Uppdatering på Rosas rädda barnen projekt:
Filtar och lite matvaror levererades i måndags - för utdelning till där det behövs.
onsdag 26 januari 2011
måndag 24 januari 2011
slut
Här kommer sista inlägget från Sydafrika. Pengarna på internet är slut och datorn ska jag ge bort. Om ni vill oss något så är vi i Luleå på fredag, lunchtid. Bloggen kommer ligga kvar i framtiden och det kommer nog ett inlägg lite nu och då. Ska lägga upp mer bilder när jag är på bredbandsbredd. Vi ses.
This is the last post from South Africa, the internet-money is finished and I'll give the laptop away. We fly back to Sweden on Thursday so see you there on Friday, or in Switzerland on the 7th February. The blog will still be online and there might be a post every now and then in the future, I will post some more pictures. Stay tuned and see you soon.
This is the last post from South Africa, the internet-money is finished and I'll give the laptop away. We fly back to Sweden on Thursday so see you there on Friday, or in Switzerland on the 7th February. The blog will still be online and there might be a post every now and then in the future, I will post some more pictures. Stay tuned and see you soon.
tisdag 18 januari 2011
schema
Tiden går ju som bekant, vi har bokat om flygbiljetterna och minskat antalet dagar till hemresan. För närvarande endast nio dagar kvar, om man räknar idag och så åker vi på torsdag 27:e Januari. Jag försöker att inte börja längta allt för mycket till avresan, men det går inte, det tar all fokus just nu. Det ska bli riktigt skönt att komma tillbaka till civilisationen där jag slipper sitta inlåst i ett hus tio timmar om dagen, för att det inte finns något enkelt sätt att ta sig runt på och för att det inte finns något att göra. Allvarligt talat så känner jag mig lite less på detta ställe just nu. Det har varit fantastiskt och underbart och skrämmande och spännande på alla sätt att få göra denna resa, men det känns som att den lägligt kommer till sitt slut nu. Nu ser vi fram emot att hitta en lägenhet och få packa upp lite av våra egna grejer och känna sig som hemma och trygg. Ser också fram emot att få åka hem till Norrbotten och träffa alla och känna på kylan, för det kommer att bli riktigt märkligt. Jag har försökt att öva mig genom att försöka sträcka mig in i frysfacket så långt det går och andas där inne, men det ger liksom inte den där känslan av att vara mitt i det kalla, när det biter från alla håll och man måste stå mitt i kläderna för att det inte ska göra ont. Här i frysfacket blir det mer att man fastnar med fingertopparna på isbitarna och får den där lukten av fryst bröd och kalla plastpåsar. Just ja, snön luktar ju på ett speciellt sätt också. Jag har aldrig tidigare gjort en sån stor växling av temperatur som nu står framför oss så detta ska bli verkligt spännande. Om en vecka och några dagar då. Mamma och Pappa: När ni kommer till Luleå - Ta med min svarta vinterjacka och mina näbbstövlar som är i mitt rum.
För att få lite struktur på vår vistelse i norr har vi försökt att göra ett litet schema för hur vi tänkt spendera tiden, så slipper alla undra när vi kommer och var vi är. Vi har ju semester så tro nu inte att detta är något spikat som vi tänker följa till punkt och prick, men några hållpunkter:
Fredag 28/1 – Kallax 12.45, om nån vill hämta oss är det ju bra. Stannar i G-stad.
Lördag 29/1 – Luleå stad för att fixa lite saker
Söndag 30/1 – Kalix och Lilla Lappträsk
Måndag 31/1 – Lilla Lappträsk (och Överkalix om vi hinner)
Tisdag 1/2 – Heldag med Tina och Elias
Onsdag 2/2 – Luleå med omnejd
Torsdag 3/2 – Lilla Lappträsk
Fredag 4/2 – Förmiddag ? /Kalix/ Eftermiddagen i G-stad
Lördag 5/2 – Födelsedagsfika för Pappa / Bibbi med familj / kvällen med Andreas
Söndag 6/2 – Packa och åka till Zürich, avfärd kl. 14 från Kallax
Om det är någon som har några invändningar så går det bra att höra av sig.
Just nu sitter jag och undrar om Nancy fått sin bebis än, den ska komma idag.
Ska ta och forska lite på det.
Vi hörs.
För att få lite struktur på vår vistelse i norr har vi försökt att göra ett litet schema för hur vi tänkt spendera tiden, så slipper alla undra när vi kommer och var vi är. Vi har ju semester så tro nu inte att detta är något spikat som vi tänker följa till punkt och prick, men några hållpunkter:
Fredag 28/1 – Kallax 12.45, om nån vill hämta oss är det ju bra. Stannar i G-stad.
Lördag 29/1 – Luleå stad för att fixa lite saker
Söndag 30/1 – Kalix och Lilla Lappträsk
Måndag 31/1 – Lilla Lappträsk (och Överkalix om vi hinner)
Tisdag 1/2 – Heldag med Tina och Elias
Onsdag 2/2 – Luleå med omnejd
Torsdag 3/2 – Lilla Lappträsk
Fredag 4/2 – Förmiddag ? /Kalix/ Eftermiddagen i G-stad
Lördag 5/2 – Födelsedagsfika för Pappa / Bibbi med familj / kvällen med Andreas
Söndag 6/2 – Packa och åka till Zürich, avfärd kl. 14 från Kallax
Om det är någon som har några invändningar så går det bra att höra av sig.
Just nu sitter jag och undrar om Nancy fått sin bebis än, den ska komma idag.
Ska ta och forska lite på det.
Vi hörs.
måndag 17 januari 2011
28 januari
Ja, då landar vi i Luleå kl 12.45. Om allt nu går enligt planerna. Vi har bokat om hemresan så att vi får några dagar extra hemma i Sverige innan vi drar vidare till Schweiz. Så då vet ni - skriv upp det nu i kalendern så ses vi snart!
tisdag 11 januari 2011
tre veckor
Nu är det bara mindre än tre veckor tills vi kommer hem.
Kan någon själ begripa - hur fort går tiden?!
Less than three weeks left in Limpopo now.
Kan någon själ begripa - hur fort går tiden?!
Less than three weeks left in Limpopo now.
post blogg del III
Ok, nu fortsätter rapporteringen av julresan. Mobilen är laddad, Internet är laddat och finnarna har åkt.
I'm sorry I'm not gonna write all this in English too. You'll have to study Swedish to find out or just ask me what it was when we meet again.
