problemområden

Nu har det blivit så där igen, så där så att när en ska sätta in nåt i skåpet så måste det gå fort. En måste öppna dörren snabbt, snabbt slänga in grejen och ännu snabbare smälla igen dörren. Innan något rasar ut. En hör hur det skramlar runt där inne. Sen blir det tyst. Har en tur så ligger sakerna inte mot dörren utan ner mot sidorna av skåpet. Har en tur så faller inte allt ut nästa gång något ska in. Med god planering och år av övning, så har jag lärt mig att bygga upp kaoset just så. Så att allt faller bakåt eller åt sidorna. Det är enklast så. Då slipper man komma i kontakt med allt skrot. Det bara åker bak. Försvinner. Tills den dagen när man behöver något ur skåpet. Den dagen är idag. Det är idag som skåpet måste röjas. Det går inte längre. Allt har sin gräns. Nu är den nådd. I detta skåp. Men vi har många skåp och lådor, som samtliga kan klassas som problemområden i detta hushåll. Så sakteliga får en röja upp dom, en efter en. Med den effekten, att när en kommit igenom samtliga, så är det bara börja om i det första skåpet igen. Det är en evighetsmaskin. Lika evig som att plocka disk och tvätta. Det tar aldrig slut. Vilken lycka. Ändå. Vi har allt vad vi önskar och mycket mer därtill. Lyckan är en evighetsmaskin. Den finns där i det lilla. Om du vågar och vill se den. Då ser du den. Lyckan. Och skrotet. Längst bak. 

jobba på

Jobbigt med jobbet. Det blir inga fler timmar på tjänsten. Det strular med allt på jobbet, planering, personal och barngruppen. Jag går till jobbet bara för att, har gett upp drivet att förändra världen, på jobbet, till att bara gå dit och göra det bästa av dagen. Jag gillar ju själva idén med mitt jobb, men i praktiken känns det bara olustigt. Plus att det strular med godkännandet av min förskollärarexamen. Har gjort en överklagan och sitter nu och undrar hur dyrt det kommer att kosta. Förhoppningsvis inser dom själva att dom gjort fel och att jag slipper betala. Håll tummarna. Håll också hårt, för jag har sökt ett annat jobb. På fritids i byn. Där Jacob går. Hoppas jag får det. Då behöver jag inte mina examen godkända, jag får träna på tyskan och jag får fem minuter till jobbet. Ska provjobba på torsdag. Hör av mig om hur det gick. 

Många besök blir det. Nu under hösten har vi tre inbokade, er andra väntar vi på att höra av. Mina föräldrar har varit, nästan två veckor när Jacob hade höstlov. Fina dagar, lite utflykter, mycket hemmafix, service av bilen och tårta och kalas för Ella. Nu är Manges föräldrar här. Dom är alla i Luzern på museum idag. Jag och Ella hänger på soffan, hon har feber. Om två veckor kommer en riktig favoritfamilj hit. Jag längtar. Det kommer bli fantastiskt. Planerar för fullt vad vi ska göra, utan att göra något. Vi vill mest bara träffas. Barnen får också roligt att leka tillsammans. 

Annars är jag på rensar humör. Ska röja upp och ut, sånt som ligger och tar plats och inte används så flitigt. Det är alltid skönt när man får det gjort. Och när man får undan att lappa kläder, vika till allt i garderoberna och sortera bort sommarkläderna och lägga dom längst bak i skåpet till nästa sommar. Måste putsa lite fönster och gno några hörn. Damma bort. Slänga ut. Skönt. 

Halloween, vi hade ett litet party för barnen. Själv bryr jag mig inte om hela grejen. Men att måla ungarna till monster, det gillar jag. Måla stort är jag också sugen på. Måste fixa ett staffli och nåt att måla på. Lite inspiration och sätta upp en bra lampa. Sen är det bara köra. 

