind of place that is. I figured out that he was talking about people jumping up and down and singing and believing in Jesus. We told him that we are not religious and that we don’t go to church but it would be fun to see their Sunday service. I had to tell him we are still members of the protestant church in Sweden, but that is not because we are religious, it’s just because we were christened and when being that you become a member of the church. I told him because I didn’t want him to think we are some extreme atheists or that we don’t know anything about Jesus. He started telling the whole story about Jesus and I didn’t feel like it was fair he think we need to start from scratch. Not only did Mike invite us to his home and the church, he also offered to take us to Durban. That is where he comes from and when he heard we wanted to go there he told us they can take us there in October, when they will go visit their family. We had to say no and told him about our plans for going over Christmas holidays. But how nice wasn’t it of him to give us the opportunity to go with them, sweet neighbour! I’m looking forward to meet his wife and the other child/children; I think they have two or three.
fredag 20 augusti 2010
Thank you for comments
Tack för kommentarerna! Det är kul att få höra att någon läst vad som skrivits och att man dessutom får sån positiv respons känns jättekul. Det mesta jag skriver är ju bara svammel och utan relevans. Men vad ska man göra när ens liv kretsar kring just detta. Det kanske blir annat sen när vi kommer iväg på lite utflykter och spännande äventyr. Nog för att varje dag känns lite som ett äventyr när man bor här och är lättroad, men jag menar riktiga äventyr; sånt som innefattar lejon och krokodiler.
Idag känner jag mig extra glad, för Skype fungerade så bra igår. Även video gick bra. Att mamma sen inte hörde vad vi sa var ju en annan femma, det måste vara något fel hemma på hennes dator. För allt fungerade när jag pratade med lillasyster och lilla Tina. Hoppas att mamma lyckas lösa problemet, hon är ju trots allt en hejare på datorer. Annars får jag öva på teckenspråket för det gick ju si så där igår, eller så får hon öva på att läsa på läpparna. Det var i alla fall skönt att video funkade, för alla känns lite närmare när man kan se dom. Första gången när jag provade Skype här så gick det inte ens att prata, för det klippte ljudet hela tiden, så jag var lite nervös att det inte skulle funka. Men nu gick det ju och det känns jättebra.
Till Joel: Hoppas du läser detta och att du sett bilderna från insidan av huset. Som du i sånt fall ser är att det är ju väldigt högt till tak, så eftersom jag är skyldig dig ett loftboende så säger jag bara – välkommen!
Förresten säger jag välkommen till alla, om det är någon som känner för en resa till Sydafrika så är det bara att komma förbi. Eget sovrum och badrum står till förfogande. Två rum om ni så vill för det tredje sovrummet är rätt så tomt. Gratis är det också. Vi kan ju inte börja ta betalt och hyra ut ett hus som vi inte ens själva betalar för. Det är förövrigt otroligt och ofattbart att bo i ett helt eget hus och inte betala ett enda öre. Däremot få pengar för att vara här, även pengar till mat. Bra för sparkontot skulle man kunna säga. Ja, Mangos konto då förstås. Men jag gör ju inte av med allt för mycket pengar när jag rotar runt här på dagarna så mina konton står orörda, men nog om vår ekonomi nu.
Inför helgen så ser det inte ut att bli någon bil, så vi kommer väl att hålla oss hemikring, vattna gräsmattan och sånt där spännande. Jag lovar att rapportera på måndag om vad helgen hade att bjuda. Ha en bra helg, vi hörs!
Thank you for the comments. It’s very nice to get the response, to know that someone is actually reading the crap I write. Sometimes it feels a bit weird writing and posting things into the cyber space and not knowing if anyone sees it. But now I know so thanks again.
Today I am very happy because yesterday we called home on Skype and it is working, even with video. Family feels so much closer when you can speak to them and also see them. I was a bit nervous, when I tried it first time it was hardly working even for only speaking. But yesterday it was working really well.
Yesterday I also made a move on my neighbour. Not like that, but I went over to say hello and try to get some contact in the area. She’s an older woman called Susan, she seems to be nice. They have two small dogs and a white, totally gorgeous, cat called Snowy. Last week Snowy went for a walk with me and Mango, she followed us for a while down the street. We were a bit nervous she would go to far from home, but she soon stopped and went back. Anyway, Susan offered to take me into town if I needed anything, I am so grateful for the offer and told her that it would be perfect if she could give me a ride someday, when I feel like going or need to get something. I have to admit the whole conversation was a bit stiff, she was quite quiet and I felt strange and not knowing what to say, but I’m happy I went. It feels good to have been speaking to someone less than 8000 km away. In case anything unexpected would happen it is good to at least know the name of one of the neighbours.
We have started planning our holidays. It is a bit hard to decide where and when to go. I think we will exclude Cape Town, because it is too far and we are not sure that it would be value for the money and time spent going there. East Coast seems to be very nice. The whole area called Zulu Land, which is east, and also Durban with the city and the beaches. I found a backpackers place up north that is called Coffee Shack, it seems to have a bit of everything; surfing, culture and just relaxing. It is pretty cheap too and fifth night is free. Mango also found it a good alternative so we think this will be first stop on the Christmas holiday, we could have that as a base and do daytrips. Then go down the coastline to Durban and cut up west and back home. We know our friend Julia wants to meet up in Durban, she lives in Withbank and will go to Cape Town for New Years, but she’s got a couple of days and it seems to work out to meet her then. I know this is so far ahead, but I heard that booking in advance is absolutely necessary for Christmas as everyone wants to go to the coast. One thing is also that we want to go on some other trips, especially Botswana with Gaborone and we then need to plan when to do that. But I feel sure about the East Coast for Christmas and that means we can go everywhere else in weekends, and also Mango can take some days off to get long weekends. I’m really excited. Next weekend Julia is coming over and hopefully we can go on a safari or something like that. Will be super fun! Stay tuned for updates on that.
This weekend we seems to be without car, as the driving licence is still not here. So we will most probably stay around the house, water the lawn and such interesting things. Have a great weekend!
Idag känner jag mig extra glad, för Skype fungerade så bra igår. Även video gick bra. Att mamma sen inte hörde vad vi sa var ju en annan femma, det måste vara något fel hemma på hennes dator. För allt fungerade när jag pratade med lillasyster och lilla Tina. Hoppas att mamma lyckas lösa problemet, hon är ju trots allt en hejare på datorer. Annars får jag öva på teckenspråket för det gick ju si så där igår, eller så får hon öva på att läsa på läpparna. Det var i alla fall skönt att video funkade, för alla känns lite närmare när man kan se dom. Första gången när jag provade Skype här så gick det inte ens att prata, för det klippte ljudet hela tiden, så jag var lite nervös att det inte skulle funka. Men nu gick det ju och det känns jättebra.
Till Joel: Hoppas du läser detta och att du sett bilderna från insidan av huset. Som du i sånt fall ser är att det är ju väldigt högt till tak, så eftersom jag är skyldig dig ett loftboende så säger jag bara – välkommen!
Förresten säger jag välkommen till alla, om det är någon som känner för en resa till Sydafrika så är det bara att komma förbi. Eget sovrum och badrum står till förfogande. Två rum om ni så vill för det tredje sovrummet är rätt så tomt. Gratis är det också. Vi kan ju inte börja ta betalt och hyra ut ett hus som vi inte ens själva betalar för. Det är förövrigt otroligt och ofattbart att bo i ett helt eget hus och inte betala ett enda öre. Däremot få pengar för att vara här, även pengar till mat. Bra för sparkontot skulle man kunna säga. Ja, Mangos konto då förstås. Men jag gör ju inte av med allt för mycket pengar när jag rotar runt här på dagarna så mina konton står orörda, men nog om vår ekonomi nu.
Inför helgen så ser det inte ut att bli någon bil, så vi kommer väl att hålla oss hemikring, vattna gräsmattan och sånt där spännande. Jag lovar att rapportera på måndag om vad helgen hade att bjuda. Ha en bra helg, vi hörs!
Thank you for the comments. It’s very nice to get the response, to know that someone is actually reading the crap I write. Sometimes it feels a bit weird writing and posting things into the cyber space and not knowing if anyone sees it. But now I know so thanks again.
Today I am very happy because yesterday we called home on Skype and it is working, even with video. Family feels so much closer when you can speak to them and also see them. I was a bit nervous, when I tried it first time it was hardly working even for only speaking. But yesterday it was working really well.
