Como

Vi är jättenöjda med en fin semester i Como. Hotellet var jättefint med en härlig trädgård och låg precis utanför stan. Här kommer bilderna som jag tagit. Sedan finns det ett gäng som Magnus tagit, men dom får ni se en annan dag.

Jacob var nöjd på tåget - till och från. Det blev lite protester ibland för att han var trött och kunde inte riktigt sova. Tåget som förövrigt inte gick som det skulle då bergväggen på ett ställe hade rasat ner på rälsen. Men vad gör väl det i ett väl ordnat land som Schweiz. Vi fick kliva av på stationen innan, bussas förbi olycksområdet och sedan kliva på tåg igen och åka vidare. Allt gick som smort. Inget vänta och inget strul. Ersättningsbussarna stod redo och tågen gick enligt tidtabellen. Massor med extra personal var insatta och stod där i gula västar och visade vägen så att alla kom med. Jag vill inte ens tänka på hur vår semester hade sett ut om vi hade rest med SJ.

Magnus på tåget, han var också nöjd. Han gillar att åka på semester. Han gnällde faktiskt ingenting även fast han inte fick sova.

Det första man gör när man checkar in på hotell är att slänga sig på sängen. Samma gjorde Jacob. Vårt rum var jättefint, men lite galen tavla över sängen. Hela hotellet hade lite konstig stil, rummen var robusta och rustika, medan lobby och restaurang hade ny och fräsch design. Men det gör inget, för det var fint och rent och mysigt överallt.

Jacob hade också fått en egen säng som stod färdigbäddad när vi kom.

Från vårt fönster såg man poolen och bergen på andra sidan sjön. Man kunde se sjön åt höger med, om man gick ut på balkongen och spejade.

Jacob älskade hotellrummet och hade nog helst legat där hela tiden och jollrat om han fått bestämma.

Sen tog han sig en tupplur och provsov sin säng. Den funkade ju bra. Så vi passade också på att vila lite innan vi skulle gå ut och se oss omkring i närmaste kvarteren och kolla efter middagsmat.

Ett torg nere vid sjön. Väldigt fint med vattnet och bergen, det kändes som att man var vid havet. Frisk och fuktig luft.

Många fina gränder fanns där. Regnade gjorde det också, men det var varmt och skönt ändå.

Jacob fortsatte och sov, vi hade bara lyft över han från sängen till vagnen. Men han märkte ingenting.

Lite fika medan man väntar på att restaurangerna ska öppna för middag. Dom har nämligen stängt på eftermiddagen efter lunch fram till ungefär 19.30. Jo dom dära italienarna äter middag lite senare än  norrbottningen generellt.

Vi bestämde oss för en restaurang och satte oss vid ett bord, men ändrade oss och beställde pizza att ta med istället. För det var bara frågan om när Jacob skulle vakna och vi tyckte det var skönare att vara på hotellet då så att han kunde få ligga på sängen medan vi åt klart. Istället för att sitta och turas om att hålla han medan maten så sakteliga kallnar på restaurangens fina bord. Lika bra var det för det var riktigt mysigt att bara ligga där och trycka i sig pizza och mysa hela lilla familjen.

För att ta sig till och från stan så tog man enklast en båt. Dom landade precis nedanför hotellet och gick rakt in till centrum, tog bara 8 minuter. Smidigt sätt att färdas då det sällan blir några köer eller andra trafikproblem. Roligt dessutom med andra färdsätt än buss och tåg.

Vi åkte även funicular, ett sånt där tåg som går på räls rakt upp, draget i en vajer. Brant nåt så gruvligt men med underbar utsikt då man nått toppen. Kan bara inte för i livet förstå folk som bor så där uppe på bergstopparna. Vad ska dom där å göra? Nog är det enkelt att ta sig hem där det är platt och man kan cykla.

Det var lite kluvet väder uppe på berget, regnade samtidigt som solen sken.

Mitt på berget kan man se rälsen till funicularen där den stretar sig upp. Det mest intressanta är att i andra änden på vajern sitter ett andra tåg fast, så dom liksom drar varandra upp och ner där hela dagarna.

Vi blir alltid lite besvikna när vi är i Italien. Allt är inte så fint som man föreställer sig. En av dessa saker är fallfärdiga hus. Eller väldigt dåligt skötta hus. Det ser så förfallet och eländigt ut. Ibland tror man att det är ödehus, tills att man ser tanten som står och vattnar sina pelargoner och man förstår att dom faktiskt bor där.

 

Eftersom vi hade bokat hotell med fin pool så var det ju inte annat än att passa på och bada. Även om vädret inte var toppen, men det regnade i alla fall inte. Jacob slappade på solstolen i sitt lilla solskydd, eller snarare ljusskydd för vi hade parasoll också.

Jag badade i den varma bubbelpoolen. Ni ser ju att det var väldigt trångt på poolområdet. Men jag tror faktiskt att vi lockade ut några till, två familjer med barn kom också och badade när vi var där. Annars såg vi nog ingen annan bada på hela tiden. Jacob badade inte, fast han hade kunnat göra det i den varma poolen, men han har inga badblöjor så vi vågade inte riskera det klara och rena vattnet.

Kvällspromenad och jakt på en bra restaurang. Vilket vi hittade precis vid sjön med fin utsikt och vi åt så vi sprack. Sen gick vi tillbaka till hotellet och åt efterrätter så vi verkligen sprack på riktigt. Det var den dyraste efterrätt jag någonsin ätit och eftersom den var så dyr så var man ju tvungen att pressa i sig alltihop, 120 kr för chokladmousse, ja ni fattar, men den var fantastiskt god. Fast det motiverar inte priset ändå. Galet. Men allt på vårt hotell var dyrt.

Jacob tog sig en liten tupplur medan vi åt frukost på lördag morgon. När han vaknade tycket han att han hittat bästa platsen för dom hade balkar i taket, balkar precis som vi har hemma och som var hans favorit syssla när det var det ända han kunde göra, titta på balkarna. Han kände sig som hemma i den härliga fåtöljen. 

Sedan tog vi en buss till tågstationen och tåget mot Schweiz. Jacob hade så passande på sig sin tågtröja. Så gick resan samma väg tillbaka, med ersättningsbuss som fick mig att vilja gråta. Vi åkte i en stadsbuss längs motorvägen i förmodligen den högsta hastigheten som gick att uppnå med den bussen. Inga säkerhetsbälten och Jacob i bärselen i famnen. Det var bara att be till högre makter och hoppas att vi skulle komma fram helskinnade. Tur i alla fall att vi slapp ställa vårat barn i vagn längst fram bredvid chauffören, som en annan familj gjorde, för det enda jag tänkte på var vad som händer med det barnet när bussen kör ur spår. Plus att jag satt och funderade på vilket sätt jag bäst skulle kunna hålla i mig själv och Jacob för att vi inte skulle slungas ut ur bussen och mosas när den välte. Fy fasiken. På ditresan åkte vi i en turistbuss med säkerhetsbälten, då kändes det i alla fall lite säkrare även om Jacob inte satt fastspänd. Illa. Men det är underligt hur man känner sig mycket säkrare i en buss än i en bil, förutom den förstnämnda galna bussresan. Tacka vet jag tåget. Det kraschar som sällan, som tur är. Hoppas jag. Nåja, vi kom hem och allt har gått jättebra. Vi är stolta över Jacob som trots allt flängande bara hänger med och gillar läget. Allra bäst tycker han att det var att sova i bärselen hos mamma och att mysa på hotellsängen. Nu blir nog nästa resa med flyg till Luleå om 18 dagar. Men vem vet, vi kanske klämmer in något däremellan.