Söndag 26 december
Vi åker vidare söderut till ett ställe som heter Southbroom. Där checkar vi in på ett backpacker ställe, det visar sig att någon rökt i rummet så det stinker och dom gör allt för att vädra ut det. Fungerar inte så alldeles bra, hela natten luktar det rök. Men det är rent och vi sover gott. I alla fall, vi gick ner till stranden och försökte sola, men det var bara 20 grader och blåste svinkallt, alla andra satt med jackor på och jag försökte ligga nästan naken och bli brun. Fråga mig inte vad jag tänkte, men det var ju ungefär som svensk sommar och den där hysterin om att bli lite brun. Vi gav upp och tog bilen till stallet. Jag hittade en annons om att man kunde rida på stranden och det har jag ju alltid velat göra. Så vi körde dit och bokade en tur för imorgon. Ska bli så kul. Längtar. På eftermiddagen latade vi oss på terrassen på vandrarhemmet och åt upp resten av ananasen. Kvällens middag blev på en restaurang vid namn Riptide och Magnus råkades köpa den dyraste fiskrätten någonsin. Jag tänker inte ens säga vad den kostade men vi hade väl kunnat bjuda ungefär 6 personer på middag på samma restaurang för dom pengarna. Men gott var det. Hmm…
Måndag 27 december
Vaknade upp förväntansfull efter aningens dålig sömn. Manar på Magnus, kokar te i köket med aporna, ja dom var där fullt av dom där små med svarta ansikten, dom som är så söta. Sedan prutar vi på rumspriset och stressar iväg till stallet. Klockan 08.00 prick infinner vi oss. Där välkomnas vi av den trevliga hästpojken (gubben) och sedan går en dröm i uppfyllelse. Jag ber att få en stor häst, och det får jag. Jag får den största vita hästen dom har. Sedan traskar vi iväg ner till havet och vi som vill rida fort får det. Vi får galoppera längs den vita sandstranden som sträcker sig kilometervis. Helt otrolig känsla att titta ut över havet och höra vattnet plaska kring hovarna när vågorna kommer upp på stranden och solen sken och allt var helt fantastiskt, ända tills hästen bockar och sparkar bakut. Jag satt kvar och höll ordning på ekipaget, men jag sträckte mig i ryggen. Så resten av galopperandet gick si så där, jag hörde ett litet aj inombords för varje steg hästen tog, men det var fortfarande lika roligt. När vi kom tillbaka till stallet så lämnade jag tillbaka hästen och vi hoppade in i bilen. Eller snarare, jag styltade mig dit på fruktansvärt stela ben, träningsvärken som skulle komma var det värsta jag varit med om, och stel i ryggen krummade jag mig in i bilen. Sedan körde vi. Genom Transkei, området på östkusten där det bara finns byar och små hus och inga städer. Området där Nelson Mandela faktiskt föddes i en liten by. Det är långt och krokigt och backigt. Sen eftermiddag når vi East London. Första intrycket var bra – ”lite som Jamaica fast tvärtom” citat Magnus. Fråga mig inte vad han menade. Men arkitekturen var lite annorlunda, fina hus om än slitna och när man kom nerför gatan såg man rakt ut över havet. Så det var fint. Men det vandrarhem som vi bokat var inte fint. Det var murrigt och luktade illa av travar av sopsäckar, dessutom kryllade det av möss. Hamburgerstället rakt nerför gatan stängde kl 18 så vi missade det och började promenera längs strandpromenaden. Det kändes inte fruktansvärt otryggt så vi svängde snabbt in på en hotell restaurang och beställde mat att ta med. Väldigt god mat dessutom. Vi gick snabbt tillbaka till vandrarhemmet och höll oss där resten av kvällen. Första och enda gången vi använde våra reselakan, för att det kändes tryggare att ligga i påsen och lakanet såg smutsigt ut. Vi försökte sova, gick inte så bra, men allt för en ny dag och för att få komma därifrån.
Tisdag 28 december
Lämnade det sunkiga vandrarhemmet med en rivstart, vädret var emot oss så det blev ingen solig sandstrand utan drog vidare till Port Elisabeth. Där tog vi oss direkt till ett café på ett köpcentrum för att äta brunch, ja vi åt ingenting på morgonen. Sedan checkade vi in på Le Blue Guesthouse. Vilket visar sig vara ett ypperligt val av boende, rent och fint och fräscht. Inga möss och inga sopsäckar. Dessutom ligger det bara en gata upp från stranden. Vi duschade, efter en strejk på ett par dagar (inte hela sanningen, men ändå), hade fortfarande på mig hästkläderna och luktade fruktansvärt illa, så det var dags. Efter den uppryckningen tog vi oss till Konstmuseet som visade en hel del fina verk i en biennal. Sedan vidare till turistinformationen för att kolla upp lite olika aktiviteter, där möter vi dessutom Magnus kollega från Lephalale, dom är också på semester och gör samma bilresa fast i motsatt riktining. Lustigt. Hursomhelst. Vi åt på Italiensk restaurang, körde tillbaka till guesthouset och spenderade resten av kvällen där. Magnus gillar havsluften men jag tycker att det är lite kallt, tror det ligger runt 20 grader och det blåser friskt. Dessutom hänger regnet i luften, om det inte regnar till och med. Förresten, när vi körde ner till Port Elisabeth så såg vi en sköldpadda som höll på att korsa motorvägen, vi väjde och den kom förhoppningsvis över till andra sidan. Inte gick det då fort i alla fall. Förreseten igen, vi inser att vi har slösat upp våran semesterbudget redan, och vi har fem dagar kvar på vår resa, jaja, det är bara gräva djupare i fickorna så får vi se vad som händer.
Onsdag 29 December
När vi vaknar så öser regnet ner, ingen solig sandstrand idag heller. Vi saknar Limpopo och den stekande solen. Eventuella planer har spolats bort med regnet och vi följer hotellägarens råd och åker till ett shoppingcenter. Där strosar vi omkring och blir less på alla affärer. Vi hittar inget bra på rea, allt fint är dyrt och det är tjatigt och tråkigt mode. Vi gör däremot intressanta sociala iakttagelser. Nämligen att i Port Elisabeth ser vi mest vita människor, speciellt på köpcentrumen och en av butikerna som alltid är smockfull med folk i vanliga fall är helt tom och lugn. Det är den billigaste affären och även där det oftast är mest svarta människor. Segregationen är alltså väldigt tydlig. Trist. Vi tar lunch från Mc Donalds, köper muffins på ett bageri, kör runt i Townships, bland annat det äldsta i Port Elisabeth (precis så som man inte ska göra) och ut på fingertoppen av handen. Längst ner på Afrika och tittar ut över havet och tänker att eventuellt finns Antarktis där nere. På kvällen tar vi en drink i en bar och äter middag på John Dory’s. Det var inte särskilt bra mat. Men det gick väl an. Mätt blev vi i alla fall. Sedan träffade vi inte Leticia och Doraine, som vi känner som skulle vara där, utan dom var så sega så vi hann åka tillbaka till rummet innan dom kom till stan. Läste serier och sov.
Torsdag 30 December
N2 ner till Wilderness. Åt ett wienerbröd längs vägen, godaste fikat vi ätit på länge, lunch på ett litet vägcafé som såg ut att vara från 1953. Vi checkar in i en liten stuga på bergssluttningen ett stenkast från havet. Luktar lite unket för det är extremt fuktigt, speciellt då det envisas med att regna. Dessutom stora spindlar överallt så vi ångrar att vi inte bokade ett finare hotell, speciellt då vi ser hur fint ”The View” är, så vi bestämmer oss för att låtsas att vi bor där och ska gå på gym, spa och restaurang där imorgon, nyårsafton.
