post blogg

Nu är vi hemma igen.
Lägger upp några inlägg från resedagboken som vi skrivit flitigt i med en vanlig penna då vi varit ute och flängt.
Håll till godo med dom första dagarna, fortsättning följer och bilder kommer sen.

Fredag 17 December

Magnus rymmer från jobbet kl 10 och vi hämtar ut hyrbilen, sedan åker han tillbaka till jobbet för att någon timme senare ringa igen och rymma igen. Vi åker vid tolvtiden istället för kl 18.30 som det annars var tänkt. Vi stannar i eMalahleni för Julias födelsedagsfest på Johnny Walkers bar, där träffar vi Moraine och hennes syster, sedan sluter Gogo och hennes 15 polare upp. Rosa höll sig i kragen och anmälde sig som chaufför för att frakta hem fyllbultarna. :)

Kvällens höjdpunkt: Trumsolo från bartendern tillägnat Julia på hennes 30 års fest. Tips till läsarna: gör som Julia - lägg in en budget i baren och sen kan alla bara beställa vad dom vill ha, tills dess att pengarna är slut. Ja förstås, gör inte det i Sverige eftersom det skulle innebära att alla inte ens fick nåt att äta och dricka innan pengarna var slut, ifall man inte är miljonär vill säga. Men här fungerar det bra.

Lördag 18 December

Kör mot Kosibay, via Jozini. Makalösa vyer med berg, sjöar och vidsträckta vidder. Lite trafikstörning pga. vägarbeten, så vi blev ståendes men det gjorde inget för längs med bilkön gick fruktförsäljerskorna med finfina bananer och litchi.
Anländer på eftermiddagen Thobeka backpacker lodge efter 2 km sandväg rakt ut i ingenstans, genom ett gigantiskt Zulubröllop.
Vi bor i en liten bungalow mitt i skogen med diverse inneboende djurliv. Men var är havet?
Fråga till John Lovén: På ovan nämnda Zulubröllop stod ett antal (x) Sandvikbilar parkerade. Vad gjorde dom där?


Söndag 19 December

Vi bestämmer oss för att åka ner till Kosi mouth, det är lagunen där "älven möter havet" som ligger alldeles vid gränsen till Mozambique. Det är den enda sandstranden i närheten, eftersom det mesta runtomkring är våtmarker och naturreservat. Även detta är ett naturreservat och därför behöver man ett dagspass för att komma ner till stranden. Det kan man köpa i grinden men man behöver 4x4 bil för att ta sig ner. Vi blir däremot lurade att köra ca 10 km ofarbar sandväg med våran snitsiga Toyota Corolla med mankhöjd 15 cm, klarade det dock tack vare en ypperlig insats av chauffören och kartläsare, ja det låter lite som Paris-Dakar igen.
Så väl tillbaka vid grinden parkerar vi bilen och möter Henning och Laura från Tyskland/Texas som bor på samma ställe som oss. Vi gör sällskap på promenaden ner, tar ungefär 45 minuter och vi hör en flodhäst bröla inte alls långt ifrån. Dom är som ni ju vet väldigt farliga. Så det är bäst att dom inte brölar för nära när man kommer gående. Väl nere på stranden badar, snorklar och promenerar vi på sanddynorna, vid det vilda Indiska Oceanen. "Underbart" - citat Magnus.
På hemvägen liftar vi upp till parkeringen med en bakki full med afrikaaners, dom har fiskat och bränt sig i solen och dom bjuder på kall dricka ur kylväskan. (full med sand och fisk och smuts)


Måndag 20 December

Favorit i repris, vi åker ner till Kosi Mouth. Smart nog hade vi köpt pass för två dagar. Även denna gång liftade vi tillbaka upp till bilen, tro nu inte att vi är alltför slöa, sanningen är att det är stupbrant och när man är lagom bränd och har solsting så är det inte alltid så roligt att gå. På eftermiddagen gör sig isoleringen i vildmarken påmind. Vi har fått möjlighet att anmäla intresse på en lgh i Zürich, får vi veta via sms, och vi behöver internet för att skicka in anmälan. Nåja, vi får väl se hur det går.


Tisdag 21 December

Stannar på Thobeka hela förmiddagen, löser korsord och slappar vid poolen. Sedan in till Manguzi, själva samhället där det finns ett bibliotek och även internet. Så vi får iväg ansökan och sen är det bara att vänta. KFC- kyckling vingar till lunch och sedan en tur på marknaden där vi hittar en fin flätad korg-väska. En sån som dom flesta kvinnorna i trakten har. Visar sig vara ett kanonköp då första komplimangen kommer några minuter senare i kassan på Spar. Det är hett och väldigt fuktigt. Tropiskt. Vi tar det piano hela kvällen och skinnet svider aningens.

På Thobeka bor även två ryska tyskar, karlar i 50 års åldern, som ger Magnus smeknamnet "Urlaub" (betyder semester på tyska), eventuellt för att han ser så avkopplad ut i sin safarihatt. Mest troligt för att dom inte kom ihåg namnet.

Under sen eftermiddag anländer en familj, två vuxna och tre ungdomar, svenskar. Vi pratar med dom en stund i köket på kvällen. Dom går sedan ner till sina stugor och ska ha familjeråd om vart dom ska åka sen osv. Föräldrarna bor i ett "dubbelrum" och barnen ska dela rum med våningssängar med rysstyskarna och en sydafrikansk kille. När vi andra sedan senare på kvällen sitter och hänger på terassen hör vi plötsligt ett gallskrik från stugan med våningssängar i. Upp kommer springandes dom svenska ungdomarna, två tjejer och en kille, panikslagna över ett litet råttbo i sängen. Observera att stugan varit befolkad hela veckan och att en av rysstyskarna ligger och sover i sin säng i samma rum. Råttorna städas ut och sängkläderna byts - men svenska ungdomar vägrar gå tillbaka in i rummet. Dom bestämmer sig för att sova i bilen, även fast dom erbjuds uppgradering av rum mm. Vi bjuder dom att sitta på terassen med oss andra så att natten ska bli kortare, innan dom kröker in sina långa ben i den flåsiga trånga bilen.

Vi åker inte till Mozambique som vi hade planerat, detta eftersom att dom höjt avgiften på visum från 180 kr till 560 kr! Vi anser att det inte är värt att åka eftersom det bara är några kilometer bort och det mesta är nog ändå likadant på andra sidan gränsen.