Yesterday I also made a move on my neighbour. Not like that, but I went over to say hello and try to get some contact in the area. She’s an older woman called Susan, she seems to be nice. They have two small dogs and a white, totally gorgeous, cat called Snowy. Last week Snowy went for a walk with me and Mango, she followed us for a while down the street. We were a bit nervous she would go to far from home, but she soon stopped and went back. Anyway, Susan offered to take me into town if I needed anything, I am so grateful for the offer and told her that it would be perfect if she could give me a ride someday, when I feel like going or need to get something. I have to admit the whole conversation was a bit stiff, she was quite quiet and I felt strange and not knowing what to say, but I’m happy I went. It feels good to have been speaking to someone less than 8000 km away. In case anything unexpected would happen it is good to at least know the name of one of the neighbours.
We have started planning our holidays. It is a bit hard to decide where and when to go. I think we will exclude Cape Town, because it is too far and we are not sure that it would be value for the money and time spent going there. East Coast seems to be very nice. The whole area called Zulu Land, which is east, and also Durban with the city and the beaches. I found a backpackers place up north that is called Coffee Shack, it seems to have a bit of everything; surfing, culture and just relaxing. It is pretty cheap too and fifth night is free. Mango also found it a good alternative so we think this will be first stop on the Christmas holiday, we could have that as a base and do daytrips. Then go down the coastline to Durban and cut up west and back home. We know our friend Julia wants to meet up in Durban, she lives in Withbank and will go to Cape Town for New Years, but she’s got a couple of days and it seems to work out to meet her then. I know this is so far ahead, but I heard that booking in advance is absolutely necessary for Christmas as everyone wants to go to the coast. One thing is also that we want to go on some other trips, especially Botswana with Gaborone and we then need to plan when to do that. But I feel sure about the East Coast for Christmas and that means we can go everywhere else in weekends, and also Mango can take some days off to get long weekends. I’m really excited. Next weekend Julia is coming over and hopefully we can go on a safari or something like that. Will be super fun! Stay tuned for updates on that.
This weekend we seems to be without car, as the driving licence is still not here. So we will most probably stay around the house, water the lawn and such interesting things. Have a great weekend!
onsdag 18 augusti 2010
Jan
Idag ska vi få tv installerad. Det ska bli gott att ha nåt att slöa framför när timmarna blir för långa. Det händer faktiskt att jag får lite tid över, tro det eller ej. Men idag blir det intensivt. Mango och Jan ska hämta upp mig, dom ringer och säger att jag ska göra mig redo att åka, vi ska till tv-firman. Jag gör mig självklart redo med boxer och kort och allt. Men tror ni dom kommer. Självklart inte. Mango ringer och meddelar att först om en timme kan dom åka från kontoret. Eventuellt, tänker jag. Det blir eftermiddag. Mango ringer igen och säger att dom nog inte kan komma alls idag för han har ett möte kl. 14.00 och fortfarande har inget hörts, klockan är 12.45. Medan vi pratar i telefonen hör jag hur någon säger något i bakgrunden. Jaha, nu ska vi alltså åka. Mango ber mig att bre några mackor för han har inte hunnit äta lunch, för han har varit tvungen att vara redo att åka vilken minut som helst – mellan 8.30 och 12.45. Så Jan och Mango hämtar upp mig och vi åker in till centrum som ligger närmast oss. Där ska tv-firman finnas. Vi ser ingen. Jan går ut ur bilen och frågar om vägen. Vi är tydligen på fel sida om huset så vi kör runt och parkerar. Vi ser fortfarande ingen tv-firma. Jan frågar om vägen igen, vi är fortfarande på fel sida om huset, fast vi är på andra sidan. Vi ska tydligen längst bort i andra änden på en annan huslänga. Där finns butiken. Vi får allt installerat, uppdaterat och registrerat. Smidigare än vi trott om jag ska vara ärlig. Hursomhelst så har klockan hunnit bli 13.40 och Mangos möte börjar om 20 minuter. Det finns inte en chans att han ska hinna i tid till det. Dessutom visar Jan upp några post-it lappar som någon skrivit åt honom, saker som han ska fixa i stan. Handlingslistor. Så vi kör runt husen igen och in på Spar. Jag och Mango skyndar oss att köpa smör och bröd och annat som vi tydligen hunnit äta upp. Kyckling köper vi också, billiga kyckling fileér av otroligt bra kvalitet. Priset är ungefär hälften mot vad man betalar för fryst kyckling i Sverige. Jan springer omkring i butiken vägledd av en anställd som han bett om hjälp att hitta allt på listan. Kakor, ägg och sockerdricka hann jag uppfatta. Han köper sig lite mat också. Dom har ett mattorg där det finns färdig varm mat i buffé att välja. Han hinner sällan äta. Han är chaufför och han jobbar dygnet runt. Han har ingen fri vilja eller några tydliga raster och arbetstider. Han bara gör som alla säger och kör runt. Men nu hann han i alla fall köpa lite mat så jag hoppas att han hinner äta den också. Antagligen inte, inte heller i kväll för han ska säkert skjutsa nån av dom som jobbar nattskiften. Jag tycker synd om honom.
Är det någon som vet om man kan äta råa ägg i Sydafrika? Lina säger att det är bara i Sverige som man kan äta råa ägg utan att få salmonella. Hur mycket måste man få i sig för att bli sjuk? Jag menar jag brukar ju ibland slicka på fingrarna när jag är i köket och har jag då kanske fått lite smet eller så på fingret, som innehåller ägg, kommer jag då att bli sjuk? Eller om jag eventuellt råkar sleva i mig resterna ur vispbunken. Inte nu för att vi har något problem med detta, då vi inte har någon ugn blir det nog sällan att man gör smet heller, men utifall att.
Today we’ll get the TV installed. Not that we are the kind of people that spend all our spare time watching it, but it is nice to have something to spend some time on when the day seems to be too long. Especially daytime when I’m alone and especially now when I’m feeling like having pneumonia or something like bronchitis and just want to lie down and cough all day. I don’t want to cough, of course, but what can I do. But I don’t believe we actually will have the TV installed today. Mango called me to tell me they’re on the way to pick me up to go to the TV company and get it done. I prepared my self with boxer, smartcard and everything. Then they called me again and said that they won’t be able to leave office in a couple of hours. I’m not surprised. This is why it is also very good that I’m on a six months holiday, it doesn’t matter for me. I’m free to wait a couple of hours, a day, some weeks or so. I wait from 8.30 until 12.45. Then Mango calls to say we won’t be going today. I must admit I got really disappointed, even though I was prepared for this happening. But as we’re speaking on the phone someone says something in the background and suddenly we are going. Mango asks me to make some sandwiches to bring, he hadn’t have time to eat his lunch, as he had to be ready to go any minute, any minute in a four hours span. So they pick me up and we go down to the centre that is closest to where we live. We can’t se the shop. Jan, the driver, steps out of the car and asks some people for the way. They point and tell that we’re on the wrong side of the house, so we drive around it and park the car. We can still not se the place. Jan asks again for the directions, we are obviously still on the wrong side of the house, but the other house. We are supposed to be in the end of the other building and that is where we find it. We go in and ask to get it installed. And it works. We get things registered and installed so we go back to the car. The thing is Mango is having a meeting at 14.00 and there is no chance he will make it, it is already 13.40. There is also another thing, Jan’s got some post-it notes that he tell us he has to take care of. It is shopping lists that someone sent him to get. So we drive around the building to Spar. Me and Mango hurries to grab some stuff that we need, bread and butter. We also buy chicken, it is cheap and really high quality. The price is half what you pay for frozen chicken in Sweden. Then we wait for Jan. We can se him running around in the shop guided buy a shop assistant that he has asked to help him find the things he’s buying. Crackers, cookies and fizzy drinks I read on the note. Jan buys some food for himself. They have a buffet and he picks something from it. He hardly ever has time to eat. He is a driver and he’s getting orders to go here and there and do all kinds of errands. At least he got time to buy something to eat today. I hope he will get time to eat it, I guess not. Not even tonight. He’ll probably be driving someone, people working nightshift or so. I feel sorry for Jan.
Är det någon som vet om man kan äta råa ägg i Sydafrika? Lina säger att det är bara i Sverige som man kan äta råa ägg utan att få salmonella. Hur mycket måste man få i sig för att bli sjuk? Jag menar jag brukar ju ibland slicka på fingrarna när jag är i köket och har jag då kanske fått lite smet eller så på fingret, som innehåller ägg, kommer jag då att bli sjuk? Eller om jag eventuellt råkar sleva i mig resterna ur vispbunken. Inte nu för att vi har något problem med detta, då vi inte har någon ugn blir det nog sällan att man gör smet heller, men utifall att.