På kvällen promenerar vi ner till centrum, ett litet samhälle med många ställen att äta på, men några bättre än andra och vi fick tips av hotellägarna om ett bra ställe. Så vi försöker få ett bord där men det är fullbokat, precis när vi vänder och ska gå så kommer en servitör som sett oss tidigare på dagen, när vi försökte boka bord, och säger att han ska fixa ett till oss. Schysst! Så vi äter stenugnsbakad pizza, gott. Sedan går vi runt ett litet tag innan vi promenerar hem till stugan igen.
Nyårsafton 31 December
Vaknar på morgonen och drar undan gardinerna framför dörren. Sedan skakar jag som ett asplöv. På dörrkarmen sitter en spindel stor som hela handflatan. Fy f-n. Magnus hoppar ut genom dörren och håller ett öga på den medan jag hoppar ut och sedan går vi upp till frukosten och meddelar att dom nog allt får ta och ta bort den där besten. Dom lovar att göra det. Vi drar bort till spa-hotellet och checkar in oss som dagsbesökare i gym och spa.
-Gym
-Pool (+34 grader)
-Bastu
-Solterass
-Lunch
-Massage
-Vatten
-Stranden
Helt utmattade och lealösa åker vi tillbaka till stugan och byter om, sedan kör vi tillbaka till spa-hotellet och äter middag i deras restaurang. Vi tar ½ kyckling och 300 g god filé, efterrätt och havsutsikt och helt perfekt avslutning på året. Två timmar kvar till tolvslaget och vi funderar allvarligt på hur vi ska kunna hålla oss vakna. Kör tillbaka bilen till stugan och promenerar ner till centrum där vi skålar in det nya året.
Magnus lovar att han ska börja träna och laga mer bättre mat.
Rosa lovar att hon ska aktivera sig och inte vara en sån latmask.
Lördag 1 Januari 2011
Vi åker direkt efter frukosten. Vi har många mil att köra, för vi ska hem till Limpopo. Kör över bergspass strax efter George, lite regningt och kallt så det passar att sitta i bilen. Mango kör tills klockan 13.30 – då stannar vi och tankar, eller snarare så slänger han ut mig på en bensinmack för att jag sa att jag ville gå på toa. Så vi passar på att tanka när vi ändå är där. Det ser för risigt ut att äta där så vi kör vidare till en bättre vägkrog. Slänger i oss en burgare, köper ett lass godis och drickor och hoppar in i bilen igen. Det är många mil kvar att köra. Vi kör som taxichaufförer och passerar oerhörda regnoväder. Det är mycket trafik. Vi planerar att sova i Johannesburg, vi har inget bokat men det är lätt att hitta något längs vägen. När vi når Johannesburg har vi så hög fart på bilen att vi helt enkelt bara susar förbi, fast bestämda om att köra hela vägen hem. Kl. 02.30 når vi Bosehla street, lagom möra då vi suttit i bilen sedan ungefär 18 timmar. Sista biten från Johannesburg var vägen lugn, lite trafik och inte så mycket regn. Men det var också lite läskigt för att det kändes väldigt ensligt. Skönt att sova hemma.
Söndag 2 Januari
Vi tar en riktig hemmadag på Bosehla. Rev ut trädgårdslandet, då det torkat sönder då ingen varit hemma och vattnat. Tomaterna var si så där, lite röda och lite torra, men dom gick att äta och dom var jättegoda. Samma med morötterna, mini men goda. På eftermiddagen klipper jag Magnus hår och spolar av honom med vattenslangen. Vattnet i vattenslangen är ljummet och skönt. Vi är trötta efter 500 mil på 17 dagar. Men vilken resa sen!
Så där ja, då har ni fått hela resan i kortform.
Bilder kommer jag inte kunna lägga upp förrän vi är tillbaka på bredbandsfront.
I'm sorry I'm not gonna write all this in English too. You'll have to study Swedish to find out or just ask me what it was when we meet again.
Söndag 26 december
Vi åker vidare söderut till ett ställe som heter Southbroom. Där checkar vi in på ett backpacker ställe, det visar sig att någon rökt i rummet så det stinker och dom gör allt för att vädra ut det. Fungerar inte så alldeles bra, hela natten luktar det rök. Men det är rent och vi sover gott. I alla fall, vi gick ner till stranden och försökte sola, men det var bara 20 grader och blåste svinkallt, alla andra satt med jackor på och jag försökte ligga nästan naken och bli brun. Fråga mig inte vad jag tänkte, men det var ju ungefär som svensk sommar och den där hysterin om att bli lite brun. Vi gav upp och tog bilen till stallet. Jag hittade en annons om att man kunde rida på stranden och det har jag ju alltid velat göra. Så vi körde dit och bokade en tur för imorgon. Ska bli så kul. Längtar. På eftermiddagen latade vi oss på terrassen på vandrarhemmet och åt upp resten av ananasen. Kvällens middag blev på en restaurang vid namn Riptide och Magnus råkades köpa den dyraste fiskrätten någonsin. Jag tänker inte ens säga vad den kostade men vi hade väl kunnat bjuda ungefär 6 personer på middag på samma restaurang för dom pengarna. Men gott var det. Hmm…
Måndag 27 december
Vaknade upp förväntansfull efter aningens dålig sömn. Manar på Magnus, kokar te i köket med aporna, ja dom var där fullt av dom där små med svarta ansikten, dom som är så söta. Sedan prutar vi på rumspriset och stressar iväg till stallet. Klockan 08.00 prick infinner vi oss. Där välkomnas vi av den trevliga hästpojken (gubben) och sedan går en dröm i uppfyllelse. Jag ber att få en stor häst, och det får jag. Jag får den största vita hästen dom har. Sedan traskar vi iväg ner till havet och vi som vill rida fort får det. Vi får galoppera längs den vita sandstranden som sträcker sig kilometervis. Helt otrolig känsla att titta ut över havet och höra vattnet plaska kring hovarna när vågorna kommer upp på stranden och solen sken och allt var helt fantastiskt, ända tills hästen bockar och sparkar bakut. Jag satt kvar och höll ordning på ekipaget, men jag sträckte mig i ryggen. Så resten av galopperandet gick si så där, jag hörde ett litet aj inombords för varje steg hästen tog, men det var fortfarande lika roligt. När vi kom tillbaka till stallet så lämnade jag tillbaka hästen och vi hoppade in i bilen. Eller snarare, jag styltade mig dit på fruktansvärt stela ben, träningsvärken som skulle komma var det värsta jag varit med om, och stel i ryggen krummade jag mig in i bilen. Sedan körde vi. Genom Transkei, området på östkusten där det bara finns byar och små hus och inga städer. Området där Nelson Mandela faktiskt föddes i en liten by. Det är långt och krokigt och backigt. Sen eftermiddag når vi East London. Första intrycket var bra – ”lite som Jamaica fast tvärtom” citat Magnus. Fråga mig inte vad han menade. Men arkitekturen var lite annorlunda, fina hus om än slitna och när man kom nerför gatan såg man rakt ut över havet. Så det var fint. Men det vandrarhem som vi bokat var inte fint. Det var murrigt och luktade illa av travar av sopsäckar, dessutom kryllade det av möss. Hamburgerstället rakt nerför gatan stängde kl 18 så vi missade det och började promenera längs strandpromenaden. Det kändes inte fruktansvärt otryggt så vi svängde snabbt in på en hotell restaurang och beställde mat att ta med. Väldigt god mat dessutom. Vi gick snabbt tillbaka till vandrarhemmet och höll oss där resten av kvällen. Första och enda gången vi använde våra reselakan, för att det kändes tryggare att ligga i påsen och lakanet såg smutsigt ut. Vi försökte sova, gick inte så bra, men allt för en ny dag och för att få komma därifrån.