Plugga tyska ska jag också. Ser fram emot det, men kan inte finna ro till att sätta mig ner riktigt. Måste också hitta en bra arbetsbok så jag kommer upp på högsta nivå. Känns som ett stort projekt. Tur man är proffs. Eller inte. Problemet med mig är, att jag tänker att jag måste ha alla rätt. Men så funkar det ju inte. Man får ju fela några procent. Vi får se om ungefär ett år hur många procent jag fixar. Heja mig. 

loggbok

Så det blev picknick med stjärnfall en natt i Zürich, en dag i bergen i Krienseregg med lunch och lek, majsfestival i Steinmaur med grillad majs och majsburgare, rutschbanefest med galnaste banan i Schneisingen och kräftskiva i Ehrendingen. Vi har superväder och njuter för fulla muggar. Nog har vi det bra. Kom hit ni också. 

Vi mötte upp gamla bekanta finnar i Zürich och hade picknick i parken hela eftermiddagen och kvällen. När solen gick ner låg vi alla och kollade efter stjärnfall, vilken fantastisk dag och kväll. Vi tog sista tåget hem och barnen sov sött i cykelkärran, som jag rullade med och sedan kopplade på cykeln vid tågstationen och drog hem. 

På Krienseregg, i bergen i Luzern, tog vi en liten utflykt en söndag, då vi hade i uppdrag att hämta hem en nyare begagnad el-cykel till Mange. Blev en fin dag. Mange cyklade ner sin nya cykel till stationen och tog tåget hem från Luzern. Vi andra åkte bil. 

Majsfestivalen i Steinmaur bjöd på en lång cykeltur på en mil, där Jacob cyklade hela vägen själv och vi sen hoppade på tåget och åkte hemåt för att spara lite på benen. Majsfestival är precis vad det låter som. Man äter majs i alla dess former och det är lekar och musik och underhållning. Trevlig tillställning. 

Rutschbanefesten var helt tokig. Alltså rutschbanan var tokig. Så himla hög och brant. Man åkte på en matta och det gick så galet fort att man flög ut i slutet. Jacob åkte. Gick sådär. Hans matta snurrade halvvägs ner och han hamnade utanför mattan rutschandes på rygg med huvudet först. Brände bort skinnet på armbågen. Annars gick det bra. Så modig han var. Jag tvärvägrade när jag såg byggställningen på toppen av branten och hur fort dom åkte. Kunde bara inte övertala mig själv att åka. Vi åt en korv istället. Sen cyklade vi hem igen. 

Kräftskiva ställde vi till med på kvällen, hos svenskarna i byn. Ella var så i hatten att hon spydde och somnade vid klockan åtta. Hon vet hur man styr på kräftskiva. Hon åt dock inga kräftor. Tror bara hon hade snaskat för mycket olika godsaker och var väldigt trött. Så hon sov i vagnen tills vi senare gick hem. Då slängde jag i Jacob i dubbelsitsen och rullade hem två sovande sötnosar. Dubbelvagn är det bästa som finns. Förutom cykelkärra. Den är bäst. Och el-cykel. Guld värt. Till jobbet, på kvällen, hela helgen, runt kvarteret, runt hela kommunen, Tour de Suisse, hela Europa. Cykla. Cykla!

skolstart

Då sitter man här. Huset ekar tomt. Semestern är slut. Jacob är i skolan. Ella på dagis. Mange jobbar. Jag skulle också jobba. Men min chef, som måtte ha en eller ett par skruvar lös, har sett till att jag inte får jobba 40-60% som vi pratade om, utan 20%. Alltså lika mycket som en enda arbetsdag. Fast uppdelat på två korta pass. Vilket innebär att allt vad som heter barnpassning och som jag hade ordnat så himla bra, är nu för dyrt och helt i onödan, då jag sitter hemma och surar. Fast det gör jag ju inte. Men ändå. Så nu måste vi tänka om och försöka styra upp veckorna, utifrån dom förutsättningarna. Men det löser sig. Och det ska ni veta, att så fort jag fått iordning alla mina papper och ett annat jobb dyker upp så drar jag. Tänker inte jobba för nån som ljuger och bedrar. Men sa inte jag från första början att jag hade en dålig magkänsla för chefen och hela stället. Lita på magkänslan. Den vet mer än vad man tror, uppenbarligen. Fast jag sa också att jag chansar och funkar det inte så skiter jag i detta jobb. Nu får det funka tillsvidare. Jag ska även höra efter med dom på kommunen som ser över dagisen, om det verkligen är helt ok att lova si och så många timmar och sen inte erbjuda mer än hälften. Min kollega har fått precis samma skit med sitt schema. Vi är inte glada. Högljutt missnöjda. Upp till kamp. 