Today we’ll get the TV installed. Not that we are the kind of people that spend all our spare time watching it, but it is nice to have something to spend some time on when the day seems to be too long. Especially daytime when I’m alone and especially now when I’m feeling like having pneumonia or something like bronchitis and just want to lie down and cough all day. I don’t want to cough, of course, but what can I do. But I don’t believe we actually will have the TV installed today. Mango called me to tell me they’re on the way to pick me up to go to the TV company and get it done. I prepared my self with boxer, smartcard and everything. Then they called me again and said that they won’t be able to leave office in a couple of hours. I’m not surprised. This is why it is also very good that I’m on a six months holiday, it doesn’t matter for me. I’m free to wait a couple of hours, a day, some weeks or so. I wait from 8.30 until 12.45. Then Mango calls to say we won’t be going today. I must admit I got really disappointed, even though I was prepared for this happening. But as we’re speaking on the phone someone says something in the background and suddenly we are going. Mango asks me to make some sandwiches to bring, he hadn’t have time to eat his lunch, as he had to be ready to go any minute, any minute in a four hours span. So they pick me up and we go down to the centre that is closest to where we live. We can’t se the shop. Jan, the driver, steps out of the car and asks some people for the way. They point and tell that we’re on the wrong side of the house, so we drive around it and park the car. We can still not se the place. Jan asks again for the directions, we are obviously still on the wrong side of the house, but the other house. We are supposed to be in the end of the other building and that is where we find it. We go in and ask to get it installed. And it works. We get things registered and installed so we go back to the car. The thing is Mango is having a meeting at 14.00 and there is no chance he will make it, it is already 13.40. There is also another thing, Jan’s got some post-it notes that he tell us he has to take care of. It is shopping lists that someone sent him to get. So we drive around the building to Spar. Me and Mango hurries to grab some stuff that we need, bread and butter. We also buy chicken, it is cheap and really high quality. The price is half what you pay for frozen chicken in Sweden. Then we wait for Jan. We can se him running around in the shop guided buy a shop assistant that he has asked to help him find the things he’s buying. Crackers, cookies and fizzy drinks I read on the note. Jan buys some food for himself. They have a buffet and he picks something from it. He hardly ever has time to eat. He is a driver and he’s getting orders to go here and there and do all kinds of errands. At least he got time to buy something to eat today. I hope he will get time to eat it, I guess not. Not even tonight. He’ll probably be driving someone, people working nightshift or so. I feel sorry for Jan.
tisdag 17 augusti 2010
Toyota Hilux - ta mig med
En av förmånerna på Mangos firma är att man får låna bil. Alltså kan man ta sig ut över slätterna på helgerna. Eller in till stan för att handla och leta småsaker som man vill ha. Vi har då bara ett problem, ett stort. Vi kommer under veckan till den punkten att Mango står på kontoret med bilnyckeln i handen, redo att köra men då tar allt en snopen vändning. Dom ber att få se körkortet och han har inget. Inget internationellt alltså och det är vad som behövs. Tvärnit skulle man kunna säga. Mer än en gång har internationellt körkort kommit på tal i våra planer på att åka hit. Varje gång har vi eller någon annan sagt att det inte behövs. Det är bara att köra. Egentligen är det väl bara att göra det men då är grejen den att försäkringen inte gäller. Att köra utan försäkring i Sydafrika är något som jag starkt skulle avråda. Olycksrisken verkar mer än hög. Bara på vår färd från Joburg till Lephalale, alltså efter tre dagar i landet, lyckas vi se två våldsamma olyckor. Jag skulle tro att man kunde ana ordet död i samtal om vad vi såg. Först en jeep som dammat rakt ut i ödemarken, snurrat och studsat och ser ut som en trasa. Sen en bil som kört över en cykel mitt på motorvägen, som tur är ser vi inte cyklisten. Om han finns överhuvudtaget. Jag tänker mig att han först blev en blöt fläck, sedan dunstade upp i skyn och försvann. Det finns fler anledningar till att ha försäkring, dom kör på vänster sida, man vet inte vilka trafikregler som gäller och bilen är jättestor. Alltså ingen bil för oss utan försäkring. I panik ordnar vi ansökningshandlingar till körkortet, fixar, faxar, scannar och postar. Under onsdagen når papperna Sverige, skickas vidare till rätt ställe och tro det eller ej men på fredagen har dom landat i brevlådan i Gammelstad. En scannad kopia av körkortet och vi är lovade en bil över helgen. Vi får en scannad kopia och en bil.
Lördagen använde vi bilen till att studera närområdet, och att handla mat tillsammans med vår malaysiska väninna Sha. Som vanligt har någon glömt handlingslistan hemma. Men en vattenslang vill vi ha och det har dom så det köper vi. Jag skulle kunna erkänna att vi är ganska lättroade, men vi hade en förtjusande lördagskväll på framsidan av huset med vattenslangen i högsta hugg. Jag är en mänsklig sprinkler, jag riktar vattnet hit och dit och överallt. Det var ganska varmt hela kvällen och alla grannar roade sig på olika sätt utomhus. Afrikaans familjen, som vi kallar dom snett mittemot, spelade partymusik på högsta volym och sprang runt och jagade varandra. Kvinnan mittemot spelade fotboll, iförd tofflor, en hård kamp mot grannungarna. Jag vet inte vem som vann men roligt var det i alla fall. I femman hade dom grillkväll, Braai heter det på afrikaans. Det är förövrigt första gången jag sett en grill verkligen brinna, hela plåten brann och lågorna slog meterhöga. Det tog ett tag innan dom kunde lägga på köttet.
Söndagens äventyr hette väg R510 till Thabazimbi, 129 km enkel väg rätt ut över slätten och rakt fram. Vägarna här ska inte anklagas för att vara alltför krokiga och tur är väl det. För det finns mer än ett djur på vägen där vi kommer körandes. Dom flesta står utanför viltstängslet men ett antal befinner sig också på eller vid vägen. Först såg vi några riktigt stora apor, inte helt säkra på vad för sort, sedan babianer och en familj av några lite mindre grå apor med svarta ansikten. Vi såg vildsvin, eller vårtsvin kanske dom heter, ser ut som såna där Timon och Pumba svin. En massa bockar av olika slag, någon tamboskap så som getter och en hel del kor förstås. Jag gillar såna kor med ledsna ansikten och långa hängande öron. När vi kom fram till Thabazimbi köpte vi en sopkvast av försäljarna på vägkanten, 40 spänn för en hemgjord riskvast att sopa utomhus med. Sedan åt vi pizza och åkte hemåt igen. Längs vägen tog vi en liten avstickare upp längs en dammig röd grusväg mot Mokolo Dam naturreservat. Men vi vände snart, för det kändes så ensligt.
To have a car is freedom. It means that we can go in to town easily and it means that during the weekends we can fly away across the vast flat land for hours and hours until we reach another small town. This is what we were planning on doing last week. We got really close at one point. At Mango’s job one of the big benefits is that we are free to use the cars. At one condition, that you have an international driving licence. And do we then have that, of course not. When we planned on going here we discussed it a couple of times and every time either we or someone else told us it’s not necessary, you just drive on your European one. Just drive. I guess it would work but there is one big issue. The insurance would not be valid. Driving without insurance in South Africa is something I wouldn’t recommend. After only three days in the country we saw two quite nasty accidents along the road from Joburg to Lephalale. There are also other reasons to be wanting the insurance, they drive on the left, you don’t know what traffic rules people use and the car is huge. So no driving without insurance. We needed to get the driving license. Quite surprising we managed to apply for and get an international driving license, in the mailbox in Sweden. But someone had promised us we will get the car if we can show a scanned copy of it. And we got a scanned copy and we got the car for the weekend.
Saturday we spent shopping with our friend Sha. As usual someone had forgotten the shopping list at home. But they had water hoses, and we wanted a hose so we bought one. I must admit we are easily entertained, as we spent the whole evening watering the lawn in front of the house. It was a warm evening and all the neighbours were also outside, some playing football with the kids, some having Braai (bbq in Africaans) and some where just playing party music very loud and running around like mad.
Sunday we took a trip to Thabazimbi, 129 km one way. The road is not to be blamed of being curving, it is as straight as can be and luckily so because there are plenty of animals on and beside the road. We saw some monkeys, baboons, wild boars (or is it wart-hogs), clove footed animals that we don’t know the names of but also tame ones such as goats and cows. We should really need a better camera, as the only animal we managed to get on picture are these cows. But I like them, they look very special. In town of Thabazimbi we ate pizza, bought a broom from salesmen by the road and then drove back.