Tisdag 28 december
Lämnade det sunkiga vandrarhemmet med en rivstart, vädret var emot oss så det blev ingen solig sandstrand utan drog vidare till Port Elisabeth. Där tog vi oss direkt till ett café på ett köpcentrum för att äta brunch, ja vi åt ingenting på morgonen. Sedan checkade vi in på Le Blue Guesthouse. Vilket visar sig vara ett ypperligt val av boende, rent och fint och fräscht. Inga möss och inga sopsäckar. Dessutom ligger det bara en gata upp från stranden. Vi duschade, efter en strejk på ett par dagar (inte hela sanningen, men ändå), hade fortfarande på mig hästkläderna och luktade fruktansvärt illa, så det var dags. Efter den uppryckningen tog vi oss till Konstmuseet som visade en hel del fina verk i en biennal. Sedan vidare till turistinformationen för att kolla upp lite olika aktiviteter, där möter vi dessutom Magnus kollega från Lephalale, dom är också på semester och gör samma bilresa fast i motsatt riktining. Lustigt. Hursomhelst. Vi åt på Italiensk restaurang, körde tillbaka till guesthouset och spenderade resten av kvällen där. Magnus gillar havsluften men jag tycker att det är lite kallt, tror det ligger runt 20 grader och det blåser friskt. Dessutom hänger regnet i luften, om det inte regnar till och med. Förresten, när vi körde ner till Port Elisabeth så såg vi en sköldpadda som höll på att korsa motorvägen, vi väjde och den kom förhoppningsvis över till andra sidan. Inte gick det då fort i alla fall. Förreseten igen, vi inser att vi har slösat upp våran semesterbudget redan, och vi har fem dagar kvar på vår resa, jaja, det är bara gräva djupare i fickorna så får vi se vad som händer.
Onsdag 29 December
När vi vaknar så öser regnet ner, ingen solig sandstrand idag heller. Vi saknar Limpopo och den stekande solen. Eventuella planer har spolats bort med regnet och vi följer hotellägarens råd och åker till ett shoppingcenter. Där strosar vi omkring och blir less på alla affärer. Vi hittar inget bra på rea, allt fint är dyrt och det är tjatigt och tråkigt mode. Vi gör däremot intressanta sociala iakttagelser. Nämligen att i Port Elisabeth ser vi mest vita människor, speciellt på köpcentrumen och en av butikerna som alltid är smockfull med folk i vanliga fall är helt tom och lugn. Det är den billigaste affären och även där det oftast är mest svarta människor. Segregationen är alltså väldigt tydlig. Trist. Vi tar lunch från Mc Donalds, köper muffins på ett bageri, kör runt i Townships, bland annat det äldsta i Port Elisabeth (precis så som man inte ska göra) och ut på fingertoppen av handen. Längst ner på Afrika och tittar ut över havet och tänker att eventuellt finns Antarktis där nere. På kvällen tar vi en drink i en bar och äter middag på John Dory’s. Det var inte särskilt bra mat. Men det gick väl an. Mätt blev vi i alla fall. Sedan träffade vi inte Leticia och Doraine, som vi känner som skulle vara där, utan dom var så sega så vi hann åka tillbaka till rummet innan dom kom till stan. Läste serier och sov.
Torsdag 30 December
N2 ner till Wilderness. Åt ett wienerbröd längs vägen, godaste fikat vi ätit på länge, lunch på ett litet vägcafé som såg ut att vara från 1953. Vi checkar in i en liten stuga på bergssluttningen ett stenkast från havet. Luktar lite unket för det är extremt fuktigt, speciellt då det envisas med att regna. Dessutom stora spindlar överallt så vi ångrar att vi inte bokade ett finare hotell, speciellt då vi ser hur fint ”The View” är, så vi bestämmer oss för att låtsas att vi bor där och ska gå på gym, spa och restaurang där imorgon, nyårsafton.
På kvällen promenerar vi ner till centrum, ett litet samhälle med många ställen att äta på, men några bättre än andra och vi fick tips av hotellägarna om ett bra ställe. Så vi försöker få ett bord där men det är fullbokat, precis när vi vänder och ska gå så kommer en servitör som sett oss tidigare på dagen, när vi försökte boka bord, och säger att han ska fixa ett till oss. Schysst! Så vi äter stenugnsbakad pizza, gott. Sedan går vi runt ett litet tag innan vi promenerar hem till stugan igen.
Nyårsafton 31 December
Vaknar på morgonen och drar undan gardinerna framför dörren. Sedan skakar jag som ett asplöv. På dörrkarmen sitter en spindel stor som hela handflatan. Fy f-n. Magnus hoppar ut genom dörren och håller ett öga på den medan jag hoppar ut och sedan går vi upp till frukosten och meddelar att dom nog allt får ta och ta bort den där besten. Dom lovar att göra det. Vi drar bort till spa-hotellet och checkar in oss som dagsbesökare i gym och spa.
-Gym
-Pool (+34 grader)
-Bastu
-Solterass
-Lunch
-Massage
-Vatten
-Stranden
Helt utmattade och lealösa åker vi tillbaka till stugan och byter om, sedan kör vi tillbaka till spa-hotellet och äter middag i deras restaurang. Vi tar ½ kyckling och 300 g god filé, efterrätt och havsutsikt och helt perfekt avslutning på året. Två timmar kvar till tolvslaget och vi funderar allvarligt på hur vi ska kunna hålla oss vakna. Kör tillbaka bilen till stugan och promenerar ner till centrum där vi skålar in det nya året.
Magnus lovar att han ska börja träna och laga mer bättre mat.
Rosa lovar att hon ska aktivera sig och inte vara en sån latmask.
Lördag 1 Januari 2011
Vi åker direkt efter frukosten. Vi har många mil att köra, för vi ska hem till Limpopo. Kör över bergspass strax efter George, lite regningt och kallt så det passar att sitta i bilen. Mango kör tills klockan 13.30 – då stannar vi och tankar, eller snarare så slänger han ut mig på en bensinmack för att jag sa att jag ville gå på toa. Så vi passar på att tanka när vi ändå är där. Det ser för risigt ut att äta där så vi kör vidare till en bättre vägkrog. Slänger i oss en burgare, köper ett lass godis och drickor och hoppar in i bilen igen. Det är många mil kvar att köra. Vi kör som taxichaufförer och passerar oerhörda regnoväder. Det är mycket trafik. Vi planerar att sova i Johannesburg, vi har inget bokat men det är lätt att hitta något längs vägen. När vi når Johannesburg har vi så hög fart på bilen att vi helt enkelt bara susar förbi, fast bestämda om att köra hela vägen hem. Kl. 02.30 når vi Bosehla street, lagom möra då vi suttit i bilen sedan ungefär 18 timmar. Sista biten från Johannesburg var vägen lugn, lite trafik och inte så mycket regn. Men det var också lite läskigt för att det kändes väldigt ensligt. Skönt att sova hemma.