Huset ekar tomt. Fast det är fullt med grejer. Vi håller på att organisera i barnens rum, nån hylla här, nån pall där. Det blir fint. Nästa dröm är en ny, eller bättre begagnad soffa, och en finare färg på väggen. Bort med den röda in med den ljust pastellfärgade naturfärgen. Grå eller sand. Nåt som tas upp i heltäckningsmattan på trappen och högst uppe på vindan. Måste höra med husägaren om dom vill betala kalaset och om dom vill leja nån eller om vi får göra det själva. Det blir mitt arbete. När jobb tryter. Fast lite att göra blir det ju aldrig ändå. Måste plugga tyska också. Jag klarade provet som jag gjorde i juni och är nu mer en väldigt glad certifierad tysktalande på medelnivå. Men upp till toppen ska jag. Högsta möjliga nivå. Kör på bara.

Till toppen på ett berg borde vi också snart åka. Fast så länge badsäsongen håller i sig så hamnar man ju gärna platt i poolen istället. Campa däremot, det skulle jag vilja göra. Tälta eller bo i stuga. I Frankrike. Kanske. Borde kolla upp nåt ställe för en helgutflykt. Fast nu borde jag först av allt kolla ner, städa undan lite och se till att möta Jacob när han slutar till lunch. Då ska jag följa honom till lunchstället och till fritids, första dagen idag, så han hittar och vet vem han ska följa med nästa gång. 

smart

Limmatlauf, löpartävling i Baden. Jag kunde inte springa då Mange roade sig i London, men Jacob sprang. Han var så stolt när han kom i mål och fick medalj. Tårarna kom, mina. Så fin han är. Ella med. Fast hon körde bara stretching. Hon måste ha sett folk som värmde upp och stretchade. Såg då roligt ut där hon satt i vagnen. 

Skogsmulle. Vi brukar gå bort till skogen och leka med pinnar. Göra båtar. Krypa i ljungen. Hon är då inte rädd för myror, Ella. 

Annars roar vi oss i och kring huset. Jobbar på i trädgården. Smutsar ner oss. Njuter. Utöver det jobbar jag på dagis, jag är numer en människa med jobb. Händer ju knappt nånsin. Jobba är ju inte min grej. Men jag är ju flitig. Riktig. 

Gratis. Alltså. Nån hade ställt ut en cykelkärra att gratis ta med på gatan. Jag tog den. Till våra gamla grannar. Dom blev då väldigt glada och tacksamma över den lilla presenten. Svindyra att köpa. Även om denna är en äldre och enklare modell. Bra kärra ändå. Inklusive framhjul och stång för att montera bakom cykeln.  

Dom smartaste människorna är dom som som barn har utövat mest kreativa aktiviteter, upp till åtta gånger mer än jämnåriga. Så glöm att traggla alfabetet och multiplikationstabellen med ditt nyfödda eller knappt födda barn. Kreativitet är pulsådern i allt gott i livet. Jag tror då på det. Skiter i om ungarna kan skriva när dom fyller två. Dom ska vilja kladda och göra och klura och försöka. Inomhus och utomhus. Det är det viktigaste. Dom här ungarna gillar då att måla och dom kan leka i timmar utan att tröttna. Kreativa. Smarta. Smartare. 

mars förresten

Vad konstig påskhelg egentligen; påsk, våffeldag och sommartid, allt om vartannat. 

mars

Så kom dom äntligen, som vi alla hade längtat. Kusinerna från Umeå. Lycka total. Vi såg stad och berg. Lekte och njöt av härlig sol. Vågade upp på toppar och nådde riktiga dalar med magsjukt barn. Stackars Hanna, var egentligen sjuk men orkade och var pigg på dagarna och följde med på våra äventyr. Tajmade sjukan och mådde pyton när hon hade tid att vila. 

 

Ella har vuxit, hon når numer ner med tåspetsarna då hon sitter på Bobby Car. Hon körde och hämtade Jacob från Spielgruppe i onsdags. På snöre. 

Påskpynt. Satte ägg i trädet och påskris inne. Tro det eller ej, men påskharen hade hittat trädet och lagt dit två stora påskägg under natten mot påskafton.