Now the car is returned and we won’t get it again until we can show the original of the driving license, which is on the way, posted from Sweden. Hopefully we will get it this week, or should I say hopefully it will get here. Someone told us it is 10 % chance that a letter will be delivered in this country. It is also not that it will be delivered to our house. No, because we don’t have a mailbox. No one have mailboxes outside the house here. If you want a box you get a post pox outside the post office and you go there to pick mail up. We don’t have one so mail is sent to the company’s post box. I really hope it will get here before the weekend as I have big plans going on. I’m planning on putting up a small flower garden here. It needs to be done in cheapest way and also without making too big effort as we don’t want to leave too much behind when we take off in January. I’m thinking of getting sacks of soil and putting the seed straight in the sack. You just lay it down flat and cut a whole in it. That would mean quite big flower-boxes, without being boxes that we would have to buy and then leave. A few flower pots would look nice though, and I have already a collection of empty packages in different shapes that I will keep in the kitchen window, e.g. tin, cut off juice packs and some plastic boxes. Now I just need soil and seeds. I saw some nice mixed flower seeds that would take about two months to get in bloom, which sounds perfect. I will also put some fruit seeds down; as we eat fruit everyday they come handy. So please let the driving license arrive soon and let us have the car to go get the stuff we need for this project. I’m so looking forward to it.
I'll post some pictures, but I have problem doing it frome home as the internet is very slow..
Lördagen använde vi bilen till att studera närområdet, och att handla mat tillsammans med vår malaysiska väninna Sha. Som vanligt har någon glömt handlingslistan hemma. Men en vattenslang vill vi ha och det har dom så det köper vi. Jag skulle kunna erkänna att vi är ganska lättroade, men vi hade en förtjusande lördagskväll på framsidan av huset med vattenslangen i högsta hugg. Jag är en mänsklig sprinkler, jag riktar vattnet hit och dit och överallt. Det var ganska varmt hela kvällen och alla grannar roade sig på olika sätt utomhus. Afrikaans familjen, som vi kallar dom snett mittemot, spelade partymusik på högsta volym och sprang runt och jagade varandra. Kvinnan mittemot spelade fotboll, iförd tofflor, en hård kamp mot grannungarna. Jag vet inte vem som vann men roligt var det i alla fall. I femman hade dom grillkväll, Braai heter det på afrikaans. Det är förövrigt första gången jag sett en grill verkligen brinna, hela plåten brann och lågorna slog meterhöga. Det tog ett tag innan dom kunde lägga på köttet.
Söndagens äventyr hette väg R510 till Thabazimbi, 129 km enkel väg rätt ut över slätten och rakt fram. Vägarna här ska inte anklagas för att vara alltför krokiga och tur är väl det. För det finns mer än ett djur på vägen där vi kommer körandes. Dom flesta står utanför viltstängslet men ett antal befinner sig också på eller vid vägen. Först såg vi några riktigt stora apor, inte helt säkra på vad för sort, sedan babianer och en familj av några lite mindre grå apor med svarta ansikten. Vi såg vildsvin, eller vårtsvin kanske dom heter, ser ut som såna där Timon och Pumba svin. En massa bockar av olika slag, någon tamboskap så som getter och en hel del kor förstås. Jag gillar såna kor med ledsna ansikten och långa hängande öron. När vi kom fram till Thabazimbi köpte vi en sopkvast av försäljarna på vägkanten, 40 spänn för en hemgjord riskvast att sopa utomhus med. Sedan åt vi pizza och åkte hemåt igen. Längs vägen tog vi en liten avstickare upp längs en dammig röd grusväg mot Mokolo Dam naturreservat. Men vi vände snart, för det kändes så ensligt.
To have a car is freedom. It means that we can go in to town easily and it means that during the weekends we can fly away across the vast flat land for hours and hours until we reach another small town. This is what we were planning on doing last week. We got really close at one point. At Mango’s job one of the big benefits is that we are free to use the cars. At one condition, that you have an international driving licence. And do we then have that, of course not. When we planned on going here we discussed it a couple of times and every time either we or someone else told us it’s not necessary, you just drive on your European one. Just drive. I guess it would work but there is one big issue. The insurance would not be valid. Driving without insurance in South Africa is something I wouldn’t recommend. After only three days in the country we saw two quite nasty accidents along the road from Joburg to Lephalale. There are also other reasons to be wanting the insurance, they drive on the left, you don’t know what traffic rules people use and the car is huge. So no driving without insurance. We needed to get the driving license. Quite surprising we managed to apply for and get an international driving license, in the mailbox in Sweden. But someone had promised us we will get the car if we can show a scanned copy of it. And we got a scanned copy and we got the car for the weekend.
Saturday we spent shopping with our friend Sha. As usual someone had forgotten the shopping list at home. But they had water hoses, and we wanted a hose so we bought one. I must admit we are easily entertained, as we spent the whole evening watering the lawn in front of the house. It was a warm evening and all the neighbours were also outside, some playing football with the kids, some having Braai (bbq in Africaans) and some where just playing party music very loud and running around like mad.
Sunday we took a trip to Thabazimbi, 129 km one way. The road is not to be blamed of being curving, it is as straight as can be and luckily so because there are plenty of animals on and beside the road. We saw some monkeys, baboons, wild boars (or is it wart-hogs), clove footed animals that we don’t know the names of but also tame ones such as goats and cows. We should really need a better camera, as the only animal we managed to get on picture are these cows. But I like them, they look very special. In town of Thabazimbi we ate pizza, bought a broom from salesmen by the road and then drove back.
Now the car is returned and we won’t get it again until we can show the original of the driving license, which is on the way, posted from Sweden. Hopefully we will get it this week, or should I say hopefully it will get here. Someone told us it is 10 % chance that a letter will be delivered in this country. It is also not that it will be delivered to our house. No, because we don’t have a mailbox. No one have mailboxes outside the house here. If you want a box you get a post pox outside the post office and you go there to pick mail up. We don’t have one so mail is sent to the company’s post box. I really hope it will get here before the weekend as I have big plans going on. I’m planning on putting up a small flower garden here. It needs to be done in cheapest way and also without making too big effort as we don’t want to leave too much behind when we take off in January. I’m thinking of getting sacks of soil and putting the seed straight in the sack. You just lay it down flat and cut a whole in it. That would mean quite big flower-boxes, without being boxes that we would have to buy and then leave. A few flower pots would look nice though, and I have already a collection of empty packages in different shapes that I will keep in the kitchen window, e.g. tin, cut off juice packs and some plastic boxes. Now I just need soil and seeds. I saw some nice mixed flower seeds that would take about two months to get in bloom, which sounds perfect. I will also put some fruit seeds down; as we eat fruit everyday they come handy. So please let the driving license arrive soon and let us have the car to go get the stuff we need for this project. I’m so looking forward to it.
I'll post some pictures, but I have problem doing it frome home as the internet is very slow..
torsdag 12 augusti 2010
Kåseri enligt Mango
På torsdagar städar man, det har min mamma sagt. Så då gör jag det. Fast jag städade lite igår också, egentligen städar jag lite varje dag för jag är ju en hemmafru och mitt största intresse är ju att städa, eller? Jag vill i alla fall berätta om golvmoppen, fast det är ju egentligen helt ointressant, men ändå. I torrt tillstånd går den att lyfta i vått, eller rättare sagt blött, tillstånd väger den ca 40 kg. Det är enligt mig den mest överdimensionerade garnmopp som tillverkats i syfte att skura golv i hemmet med. Glöm tanken på trägolv i sällskap med moppen. Turligt nog har vi klinkers i hela huset, och lite utanför också. Terrassen är en förlängning av vardagsrummet så golvet liksom sträcker sig ut ur huset. Ute står, fortfarande inte stulna, våra trädgårdsmöbler i charmant mörkt träslag med ljuvliga sittdynor i randig textil.
Tidigare idag gick jag till Spar. Kände för en promenad plus att det fanns några saker som jag ville kolla. Vägen dit är spikrak, en högersväng och sen spikrakt igen. Sen är man framme. En liten bit innan man är framme står en busskur. På väggen sitter några anslag som jag slänger ett öga på i förbifarten. Jag tvärstannar och backar tillbaka. Stod det abort. Ja det gjorde det. Känns ju lite si så där att man annonserar om aborter ungefär som man gör om katten sprungit bort och man sätter upp en lapp med telefonnummer så att nån som eventuellt har sett den kan höra av sig. Annonsen, eller anslaget, i sig är en rätt så seriös utskrift med text i rött. 100% pålitligt står det högst upp. Sen radar man upp i punktform vilka kvinnor som av olika anledning skulle vilja köpa sig en abort. Sen går jag vidare. Det är lite annorlunda här.