Söndag 2 Januari
Vi tar en riktig hemmadag på Bosehla. Rev ut trädgårdslandet, då det torkat sönder då ingen varit hemma och vattnat. Tomaterna var si så där, lite röda och lite torra, men dom gick att äta och dom var jättegoda. Samma med morötterna, mini men goda. På eftermiddagen klipper jag Magnus hår och spolar av honom med vattenslangen. Vattnet i vattenslangen är ljummet och skönt. Vi är trötta efter 500 mil på 17 dagar. Men vilken resa sen!
Så där ja, då har ni fått hela resan i kortform.
Bilder kommer jag inte kunna lägga upp förrän vi är tillbaka på bredbandsfront.
torsdag 6 januari 2011
Finländare
Nu har vi fått besök av Eeva och Antti, så nu har jag inte tid att skriva mer. Dessutom är pengarna slut på internet så jag måste ladda innan jag kan uppdatera mer. Men det kommer. Håll ut.
måndag 3 januari 2011
post blogg del II
Här kommer ytterligare några dagar ur ett liv längs vägen. Hoppas jag inte stavat alltför klantigt eller skrivit alltför konstigt, för jag skrev så snabbt och läste inte igenom innan jag la upp det. Varsågod.
Onsdag 22 December
Lämnade Thobeka och åkte ner till St. Lucia. Längs hela vägen stod folk och sålde pinfärsk annanas – ”kanongoda” (citat Magnus), vi köpte våra när vi kommit fram, av en vänlig dam på marknaden. Prutade också till oss en till flätad väska, ja dom kan vara bra att ha till att förvara garn eller korsordstidningar, köpte även en zulu-korg med lock. Traditionellt hantverk slår aldrig fel. I väskan hade jag våra goda ananas, mangos och bananer, plus tre fina tavlor på rulle som vi köpte på caféet där vi fikade. Sedan körde vi ner till floden och parkerade, direkt man kliver ur bilen ser man flodhästar och krokodiler. Satt på slänten ett litet tag och observerade djuren innan vi drog vidare söderut till Richards Bay. Alla vi mött har sagt åt oss att det är fult och tråkigt där, så därför kände jag extra mycket för att åka dit. För att antingen uppleva eländet eller motbevisa. Checkade in på Duneside guesthouse, jättefint rum med eget pentry och terrass. Det börjar bra. På eftermiddagen kör vi runt lite och ser oss omkring, stannar till på stranden och kollar in badmöjligheterna. Goda. Tar sedan och letar upp en restaurang för att äta middag. Vi hamnar i hamnen Tuzi Gazi. Helt perfekt läge med bord utomhus och utsikt över småbåtshamnen. Magnus äter den godaste fisken han någonsin ätit och jag trycker i mig pizza, med diverse pålägg från havet, så jag storknar eller snarare så blir det en hel del kvar på min tallrik, men det gör inget för här i Sydafrika finns det en stark tradition att ta vara på maten och inte slänga, så man kan helt enkelt bara ta med sig resten hem. Perfekt. På kvällen hackar vi ananas som galningar i vårt lilla kök, förbereder för strandliv.
Torsdag 23 December
Inget vidare väder och det finns hajar i havet. Så vi bestämmer oss för att bara köra runt lite grann och sedan åka vidare. Vi passar på att titta på när några stora båtar lotsas in i hamnen, det är ju som fascinerande det där. När vi mitt på dagen når Glenashley norr om Durban, efter en fantastisk biltur med ananas och utsikt över Indiska Oceanen, checkar vi in på 17 Palms B&B. Här ska vi alltså spendera julen, och allvarligt talat så känns det totalt ofattbart att det ens är jul. Nåja, inte var det så noga med snö, kyla, fet mat och knäck, när man kan få sol, värme, hav och indisk mat. Eller så var det bara början som var bra, för nog har man ju hört att man kan bli lite lustig i magen av curry men allvarligt talat så finns det väl en gräns, och den nådde jag just efter vi gått och lagt oss, men tro inte att det slutade där. Varför man väljer indisk mat i Durban området beror helt enkelt på att där finns den största Indiska befolkningen i världen, utan för Indien då förstås. Så utbudet är stort och Magnus säger när vi sitter och äter att ”om jag måste välja en sorts mat för resten av livet så väljer jag Indiskt”. Detta ångrade han förstås lite senare på natten när jag höll honom vaken.
Fredag 24 December
Julafton. Vi tar med oss picknick korgen och drar ner på stranden. Tyvärr så var det inte en god jul för alla, precis bakom oss på stranden slår sig en liten kille ner och drar av sig sandaler och tröja för att hoppa i havet. Han är smutsig från topp till tå och misstänkt gatubarn, vakterna är direkt på han och varnar alla runtomkring att hålla i sina grejer lite extra noga. I alla fall så badar han i havet och njuter av vågorna, glad i hågen går han sedan upp igen och lägger sig och sniffar lim ur en plastpåse. Precis så där som gatubarnen gör. Självklart ser vakterna det och ber att han visar upp vad han gömmer under tröjan i sanden. Han vägrar och det blir en vild jakt slirandes i sanden längs stranden och sedan upp över staketet. Dom fångar honom. Hans grejer ligger kvar på stranden, han tappade tröjan och allt annat när han försökte fly. Vi ser han inte mer. Grejerna ligger kvar. Sen kommer högvattnet och det skär i hjärtat. Jag ber Magnus om lov att gå och flytta upp grejerna på kanten, men jag vet inte hur jag ska göra för att inte behöva röra dom med mina bara händer. För lite läskiga var dom ju. Precis när jag bestämt mig för att ta en plastpåse och försöka använda mina sandaler som handskar så går en man nerför stranden och plockar upp sakerna. Ni kan tro att det rullade en enorm stenbumling från mitt hjärta. Han var min hjälte för dagen. Jag undrar vad som hände med pojken.
Helt brända går vi upp från stranden, till och med händerna är röda, utom knogarna så jag ser helt knäpp ut. Lagom till julmiddagen. Perfekt. Vi tar en liten julklappsutdelning vid poolen på B&B. Magnus fick en skjorta, en tröja och en cd skiva. Jag fick två koftor. Precis såna som jag ville ha. Helt otroligt. Vi fick också tillsammans en seriebok Madam & Eve, fantastiskt rolig, om Sydafrika och allt som händer här. Klockrena skulle man kunna säga att serierna är. Sakerna hade vi köpt dagen innan på St Lucia shoppingcenter och på ett av dom största shoppingcenter vi någonsin sett; Gateway. Julmiddag sen då, vi bokade bord på en restaurang som vi läst skulle ha bra kött och grill. Havana heter den och ligger i Sun Coast Entertainment Center. Lagom fint ställe och god mat. Sedan spelade vi bort pengarna på Casinot, eller vi satsade 50 kr och vann ihop så att vi gick hem plus minus noll. Inga vinnare, inga förlorare, tack vare mig för ni vet ju att Magnus är en av dom där toktanterna som sitter och slösar och drar i enarmade banditer.