Zoo i Rapperswil och stadsvandring i Mulhouse i Frankrike, våra påskresor. Två verkligen lyckade dagar. Mulhouse var långt över förväntan fint. Goväder hade vi också. Gjorde ju sitt till. Men fin gammal stad med mycket små butiker och restauranger. Världens godaste burgare på Wine & Burgers. Allt bara en timme bort. Märkligt nog så tydligt när man korsat gränsen till Frankrike också. Det blir plötsligt väldigt franskt på alla sätt. Annan natur och arkitektur. Platt land och lite annan stil på hus, butiker och handelsområden. Lite coolare folk med  snyggare stil. Människomixen. Språket.

Tips för begränsning av godisätande: lägg i några lurviga kycklingar i ägget/skålen. Stoppar Ella i alla fall. Ella räddhare.

fredagsmys

En lat fredag när solen skiner och man inte känner för att ta tag i veckostädet och diskberget på diskbänken. Då far man på Coop bygg och köper virke. Ser till att surgubben, som man fått leta fram bakanför nån hylla, sågar upp det i valfri passande längd. Utan betalning och utan smicker. Kort bara; kan vi kapa! Så gör han det. Med en sån där kap som hänger på väggen och man bara ställer in och tjopp så är det rakt och av. Vi bygger ett tält. Som vi sett på internet. Två kryss och rundstavar mellan. Rundstavar som vi hade i källaren. Tyg som vi hade på vindan. Blev billigt. Tjugo kronor. Ungefär. 

Det var några veckor sedan. Nu är det fredag igen. Vi har kört barnsång och lunch på stan. Som sig bör. Nu hemma och hänger. Väntar på fredagsmyset. Väntar även på post. Har skickat in mina lärarexamen för att bli erkända i Schweiz. Tjorvigt minst sagt. Blir ju skickad hit och dit och ingen vill riktigt ta ansvar och kännas vid att godkänna mina papper. Men nu är dom i alla fall inne för granskning. Ska bli spännande att se vad det blir. I början av april ska jag börja jobba. En dag i veckan. Men ändå, bäst att passa på och njuta av den totala friheten. Och fredagen.

lov igen

Sportlov. Fasnacht, sport och pyssel. Skönt att slippa gå upp och passa tider. Blev så bekväma att vi till och med beställde hemleverans från mataffärn. Skönt när det plingade på och dom lastade in allt i hallen. Lyx. I helgen slipper vi alltså gå och handla. Vi går på kalas istället. All övrig tid pluggar jag tyska och satsar på att göra ett monsterprov framåt sommaren. Be för mig.

resten av lovet

Vi fortsatte jullovet med lite hockey, både själva och ett gäng som gick på match i Coop Arena.    

Vi var i L.Lappträsk och matade fåglar, hoppade från sängen och kollade på olika djur.

Vi bowlade i SSAB's bowlinghall, riktigt fin lokal och väldigt kul.

Vi spelade mer hockey, Jacob tränade med puck och klubba, Ella vaktade målet. 

Vi avslutade året med finmiddag på Cg's i Luleå och passade på att ha barnvakt. Tyvärr inga bilder därifrån. Vilket tyder på hög trivsel med trevligt folk och god mat. Ingen tid för att fota. Sista dagen hos mormor och morfar fick Jacob ha födelsedagskalas och öppna presenter i förskott. Nöjd kille. 

Särskilt eftersom han hann klämma in ett till kalas hos farmor och farfar innan vi slutligen packade ett gigantiskt lass med leksaker i väskorna och drog söderut. När vi landade på Arlanda grät Jacob högt för att han saknade redan mor- och farföräldrar och alla andra, men väl hemma gav han uttrycket "borta bra men hemma bäst" ett ansikte. Sällan skådat så nöjd man kan vara över att komma hem. Även Ella var uppenbart jätteglad över att vara hemma. Bästa citatet av Jacob fick avsluta kvällen - "så skönt att mamma slipper byta Ellas blöja på golvet", som syftade på att det är skönt att vara hemma och att det är bra med ett skötbord. Det är fint att nån tänker på mammans arbetsmiljö, även så där under helgerna.