Utanför Spar ligger ett apotek, dom verkar ha allt från skor till blomkrukor, så jag kliver in. Den vänliga damen kommer fram och undrar vad hon kan hjälpa till med. En sax att klippa håret med säger jag då, lite förvånad över mitt eget svar. Men visst en sax behöver vi. Så jag köper en. Det var allt, tack så mycket. Bredvid apoteket ligger ett kvinnogym, där får bara kvinnor träna. Inget smink, inga speglar och inga karlar är garanterat. Jag tittar mig omkring lite i entrén, hälsar på henne som jobbar där och går vidare till Spar.
Egentligen är det ingenting jag behöver köpa, men jag tyckte väl att jag kunde kolla in sortimentet lite bättre när jag ändå hade tid. Mest av allt behövde jag promenaden. Men väl inne rekar jag hyllorna, speciellt moppavdelningen är intressant. Det finns en micromopp utan skaft för en hundring. Intressant men inget köp innan en gedigen marknadsundersökning har genomförts. Egentligen är det inte garnmoppen som jag tidigare beskrev som är mitt problem utan sopen, det är inte helt underbart att sopa golv med en vanlig sop som sprätter omkring damm och skräp mer än vad man hinner samla upp det. Därför är jag intresserad av en micromopp. Ni vet vad en micromopp är, en sån där platt sak som städerskorna på skolor och andra offentliga lokaler brukar gå omkring med. En sån som man kan byta ut och använda antingen en torr eller en fuktad trasa på, så man kan både samla damm eller vaska med den. Ska fortsätta att leta den perfekta i helgen.
Jag hittar jättefina kort som är 100% Sydafrikanska, det är mycket här som är 100% verkar det som. I alla fall så köper jag två stycken. Ett som jag ska ha själv för att jag tycker om det. Det andra ska jag skicka till mormor. Sen köper jag en liten chokladbit, den som är nästan exakt som Japp, men säg inget till dom på kvinnogymmet. Jag går in på postkontoret och får låna en penna så jag kan skriva kortet till mormor, sen postar jag det direkt. Det kostar 35 spänn att skicka ett brev till Sverige, som hittat skulle jag vilja säga, men det är ju inte varje dag man postar nåt så det får väl gå. Sen styr jag mina steg tillbaka i riktning mot Ledibeng, så heter området där vi bor. Vi bor i Eco-hus kvarter. Vi har solceller på taket. Annars vet jag inte vad som är eko med vårat hus, förutom att det ekar väldigt mycket inomhus.
Inomhus håller det sig svalt, vilket jag kan tänka mig att man ska vara glad över när sommaren är här och alla håller på att stekas. Men just nu, när vinter fortfarande verkar vara kvar, så är det inte härligt. På kvällarna sjunker temperaturen ute till 13-15 grader och inomhus kanske två grader varmare. Vi fryser. Vi har värme, två nya fina ac-anläggningar, en i vardagsrummet och en i sovrummet. Så varför använder vi inte dom då? Jo därför att vi har inga fjärrkontroller så vi kan inte slå på dom. Det är ingen som vet var fjärrkontrollerna finns. Dom kanske har blivit stulna, vem vet. Någon berättade att i vårt område har tjuvar tagit sig in genom taket, genom att lyfta bort takplattorna och när tjuvar väl är inne i ett hus då tar dom allt dom ser. Det vet ju alla. Men det roliga i kråksången är att vi inte har takplattor utan plåttak, så jag antar att dom skulle få kämpa lite mer för att ta sig in. Magnus berättar detta för mig över telefon på onsdag förmiddag och vi skrattar lite åt plåttaket. Några timmar senare kör en pick-up in på gården, inte på uppfarten som kan tänkas utan rakt upp på gräsmattan, eller det som borde vara gräs men mest är röd sand. Jag öppnar och karln säger att han är här för att kapa taket. Kapa taket, frågar jag, varför ska du kapa taket. Han förklarar att dom ska montera hängrännor innan regnperioden börjar och att det blivit nån miss i konstruktionen av huset så dom måste kapa bort en bit för att få plats med hängrännorna. Då fattar jag och låter han köra igång. Fast jag tror ju att han är en tjuv och att han ska kapa sig in genom taket, för att det var ju precis det vi hade pratat om innan. Eller att han ska kapa upp ett hål så att nån kan komma sen på natten och ta sig in. Jag försöker få tag i Magnus för att kolla om det verkligen ska vara några gubbar på taket och kapa. Inget svar i telefon och när han väl ringer tillbaka så är det redan för sent, dom kapar för fullt. Men det ska vara så, för så har dom gjort på dom andra husen som ser likadana ut, det ser jag sen när jag går ner längs gatan, och inte heller ser jag något konstigt nykapat hål i vårt tak som tjuvar skulle kunna ta sig in genom. Så kapa på ni bara.
Info: Mangos arbetstider 7-17.30, lunchrast 30 minuter. Transport till och från jobbet sker i samordnad transport med minibuss, chauffören heter Jan. Han är samma man som hämtade oss i Joburg och körde oss till Lephalale. Han hittar inte i Joburg, han frågade oss om vägen, vi åkte runt i 1,5 timme innan vi passerade samma avfarter igen och slutligen hittade upp på rätt motorväg åt rätt håll. Men det gör ingenting, för Jan är snäll och allt är glömt.
Det kommer bilder av huset från insidan så småningom.
Oh lor! I just wrote a long story and now I will not share it with you who don’t speak Swedish. I’m sorry. I’ll get you a story in English only another day. Promise. Anyway, it was just a lot of crap and nothing of any importance or interest for anyone.
Info about Magnus’ working hours; 7-17.30 with 30 min lunch break. Transport to work is organised with minibus and the driver’s name is Jan.
I’ll post some pictures of the inside of the house when possible.
Tidigare idag gick jag till Spar. Kände för en promenad plus att det fanns några saker som jag ville kolla. Vägen dit är spikrak, en högersväng och sen spikrakt igen. Sen är man framme. En liten bit innan man är framme står en busskur. På väggen sitter några anslag som jag slänger ett öga på i förbifarten. Jag tvärstannar och backar tillbaka. Stod det abort. Ja det gjorde det. Känns ju lite si så där att man annonserar om aborter ungefär som man gör om katten sprungit bort och man sätter upp en lapp med telefonnummer så att nån som eventuellt har sett den kan höra av sig. Annonsen, eller anslaget, i sig är en rätt så seriös utskrift med text i rött. 100% pålitligt står det högst upp. Sen radar man upp i punktform vilka kvinnor som av olika anledning skulle vilja köpa sig en abort. Sen går jag vidare. Det är lite annorlunda här.
Utanför Spar ligger ett apotek, dom verkar ha allt från skor till blomkrukor, så jag kliver in. Den vänliga damen kommer fram och undrar vad hon kan hjälpa till med. En sax att klippa håret med säger jag då, lite förvånad över mitt eget svar. Men visst en sax behöver vi. Så jag köper en. Det var allt, tack så mycket. Bredvid apoteket ligger ett kvinnogym, där får bara kvinnor träna. Inget smink, inga speglar och inga karlar är garanterat. Jag tittar mig omkring lite i entrén, hälsar på henne som jobbar där och går vidare till Spar.
Egentligen är det ingenting jag behöver köpa, men jag tyckte väl att jag kunde kolla in sortimentet lite bättre när jag ändå hade tid. Mest av allt behövde jag promenaden. Men väl inne rekar jag hyllorna, speciellt moppavdelningen är intressant. Det finns en micromopp utan skaft för en hundring. Intressant men inget köp innan en gedigen marknadsundersökning har genomförts. Egentligen är det inte garnmoppen som jag tidigare beskrev som är mitt problem utan sopen, det är inte helt underbart att sopa golv med en vanlig sop som sprätter omkring damm och skräp mer än vad man hinner samla upp det. Därför är jag intresserad av en micromopp. Ni vet vad en micromopp är, en sån där platt sak som städerskorna på skolor och andra offentliga lokaler brukar gå omkring med. En sån som man kan byta ut och använda antingen en torr eller en fuktad trasa på, så man kan både samla damm eller vaska med den. Ska fortsätta att leta den perfekta i helgen.