Lördag 25 December
Juldagen. Vi försöker att gå till stranden, eller vi går dit och försöker att sola och fika, men det blåser kallt och är mulet. Tillslut börjar det regna också. Vi packar ihop och bestämmer oss för att istället kolla in självaste Durban. Medan det är ljust och inte allt för farligt. För det är en otroligt farlig stad. Det ska man ha klart för sig. Vi håller oss på den säkra sidan och kör runt lite snabbt. Mycket folk längs stranden men annars lugnt. På eftermiddagen äter vi middag på Gateway shoppingcenter, aldrig har jag ätit sötsurkyckling med så mycket vitpeppar, men gott var det. På kvällen går vi på Bio, filmen om Facebook, ”Social Network” eller nåt sånt heter den. Faktiskt bra. Sent kör vi tillbaka till B&B stället, ligger bra till i ett lugnt kvarter så det verkar ofarligt. Öppnar grinden med fjärrkontrollen och kör in bilen. Stänger grinden med fjärrkontrollen och grinden börjar gå igen, tills halvvägs, sen öppnar den sig igen. Jag trycker igen på knappen. Inget händer. Grinden har gått sönder. Jag och Magnus får panik och blir jätterädda. Även om det verkar säkert så vill man ju inte att någon galning ska komma in på tomten och göra vad nu galningar kan hitta på. Tillslut tvingas vi ringa till värdinnan, väcka upp henne vid elvatiden på kvällen fast vi vet att hon skulle kliva upp före tuppen dagen efter. Dom bor i huset bredvid så dom kommer ner och får manuellt fixa igen grinden. Sen sover vi alla gott.
Onsdag 22 December
Lämnade Thobeka och åkte ner till St. Lucia. Längs hela vägen stod folk och sålde pinfärsk annanas – ”kanongoda” (citat Magnus), vi köpte våra när vi kommit fram, av en vänlig dam på marknaden. Prutade också till oss en till flätad väska, ja dom kan vara bra att ha till att förvara garn eller korsordstidningar, köpte även en zulu-korg med lock. Traditionellt hantverk slår aldrig fel. I väskan hade jag våra goda ananas, mangos och bananer, plus tre fina tavlor på rulle som vi köpte på caféet där vi fikade. Sedan körde vi ner till floden och parkerade, direkt man kliver ur bilen ser man flodhästar och krokodiler. Satt på slänten ett litet tag och observerade djuren innan vi drog vidare söderut till Richards Bay. Alla vi mött har sagt åt oss att det är fult och tråkigt där, så därför kände jag extra mycket för att åka dit. För att antingen uppleva eländet eller motbevisa. Checkade in på Duneside guesthouse, jättefint rum med eget pentry och terrass. Det börjar bra. På eftermiddagen kör vi runt lite och ser oss omkring, stannar till på stranden och kollar in badmöjligheterna. Goda. Tar sedan och letar upp en restaurang för att äta middag. Vi hamnar i hamnen Tuzi Gazi. Helt perfekt läge med bord utomhus och utsikt över småbåtshamnen. Magnus äter den godaste fisken han någonsin ätit och jag trycker i mig pizza, med diverse pålägg från havet, så jag storknar eller snarare så blir det en hel del kvar på min tallrik, men det gör inget för här i Sydafrika finns det en stark tradition att ta vara på maten och inte slänga, så man kan helt enkelt bara ta med sig resten hem. Perfekt. På kvällen hackar vi ananas som galningar i vårt lilla kök, förbereder för strandliv.
Torsdag 23 December
Inget vidare väder och det finns hajar i havet. Så vi bestämmer oss för att bara köra runt lite grann och sedan åka vidare. Vi passar på att titta på när några stora båtar lotsas in i hamnen, det är ju som fascinerande det där. När vi mitt på dagen når Glenashley norr om Durban, efter en fantastisk biltur med ananas och utsikt över Indiska Oceanen, checkar vi in på 17 Palms B&B. Här ska vi alltså spendera julen, och allvarligt talat så känns det totalt ofattbart att det ens är jul. Nåja, inte var det så noga med snö, kyla, fet mat och knäck, när man kan få sol, värme, hav och indisk mat. Eller så var det bara början som var bra, för nog har man ju hört att man kan bli lite lustig i magen av curry men allvarligt talat så finns det väl en gräns, och den nådde jag just efter vi gått och lagt oss, men tro inte att det slutade där. Varför man väljer indisk mat i Durban området beror helt enkelt på att där finns den största Indiska befolkningen i världen, utan för Indien då förstås. Så utbudet är stort och Magnus säger när vi sitter och äter att ”om jag måste välja en sorts mat för resten av livet så väljer jag Indiskt”. Detta ångrade han förstås lite senare på natten när jag höll honom vaken.
Fredag 24 December
Julafton. Vi tar med oss picknick korgen och drar ner på stranden. Tyvärr så var det inte en god jul för alla, precis bakom oss på stranden slår sig en liten kille ner och drar av sig sandaler och tröja för att hoppa i havet. Han är smutsig från topp till tå och misstänkt gatubarn, vakterna är direkt på han och varnar alla runtomkring att hålla i sina grejer lite extra noga. I alla fall så badar han i havet och njuter av vågorna, glad i hågen går han sedan upp igen och lägger sig och sniffar lim ur en plastpåse. Precis så där som gatubarnen gör. Självklart ser vakterna det och ber att han visar upp vad han gömmer under tröjan i sanden. Han vägrar och det blir en vild jakt slirandes i sanden längs stranden och sedan upp över staketet. Dom fångar honom. Hans grejer ligger kvar på stranden, han tappade tröjan och allt annat när han försökte fly. Vi ser han inte mer. Grejerna ligger kvar. Sen kommer högvattnet och det skär i hjärtat. Jag ber Magnus om lov att gå och flytta upp grejerna på kanten, men jag vet inte hur jag ska göra för att inte behöva röra dom med mina bara händer. För lite läskiga var dom ju. Precis när jag bestämt mig för att ta en plastpåse och försöka använda mina sandaler som handskar så går en man nerför stranden och plockar upp sakerna. Ni kan tro att det rullade en enorm stenbumling från mitt hjärta. Han var min hjälte för dagen. Jag undrar vad som hände med pojken.
Helt brända går vi upp från stranden, till och med händerna är röda, utom knogarna så jag ser helt knäpp ut. Lagom till julmiddagen. Perfekt. Vi tar en liten julklappsutdelning vid poolen på B&B. Magnus fick en skjorta, en tröja och en cd skiva. Jag fick två koftor. Precis såna som jag ville ha. Helt otroligt. Vi fick också tillsammans en seriebok Madam & Eve, fantastiskt rolig, om Sydafrika och allt som händer här. Klockrena skulle man kunna säga att serierna är. Sakerna hade vi köpt dagen innan på St Lucia shoppingcenter och på ett av dom största shoppingcenter vi någonsin sett; Gateway. Julmiddag sen då, vi bokade bord på en restaurang som vi läst skulle ha bra kött och grill. Havana heter den och ligger i Sun Coast Entertainment Center. Lagom fint ställe och god mat. Sedan spelade vi bort pengarna på Casinot, eller vi satsade 50 kr och vann ihop så att vi gick hem plus minus noll. Inga vinnare, inga förlorare, tack vare mig för ni vet ju att Magnus är en av dom där toktanterna som sitter och slösar och drar i enarmade banditer.
Lördag 25 December
Juldagen. Vi försöker att gå till stranden, eller vi går dit och försöker att sola och fika, men det blåser kallt och är mulet. Tillslut börjar det regna också. Vi packar ihop och bestämmer oss för att istället kolla in självaste Durban. Medan det är ljust och inte allt för farligt. För det är en otroligt farlig stad. Det ska man ha klart för sig. Vi håller oss på den säkra sidan och kör runt lite snabbt. Mycket folk längs stranden men annars lugnt. På eftermiddagen äter vi middag på Gateway shoppingcenter, aldrig har jag ätit sötsurkyckling med så mycket vitpeppar, men gott var det. På kvällen går vi på Bio, filmen om Facebook, ”Social Network” eller nåt sånt heter den. Faktiskt bra. Sent kör vi tillbaka till B&B stället, ligger bra till i ett lugnt kvarter så det verkar ofarligt. Öppnar grinden med fjärrkontrollen och kör in bilen. Stänger grinden med fjärrkontrollen och grinden börjar gå igen, tills halvvägs, sen öppnar den sig igen. Jag trycker igen på knappen. Inget händer. Grinden har gått sönder. Jag och Magnus får panik och blir jätterädda. Även om det verkar säkert så vill man ju inte att någon galning ska komma in på tomten och göra vad nu galningar kan hitta på. Tillslut tvingas vi ringa till värdinnan, väcka upp henne vid elvatiden på kvällen fast vi vet att hon skulle kliva upp före tuppen dagen efter. Dom bor i huset bredvid så dom kommer ner och får manuellt fixa igen grinden. Sen sover vi alla gott.
söndag 2 januari 2011
post blogg
Nu är vi hemma igen.
Lägger upp några inlägg från resedagboken som vi skrivit flitigt i med en vanlig penna då vi varit ute och flängt.
Håll till godo med dom första dagarna, fortsättning följer och bilder kommer sen.
Fredag 17 December
Magnus rymmer från jobbet kl 10 och vi hämtar ut hyrbilen, sedan åker han tillbaka till jobbet för att någon timme senare ringa igen och rymma igen. Vi åker vid tolvtiden istället för kl 18.30 som det annars var tänkt. Vi stannar i eMalahleni för Julias födelsedagsfest på Johnny Walkers bar, där träffar vi Moraine och hennes syster, sedan sluter Gogo och hennes 15 polare upp. Rosa höll sig i kragen och anmälde sig som chaufför för att frakta hem fyllbultarna. :)
Kvällens höjdpunkt: Trumsolo från bartendern tillägnat Julia på hennes 30 års fest. Tips till läsarna: gör som Julia - lägg in en budget i baren och sen kan alla bara beställa vad dom vill ha, tills dess att pengarna är slut. Ja förstås, gör inte det i Sverige eftersom det skulle innebära att alla inte ens fick nåt att äta och dricka innan pengarna var slut, ifall man inte är miljonär vill säga. Men här fungerar det bra.
Lördag 18 December
Kör mot Kosibay, via Jozini. Makalösa vyer med berg, sjöar och vidsträckta vidder. Lite trafikstörning pga. vägarbeten, så vi blev ståendes men det gjorde inget för längs med bilkön gick fruktförsäljerskorna med finfina bananer och litchi.
Anländer på eftermiddagen Thobeka backpacker lodge efter 2 km sandväg rakt ut i ingenstans, genom ett gigantiskt Zulubröllop.
Vi bor i en liten bungalow mitt i skogen med diverse inneboende djurliv. Men var är havet?
Fråga till John Lovén: På ovan nämnda Zulubröllop stod ett antal (x) Sandvikbilar parkerade. Vad gjorde dom där?
Söndag 19 December
Vi bestämmer oss för att åka ner till Kosi mouth, det är lagunen där "älven möter havet" som ligger alldeles vid gränsen till Mozambique. Det är den enda sandstranden i närheten, eftersom det mesta runtomkring är våtmarker och naturreservat. Även detta är ett naturreservat och därför behöver man ett dagspass för att komma ner till stranden. Det kan man köpa i grinden men man behöver 4x4 bil för att ta sig ner. Vi blir däremot lurade att köra ca 10 km ofarbar sandväg med våran snitsiga Toyota Corolla med mankhöjd 15 cm, klarade det dock tack vare en ypperlig insats av chauffören och kartläsare, ja det låter lite som Paris-Dakar igen.
Så väl tillbaka vid grinden parkerar vi bilen och möter Henning och Laura från Tyskland/Texas som bor på samma ställe som oss. Vi gör sällskap på promenaden ner, tar ungefär 45 minuter och vi hör en flodhäst bröla inte alls långt ifrån. Dom är som ni ju vet väldigt farliga. Så det är bäst att dom inte brölar för nära när man kommer gående. Väl nere på stranden badar, snorklar och promenerar vi på sanddynorna, vid det vilda Indiska Oceanen. "Underbart" - citat Magnus.
På hemvägen liftar vi upp till parkeringen med en bakki full med afrikaaners, dom har fiskat och bränt sig i solen och dom bjuder på kall dricka ur kylväskan. (full med sand och fisk och smuts)
Måndag 20 December
Favorit i repris, vi åker ner till Kosi Mouth. Smart nog hade vi köpt pass för två dagar. Även denna gång liftade vi tillbaka upp till bilen, tro nu inte att vi är alltför slöa, sanningen är att det är stupbrant och när man är lagom bränd och har solsting så är det inte alltid så roligt att gå. På eftermiddagen gör sig isoleringen i vildmarken påmind. Vi har fått möjlighet att anmäla intresse på en lgh i Zürich, får vi veta via sms, och vi behöver internet för att skicka in anmälan. Nåja, vi får väl se hur det går.
Tisdag 21 December
Stannar på Thobeka hela förmiddagen, löser korsord och slappar vid poolen. Sedan in till Manguzi, själva samhället där det finns ett bibliotek och även internet. Så vi får iväg ansökan och sen är det bara att vänta. KFC- kyckling vingar till lunch och sedan en tur på marknaden där vi hittar en fin flätad korg-väska. En sån som dom flesta kvinnorna i trakten har. Visar sig vara ett kanonköp då första komplimangen kommer några minuter senare i kassan på Spar. Det är hett och väldigt fuktigt. Tropiskt. Vi tar det piano hela kvällen och skinnet svider aningens.
På Thobeka bor även två ryska tyskar, karlar i 50 års åldern, som ger Magnus smeknamnet "Urlaub" (betyder semester på tyska), eventuellt för att han ser så avkopplad ut i sin safarihatt. Mest troligt för att dom inte kom ihåg namnet.