Jag hittar jättefina kort som är 100% Sydafrikanska, det är mycket här som är 100% verkar det som. I alla fall så köper jag två stycken. Ett som jag ska ha själv för att jag tycker om det. Det andra ska jag skicka till mormor. Sen köper jag en liten chokladbit, den som är nästan exakt som Japp, men säg inget till dom på kvinnogymmet. Jag går in på postkontoret och får låna en penna så jag kan skriva kortet till mormor, sen postar jag det direkt. Det kostar 35 spänn att skicka ett brev till Sverige, som hittat skulle jag vilja säga, men det är ju inte varje dag man postar nåt så det får väl gå. Sen styr jag mina steg tillbaka i riktning mot Ledibeng, så heter området där vi bor. Vi bor i Eco-hus kvarter. Vi har solceller på taket. Annars vet jag inte vad som är eko med vårat hus, förutom att det ekar väldigt mycket inomhus.
Inomhus håller det sig svalt, vilket jag kan tänka mig att man ska vara glad över när sommaren är här och alla håller på att stekas. Men just nu, när vinter fortfarande verkar vara kvar, så är det inte härligt. På kvällarna sjunker temperaturen ute till 13-15 grader och inomhus kanske två grader varmare. Vi fryser. Vi har värme, två nya fina ac-anläggningar, en i vardagsrummet och en i sovrummet. Så varför använder vi inte dom då? Jo därför att vi har inga fjärrkontroller så vi kan inte slå på dom. Det är ingen som vet var fjärrkontrollerna finns. Dom kanske har blivit stulna, vem vet. Någon berättade att i vårt område har tjuvar tagit sig in genom taket, genom att lyfta bort takplattorna och när tjuvar väl är inne i ett hus då tar dom allt dom ser. Det vet ju alla. Men det roliga i kråksången är att vi inte har takplattor utan plåttak, så jag antar att dom skulle få kämpa lite mer för att ta sig in. Magnus berättar detta för mig över telefon på onsdag förmiddag och vi skrattar lite åt plåttaket. Några timmar senare kör en pick-up in på gården, inte på uppfarten som kan tänkas utan rakt upp på gräsmattan, eller det som borde vara gräs men mest är röd sand. Jag öppnar och karln säger att han är här för att kapa taket. Kapa taket, frågar jag, varför ska du kapa taket. Han förklarar att dom ska montera hängrännor innan regnperioden börjar och att det blivit nån miss i konstruktionen av huset så dom måste kapa bort en bit för att få plats med hängrännorna. Då fattar jag och låter han köra igång. Fast jag tror ju att han är en tjuv och att han ska kapa sig in genom taket, för att det var ju precis det vi hade pratat om innan. Eller att han ska kapa upp ett hål så att nån kan komma sen på natten och ta sig in. Jag försöker få tag i Magnus för att kolla om det verkligen ska vara några gubbar på taket och kapa. Inget svar i telefon och när han väl ringer tillbaka så är det redan för sent, dom kapar för fullt. Men det ska vara så, för så har dom gjort på dom andra husen som ser likadana ut, det ser jag sen när jag går ner längs gatan, och inte heller ser jag något konstigt nykapat hål i vårt tak som tjuvar skulle kunna ta sig in genom. Så kapa på ni bara.
Info: Mangos arbetstider 7-17.30, lunchrast 30 minuter. Transport till och från jobbet sker i samordnad transport med minibuss, chauffören heter Jan. Han är samma man som hämtade oss i Joburg och körde oss till Lephalale. Han hittar inte i Joburg, han frågade oss om vägen, vi åkte runt i 1,5 timme innan vi passerade samma avfarter igen och slutligen hittade upp på rätt motorväg åt rätt håll. Men det gör ingenting, för Jan är snäll och allt är glömt.
Det kommer bilder av huset från insidan så småningom.
Oh lor! I just wrote a long story and now I will not share it with you who don’t speak Swedish. I’m sorry. I’ll get you a story in English only another day. Promise. Anyway, it was just a lot of crap and nothing of any importance or interest for anyone.
Info about Magnus’ working hours; 7-17.30 with 30 min lunch break. Transport to work is organised with minibus and the driver’s name is Jan.
I’ll post some pictures of the inside of the house when possible.
onsdag 11 augusti 2010
Baka / Bake
Entusiastisk som få skuttar jag in i köket, jag ska baka en kaka. Jag kliar mig lite i huvudet eftersom jag inte har några recept att tillgå. Efter en kort monolog om huruvida det skulle vara smält margarin eller inte så sätter jag igång. Ägg och socker, det är ju enkelt, det börjar man alltid med. Vispa till fluffigt och i med mjöl, bakpulver och lite vatten. Se där, hur lätt som helst. Bra visp och en bra bunke gjorde också sitt till. Bakplåtspapper i formen eftersom vi inte har något strö och så i med smeten. Ugnen ja, naturligtvis har jag startat den innan jag vispar ihop smeten, så den ska vara varm när jag är klar. Jag borstar av händerna på kjolen och vänder mig mot spisen. Då hör jag ett knäpp inifrån garaget och allt stannar. Ugnen och kylen, vilken är rätt så högljudd och tystnaden blir markant. En säkring har gått så klart. Jag går ut i garaget, lätt tillgängligt med dörr från köket, och tittar på proppskåpet. Moderna vippsäkringar så det är ju bara att flippa upp den igen. Men det finns inte en särskild för köket som slagit om utan det verkar vara huvudsäkringen. Jag försöker gång på gång att vippa upp den igen, men det går inte. Den stannar inte i läget uppåt. Läget som heter på. Den vill bara vara av. Jag börjar tveka på om det verkligen är den rätta och att jag ska ha något där att göra över huvudtaget och jag ser hur jag själv bärs ut på bår med förkolnat hår och sotigt ansikte. Eftersom solen fortfarande står högt så är det svårt att avgöra om det är enbart vårt hus som är strömlöst eller om det gäller grannarna också. Jag har ju hört att strömavbrott kan anses rätt så vanliga här. Grannarna mitt emot har inga lampor på men grannarna på gaveln har båda sina utomhusbelysningar tända. Jag går runt i huset och provar alla strömbrytare, absolut ingenting fungerar. Det måste vara säkringen så jag provar igen och igen och igen. Tillslut ger jag upp och lägger mig på soffan och surar. Jag meddelar Magnus att vi är utan ström och att jag inte vet om det är vårt hus eller fler. Sen ligger jag där tills han kommer hem. Förövrigt precis innan det blir mörkt ute, vilket är tur. Magnus kommer in och konstaterar att dom andra husen har ju ström vilket jag också noterat då jag även sett att grannens tv står på. Han ställer sig vid spisen och jag går ut i garaget och säger kolla här, den går inte att vippa upp, men så gör den det. Lamporna tänds och kylen går igång. Han vrider på vredet till ugnen igen och strömmen försvinner. Lätt att räkna ut att det är ugnen som kortsluter hela huset och visst hade jag haft en lite gladare eftermiddag om jag vridit av ugnen och sedan provat slå på strömmen några timmar tidigare. Precis som Magnus gjorde. Det hade ju gått.
This is a short story about when I, full of energy, stepped into the kitchen determined to bake a cake. I had to think for a while what was supposed to go in it as I didn’t have any recipes at hand. Was it melted butter or not, I decided on not and started. Eggs and sugar, that’s easy because it always goes in first. Then flour, baking powder and water, put it in the tray and just to put it in the oven. I turn around and look at the oven when I hear a popping sound from the garage. Everything stop, the oven and the fridge, which is quite loud and makes a sudden silence. A fuse has blown. I enter the garage, handy through the kitchen door, and look at the electricity equipment. It’s the new modern ones that you just flip up. But there is not the one particular for the kitchen but it seems to be the main fuse that is off. I try to get it up but it refuses to stay. It doesn’t want to be up. That is on. It only wants to be off. I get uncertain about if this is the right thing to do and if I have anything at all to do with this equipment and I can see myself on a stretcher being carried out of there with charred hair and a sooty face. As the sun is still high it is hard to judge if it is only our house or the whole neighbourhood out of power. I notice some of the neighbours have their outdoor lightning on. I walk up and down in the house trying all the switches but nothing happens. I give up and lay down on the sofa. I let Magnus know that we’re out of power and that I’m not sure if it is just us or some other houses too. I stay on the sofa till he gets home, which luckily is just before it gets dark. Magnus enters the kitchen and stops by the stove, I go out to the garage saying, look here it doesn’t work flipping it up, but it does. Lights are on and the fridge starts buzzing. He turns the knob and the power is out again. That was pretty easy to figure, it is the oven that shorts the whole house, and if I had tried to turn the oven off before trying to flip the fuse on I would for sure have had a more pleasant afternoon. It would have been easy. How could I not try? I tried everything else.