Under sen eftermiddag anländer en familj, två vuxna och tre ungdomar, svenskar. Vi pratar med dom en stund i köket på kvällen. Dom går sedan ner till sina stugor och ska ha familjeråd om vart dom ska åka sen osv. Föräldrarna bor i ett "dubbelrum" och barnen ska dela rum med våningssängar med rysstyskarna och en sydafrikansk kille. När vi andra sedan senare på kvällen sitter och hänger på terassen hör vi plötsligt ett gallskrik från stugan med våningssängar i. Upp kommer springandes dom svenska ungdomarna, två tjejer och en kille, panikslagna över ett litet råttbo i sängen. Observera att stugan varit befolkad hela veckan och att en av rysstyskarna ligger och sover i sin säng i samma rum. Råttorna städas ut och sängkläderna byts - men svenska ungdomar vägrar gå tillbaka in i rummet. Dom bestämmer sig för att sova i bilen, även fast dom erbjuds uppgradering av rum mm. Vi bjuder dom att sitta på terassen med oss andra så att natten ska bli kortare, innan dom kröker in sina långa ben i den flåsiga trånga bilen.
Vi åker inte till Mozambique som vi hade planerat, detta eftersom att dom höjt avgiften på visum från 180 kr till 560 kr! Vi anser att det inte är värt att åka eftersom det bara är några kilometer bort och det mesta är nog ändå likadant på andra sidan gränsen.
Lägger upp några inlägg från resedagboken som vi skrivit flitigt i med en vanlig penna då vi varit ute och flängt.
Håll till godo med dom första dagarna, fortsättning följer och bilder kommer sen.
Fredag 17 December
Magnus rymmer från jobbet kl 10 och vi hämtar ut hyrbilen, sedan åker han tillbaka till jobbet för att någon timme senare ringa igen och rymma igen. Vi åker vid tolvtiden istället för kl 18.30 som det annars var tänkt. Vi stannar i eMalahleni för Julias födelsedagsfest på Johnny Walkers bar, där träffar vi Moraine och hennes syster, sedan sluter Gogo och hennes 15 polare upp. Rosa höll sig i kragen och anmälde sig som chaufför för att frakta hem fyllbultarna. :)
Kvällens höjdpunkt: Trumsolo från bartendern tillägnat Julia på hennes 30 års fest. Tips till läsarna: gör som Julia - lägg in en budget i baren och sen kan alla bara beställa vad dom vill ha, tills dess att pengarna är slut. Ja förstås, gör inte det i Sverige eftersom det skulle innebära att alla inte ens fick nåt att äta och dricka innan pengarna var slut, ifall man inte är miljonär vill säga. Men här fungerar det bra.
Lördag 18 December
Kör mot Kosibay, via Jozini. Makalösa vyer med berg, sjöar och vidsträckta vidder. Lite trafikstörning pga. vägarbeten, så vi blev ståendes men det gjorde inget för längs med bilkön gick fruktförsäljerskorna med finfina bananer och litchi.
Anländer på eftermiddagen Thobeka backpacker lodge efter 2 km sandväg rakt ut i ingenstans, genom ett gigantiskt Zulubröllop.
Vi bor i en liten bungalow mitt i skogen med diverse inneboende djurliv. Men var är havet?
Fråga till John Lovén: På ovan nämnda Zulubröllop stod ett antal (x) Sandvikbilar parkerade. Vad gjorde dom där?
Söndag 19 December
Vi bestämmer oss för att åka ner till Kosi mouth, det är lagunen där "älven möter havet" som ligger alldeles vid gränsen till Mozambique. Det är den enda sandstranden i närheten, eftersom det mesta runtomkring är våtmarker och naturreservat. Även detta är ett naturreservat och därför behöver man ett dagspass för att komma ner till stranden. Det kan man köpa i grinden men man behöver 4x4 bil för att ta sig ner. Vi blir däremot lurade att köra ca 10 km ofarbar sandväg med våran snitsiga Toyota Corolla med mankhöjd 15 cm, klarade det dock tack vare en ypperlig insats av chauffören och kartläsare, ja det låter lite som Paris-Dakar igen.
Så väl tillbaka vid grinden parkerar vi bilen och möter Henning och Laura från Tyskland/Texas som bor på samma ställe som oss. Vi gör sällskap på promenaden ner, tar ungefär 45 minuter och vi hör en flodhäst bröla inte alls långt ifrån. Dom är som ni ju vet väldigt farliga. Så det är bäst att dom inte brölar för nära när man kommer gående. Väl nere på stranden badar, snorklar och promenerar vi på sanddynorna, vid det vilda Indiska Oceanen. "Underbart" - citat Magnus.
På hemvägen liftar vi upp till parkeringen med en bakki full med afrikaaners, dom har fiskat och bränt sig i solen och dom bjuder på kall dricka ur kylväskan. (full med sand och fisk och smuts)
Måndag 20 December
Favorit i repris, vi åker ner till Kosi Mouth. Smart nog hade vi köpt pass för två dagar. Även denna gång liftade vi tillbaka upp till bilen, tro nu inte att vi är alltför slöa, sanningen är att det är stupbrant och när man är lagom bränd och har solsting så är det inte alltid så roligt att gå. På eftermiddagen gör sig isoleringen i vildmarken påmind. Vi har fått möjlighet att anmäla intresse på en lgh i Zürich, får vi veta via sms, och vi behöver internet för att skicka in anmälan. Nåja, vi får väl se hur det går.
Tisdag 21 December
Stannar på Thobeka hela förmiddagen, löser korsord och slappar vid poolen. Sedan in till Manguzi, själva samhället där det finns ett bibliotek och även internet. Så vi får iväg ansökan och sen är det bara att vänta. KFC- kyckling vingar till lunch och sedan en tur på marknaden där vi hittar en fin flätad korg-väska. En sån som dom flesta kvinnorna i trakten har. Visar sig vara ett kanonköp då första komplimangen kommer några minuter senare i kassan på Spar. Det är hett och väldigt fuktigt. Tropiskt. Vi tar det piano hela kvällen och skinnet svider aningens.
På Thobeka bor även två ryska tyskar, karlar i 50 års åldern, som ger Magnus smeknamnet "Urlaub" (betyder semester på tyska), eventuellt för att han ser så avkopplad ut i sin safarihatt. Mest troligt för att dom inte kom ihåg namnet.
Under sen eftermiddag anländer en familj, två vuxna och tre ungdomar, svenskar. Vi pratar med dom en stund i köket på kvällen. Dom går sedan ner till sina stugor och ska ha familjeråd om vart dom ska åka sen osv. Föräldrarna bor i ett "dubbelrum" och barnen ska dela rum med våningssängar med rysstyskarna och en sydafrikansk kille. När vi andra sedan senare på kvällen sitter och hänger på terassen hör vi plötsligt ett gallskrik från stugan med våningssängar i. Upp kommer springandes dom svenska ungdomarna, två tjejer och en kille, panikslagna över ett litet råttbo i sängen. Observera att stugan varit befolkad hela veckan och att en av rysstyskarna ligger och sover i sin säng i samma rum. Råttorna städas ut och sängkläderna byts - men svenska ungdomar vägrar gå tillbaka in i rummet. Dom bestämmer sig för att sova i bilen, även fast dom erbjuds uppgradering av rum mm. Vi bjuder dom att sitta på terassen med oss andra så att natten ska bli kortare, innan dom kröker in sina långa ben i den flåsiga trånga bilen.
Vi åker inte till Mozambique som vi hade planerat, detta eftersom att dom höjt avgiften på visum från 180 kr till 560 kr! Vi anser att det inte är värt att åka eftersom det bara är några kilometer bort och det mesta är nog ändå likadant på andra sidan gränsen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)