This is a short story about when I, full of energy, stepped into the kitchen determined to bake a cake. I had to think for a while what was supposed to go in it as I didn’t have any recipes at hand. Was it melted butter or not, I decided on not and started. Eggs and sugar, that’s easy because it always goes in first. Then flour, baking powder and water, put it in the tray and just to put it in the oven. I turn around and look at the oven when I hear a popping sound from the garage. Everything stop, the oven and the fridge, which is quite loud and makes a sudden silence. A fuse has blown. I enter the garage, handy through the kitchen door, and look at the electricity equipment. It’s the new modern ones that you just flip up. But there is not the one particular for the kitchen but it seems to be the main fuse that is off. I try to get it up but it refuses to stay. It doesn’t want to be up. That is on. It only wants to be off. I get uncertain about if this is the right thing to do and if I have anything at all to do with this equipment and I can see myself on a stretcher being carried out of there with charred hair and a sooty face. As the sun is still high it is hard to judge if it is only our house or the whole neighbourhood out of power. I notice some of the neighbours have their outdoor lightning on. I walk up and down in the house trying all the switches but nothing happens. I give up and lay down on the sofa. I let Magnus know that we’re out of power and that I’m not sure if it is just us or some other houses too. I stay on the sofa till he gets home, which luckily is just before it gets dark. Magnus enters the kitchen and stops by the stove, I go out to the garage saying, look here it doesn’t work flipping it up, but it does. Lights are on and the fridge starts buzzing. He turns the knob and the power is out again. That was pretty easy to figure, it is the oven that shorts the whole house, and if I had tried to turn the oven off before trying to flip the fuse on I would for sure have had a more pleasant afternoon. It would have been easy. How could I not try? I tried everything else.
Rörmokare / Plumber
Vi bor i Sydafrika, och hur kan vi då vara säkra på det? Jo, för vi har ingen tvättmaskin men en tvättho på baksidan av huset, perfekt eller hur? Ja så tänkte då jag i alla fall när jag bestämde mig för att tvätta lite på måndag förmiddag. Jag hade ju sett att tvätthon var lite smutsig, så sist när vi var på affären så köpte jag en rotborste för att kunna skrubba upp den. Jag skred till verket och förberedde en putsning. Men då kan man fråga sig, vem häller betong i en tvättho? Helt omöjligt att få den ren. Jag måste skaffa mig nåt stadigt som jag kan försöka spetta bort det med, en borste av trä och plast kommer man inte långt med. Nåja, jag tvättade det som skulle inomhus istället och hängde upp det på torkställningen på baksidan. Perfekta väderförhållanden för att torka tvätt, hett och lite vind. När jag sedan är på väg in igen så kastar jag ett öga mot tvätthon och ser att vattnet inte rinner ner som det ska. Nedanför finns nämligen en stor nedsänkt golvbrunn där vattnet är menat att försvinna ner. Jag provade att vispa runt med en pinne som jag hittade på gräsmattan. Ingen skillnad så jag bestämmer mig för att låta det stå ett tag för att gå ut och kolla om ett tag, och mycket riktigt har vattnet runnit undan. Då tittar jag ner i avloppet, och vad ser jag, om inte en flaska. Men va bra tänker jag, att det inte var betong då i alla fall. Jag lyfter upp locket och stoppar ner handen, eller rättare sagt armen för att meta upp flaskan, lätt. Men tror ni inte att det ligger en till nedanför. Vilket menar att jag trycker ner hela armen upp till axeln i avloppsröret. Inte en helt underbar upplevelse, men jag fick upp flaskan i alla fall och nu rinner vattnet felfritt. Det var dagens rörmokare insats och förhoppningsvis den enda på väldigt länge. Var vänliga och sätt inte flaskor i mina avlopp.
We live in South Africa, and how can we be sure of that? Yes, because we don’t have a washing machine but an outdoor laundry sink on the back of the house. Perfect, I thought, when I decided to do some Monday morning laundry. I had noticed that the sink was a bit dirty so when we last went to the supermarket I bought a brush to clean it. I took action and went outside scrubbing, but hey, who puts concrete in a laundry sink? Impossible to get it clean, I need to get something to hack it away with. Anyway, I washed the things up indoors and went out to hang it on the outdoor airier. Perfect conditions for laundry to dry, hot and a bit windy. When I was about to go inside again I looked at the sink and noticed that the water was not running down the drain as it was supposed to. Below it is a lowered floor drain which now seemed to not be working very well. I grabbed a stick that I found on the lawn and tried to stir the water down. Nothing happened, so I decided to wait and check again later, and quite so, the water was gone when I got back. Then I looked down the drain and what is there if not a bottle. Great, I thought, it wasn’t concrete down the drains. I picked the lid up and put my hand, or more like my arm, down to pick it up. Easily. But of course there was another one below. So whole arm up to shoulder down the drain I managed to reach it and get it out. Not a very pleasant experience, but I got everything out and the water is now running properly. That was today’s plumber effort and hopefully the last one in a very long time. Please do not put bottles down my drains.
We live in South Africa, and how can we be sure of that? Yes, because we don’t have a washing machine but an outdoor laundry sink on the back of the house. Perfect, I thought, when I decided to do some Monday morning laundry. I had noticed that the sink was a bit dirty so when we last went to the supermarket I bought a brush to clean it. I took action and went outside scrubbing, but hey, who puts concrete in a laundry sink? Impossible to get it clean, I need to get something to hack it away with. Anyway, I washed the things up indoors and went out to hang it on the outdoor airier. Perfect conditions for laundry to dry, hot and a bit windy. When I was about to go inside again I looked at the sink and noticed that the water was not running down the drain as it was supposed to. Below it is a lowered floor drain which now seemed to not be working very well. I grabbed a stick that I found on the lawn and tried to stir the water down. Nothing happened, so I decided to wait and check again later, and quite so, the water was gone when I got back. Then I looked down the drain and what is there if not a bottle. Great, I thought, it wasn’t concrete down the drains. I picked the lid up and put my hand, or more like my arm, down to pick it up. Easily. But of course there was another one below. So whole arm up to shoulder down the drain I managed to reach it and get it out. Not a very pleasant experience, but I got everything out and the water is now running properly. That was today’s plumber effort and hopefully the last one in a very long time. Please do not put bottles down my drains.
måndag 9 augusti 2010
Flaskpost / Message in a bottle
Vi har inget internet så det blir lite svårt att blogga. Men som tur är så kan Mango fixa inläggen på jobbet plus att jag skymtade ett internetcafé på postkontoret i stan, vilket är en 30 min promenad härifrån. Vi ska fixa internet hemma, men enbart modemet kostade 1000 kr så vi ska försöka hitta en annan lösning. Vi har i alla fall ordnat sim-kort till mobilerna, men att ringa internationellt är dyrt och ett sms kostar 3.60 kr. (Rosa: +27733859922)
Här kommer några bilder av huset så ni får se hur flådigt vi bor.
We have no Internet. So trying to keep the blog updated will be a bit difficult at the moment. Luckily Mango can post at work plus I spotted an internet café down town at the post office, which is a 30 min walk away. We will get internet at home but the modem only was 100 Euro so we’re thinking of other ways to solve it. We got new sim-cars for our phones but it is very expensive to call international and a text to Sweden is 40 Euro cents. ( Rosa: +27733859922)
Anyways, here are some pictures of the house. It’s new built and very nice.
Vårt nya hus / Our new house
baksidan / back
vår gata / our street
detta är vad du ser om du tittar åt vänster / view along the street to the left
gatan åt höger / the street looking to the right
vildmarken 50 m från huset på baksidan / the wilderness is close by, about 50 m away
På söndag morgon gjorde sig vildmarken tydlig då ett gäng av något konstigt djur dök upp bland husen. Dom grävde i gräsmattan och troligen åt dom mask. Till utseendet en korsning mellan råtta, hund och apa. Jag ska ta reda på mer om dessa och återkomma. De var i alla fall rätt så skygga och tog till flykt så fort någon närmade sig, utom en rackare som visade sig riktigt lömsk och gömde sig bakom ett träd. Lite obehagliga var dom och säkert så kommer dom att skutta omkring här mer eller mindre dagligen.
On Sunday morning the wilderness reminded itself by a group of animals running around in the area. They were digging in the lawn and most probably eating worms. They looked like a cross between rat, dog and monkey. I will find out more about these and get back to you. They were seemingly shy and took flight as soon as anyone got closer, except for one little rascal that tried to hide behind a tree. I thought they were a bit creepy but I guess they are most likely to be around so it’s just to get used to them.
Inte en bra bild men man kan se dom mellan husen / Not a good pic but you can see them between the houses
Här kommer några bilder av huset så ni får se hur flådigt vi bor.
We have no Internet. So trying to keep the blog updated will be a bit difficult at the moment. Luckily Mango can post at work plus I spotted an internet café down town at the post office, which is a 30 min walk away. We will get internet at home but the modem only was 100 Euro so we’re thinking of other ways to solve it. We got new sim-cars for our phones but it is very expensive to call international and a text to Sweden is 40 Euro cents. ( Rosa: +27733859922)
Anyways, here are some pictures of the house. It’s new built and very nice.
Vårt nya hus / Our new house
baksidan / back
vår gata / our street
detta är vad du ser om du tittar åt vänster / view along the street to the left
gatan åt höger / the street looking to the right
vildmarken 50 m från huset på baksidan / the wilderness is close by, about 50 m away
På söndag morgon gjorde sig vildmarken tydlig då ett gäng av något konstigt djur dök upp bland husen. Dom grävde i gräsmattan och troligen åt dom mask. Till utseendet en korsning mellan råtta, hund och apa. Jag ska ta reda på mer om dessa och återkomma. De var i alla fall rätt så skygga och tog till flykt så fort någon närmade sig, utom en rackare som visade sig riktigt lömsk och gömde sig bakom ett träd. Lite obehagliga var dom och säkert så kommer dom att skutta omkring här mer eller mindre dagligen.
On Sunday morning the wilderness reminded itself by a group of animals running around in the area. They were digging in the lawn and most probably eating worms. They looked like a cross between rat, dog and monkey. I will find out more about these and get back to you. They were seemingly shy and took flight as soon as anyone got closer, except for one little rascal that tried to hide behind a tree. I thought they were a bit creepy but I guess they are most likely to be around so it’s just to get used to them.
Inte en bra bild men man kan se dom mellan husen / Not a good pic but you can see them between the houses
onsdag 4 augusti 2010
Fågelskådning / Birdwatch
Dagens uppgift har varit att observera fåglarna i trädgården. Drömmare som man är så hade jag hoppats på att få se något av följande:
Todays task has been to observe the birds in the garden. As a dreamer I had hoped to see some of the following spieces:
Paradis Flugsnappare / Paradise Flycatcher
Trogoner / Trogon
Turakoer & Blåkråkor / Turaco & Roller
Men allt jag lyckades med var följande Hadada Ibis, ledsen men jag har ingen mer info om fågelskrället idag. Ber att få återkomma.
But all I managed was this Hadada Ibis. Learn more: http://en.wikipedia.org/wiki/Hadada_Ibis
Åh, förresten så stannar vi inte i Joburg någon vecka som planerat. Vi flyttar till Lephalale imorgon. Välkommen till Sydafrika...
Oh, by the way, we're not staying in Joburg for a week or two as we thought, we're moving to Lephalale tomorrow. Welcome to South Africa...
Todays task has been to observe the birds in the garden. As a dreamer I had hoped to see some of the following spieces:
Paradis Flugsnappare / Paradise Flycatcher
Trogoner / Trogon
Turakoer & Blåkråkor / Turaco & Roller
Men allt jag lyckades med var följande Hadada Ibis, ledsen men jag har ingen mer info om fågelskrället idag. Ber att få återkomma.
But all I managed was this Hadada Ibis. Learn more: http://en.wikipedia.org/wiki/Hadada_Ibis
Åh, förresten så stannar vi inte i Joburg någon vecka som planerat. Vi flyttar till Lephalale imorgon. Välkommen till Sydafrika...
Oh, by the way, we're not staying in Joburg for a week or two as we thought, we're moving to Lephalale tomorrow. Welcome to South Africa...
tisdag 3 augusti 2010
Weather report
Ett foto av fönstret för att visa alla er som är intresserade av husbyggen och konstruktion att här snackar vi metall mot metall, ett-glas-fönster och ingen värme annat än ac’n som går att få varmluft ur om man ställer in den på plusgrader. Men å andra sidan så berättade vår chaufför igår att vintern bjuder 0 gradigt kanske 2-3 dagar om året här i Johannesburg och det är det kallaste. Jag tyckte det var lite kyligt i rummet igårkväll ändå, kan gissa att temperaturen gick ner till 5 grader eller så. Men det är vår här och det luktar bränt gräs över hela området för att man håller på att bränna bort det gamla torra gräset i slänter och vägkanter. En del av träden har inte slagit ut och vissa buskar i trädgården står fortfarande inlindade i filtar. Men solen värmer gott nu på dagen så snart får dom klä av sig.
Vi har också fått massor med kommentarer om att vi kommer att bli stekta i Lephalale, för det är tydligen känt som ett hett område. Antagligen för att Kalahari öknen ligger ganska nära. Heta dagar och kyliga nätter att vänta alltså.
Denna vecka i Johannesburg startar med lata dagar på verandan för min del. Mango är på kontoret och ska få ordning på papper och annat, det går väl så där, men han har ju i alla fall betalt för att sitta där och hänga. Dagen började med att dom skulle vara på kontoret 08.30, men chauffören skrattade gott i luren när dom ringde och undrade när han kommer och lät sig meddela att han kommer ca. 09.00, härligt prov på Sydafrikansk punktlighet.
This is a photo of the window in our room, just to show all of you interested in house constructing that we are talking metal to metal and single glazed window, no heating except for the air-con where you can choose plus Celsius degrees if you manage to figure out how to do. But hey, the driver yesterday told us that it gets down to 0 degrees 2-3 days a year in wintertime in Johannesburg and that is the coldest it gets. I thought it was a bit chilly during the night, guess it was about 5 degrees. But the spring is here and it smells of burned grass all over the area as they are burning the old dry grass to make space for the fresh green. Some of the trees have not yet leafs and bushes in the garden are still dressed in blankets. But the sun is warm and nice during daytime so soon they can take the winter jackets off.
We also got plenty of comments about getting roasted in Lephalale, as it is known to be a very hot area, I guess because the Kalahari Desert is not far away. So hot days and chilly nights to expect.
This week in Johannesburg starts with lazy days on the veranda. Mango is in head office trying to get things sorted, which is taking time but who cares as he gets paid to sit around. This morning started with them supposed to be in office 08.30, and when they phoned the driver to ask him when he will pick them up he happily announced that he will be picking them up around 09.00. Seems to be a lovely proof of South African punctuality.
Min nya vän Bella på verandan.
My new friend Bella on the veranda.
måndag 2 augusti 2010
Framme in Joburg
Vi har landat på andra sidan jorden och bor på Gallo Manor Country Lodge, http://www.gallomanorlodge.co.za/. Rummet är helt fantastiskt. Garden Self-Catering Suite kallas det. Våra svenska mobiler fungerar inte, av någon anledning, så vi ska skaffa SA telenummer så fort som möjligt. Efter att läst prislistan för samtal med svensk telefon så hade vi gjort det i vilket fall som helst. Men nu blev det ju lite mer akut då säkerhetsinformatören på mötet idag poängterade att det är oerhört viktigt att alltid ha en fungerande telefon till hands. Nu går vi ut och sätter oss på verandan, kanske ett dopp i poolen om vi vågar för krokodilerna.
Fågelsången som skrämde Mango under hans eftermiddagsvila var inte papegojorna i buren i trädgården utan en afrikansk kråka.
We're now on the opposite side of the earth and we stay at this fantastic place, Gallo Manor Country Lodge, http://www.gallomanorlodge.co.za/. Our room is the Garden Self-Catering Suite. We experienced that our Swedish mobile phones are not working, don't ask me why, but as the security guy during the info meeting today stressed the importance of always carrying a functional phone we decided to solve the problem tomorrow with SA sim cards. Which we would have done anyways, as the price for using Swedish phones here is outrageous. Now we'll enjoy our first evening on the veranda here in Johannesburg, might jump into the pool, if we dare the crocs!
Fågelsången som skrämde Mango under hans eftermiddagsvila var inte papegojorna i buren i trädgården utan en afrikansk kråka.
We're now on the opposite side of the earth and we stay at this fantastic place, Gallo Manor Country Lodge, http://www.gallomanorlodge.co.za/. Our room is the Garden Self-Catering Suite. We experienced that our Swedish mobile phones are not working, don't ask me why, but as the security guy during the info meeting today stressed the importance of always carrying a functional phone we decided to solve the problem tomorrow with SA sim cards. Which we would have done anyways, as the price for using Swedish phones here is outrageous. Now we'll enjoy our first evening on the veranda here in Johannesburg, might jump into the pool, if we dare the crocs!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)