nära

Nu närmar det sig med stormsteg, på torsdag eftermiddag hoppar vi på planet och flyger hem till Norrbotten. Vi kommer förhoppningsvis landa 22.30 så det är bara hålla tummarna att en av oss sover sedan länge då. Idag tvättar vi kläder som ska med och packar lite av det som redan är klart. Jag har blivit jättesnuvig och mitt huvud är så tungt. Hoppas att vi gör bort förkylningen nu innan så vi är pigga och glada på torsdag. Hursomhelst, jag har funderat mycket på det här med att packa väskan åt en liten unge. Det är ju ganska mycket mer saker som man måste ta med - uti fall att... När man åker själv så är det väl ett par ombyten kläder som behövs för två veckor och resten finns ju på orten. Men med Jacob så måste man vara säker på att man har mat så det räcker och kläder utöver vad som anses normalförbrukning eftersom att man vet ju aldrig vad som kan hända på vägen. Samma med hygienartiklar och blöjor. Man borde klara sig med tre blöjor på vägen hem. Men har man otur så får man ju låna av alla man möter med barnvagn under den dagen. Så det är ju snarare bortåt tio blöjor man måste ta med, så man är säker på att det räcker. Sen ska han ju ha något att roa sig med, vilket i och för sig inte är så jättenoga då han gillar papper och småskräp mer än leksaker. Men snuttefilten och en filt att sova med på vägen. Det blir kort och gott mycket mer packning än vad man tror, och egentligen är nödvändigt, eftersom att man vet ju aldrig och man måste gardera sig för oförutsedda eventuella hinder på vägen. Men samtidigt så finns ju det mesta att tillgå där man färdas och när man kommit fram, men allvarligt talat så vill man inte springa och leta blöjor och mat åt en som gallskriker och egentligen borde ha fått somna vid det laget. Så vi kommer helt enkelt att packa som att vi ska åka väldigt långt bort fastän vi vet att allt finns och att det går hyffsat fort att komma fram dit där allt också finns. Sen gör det ju inte väskvolymen mindre när julen stundar, och det eventuellt kommer behövas packas med en massa julklappar från den schweiziske tomten. Tur att Mange är stark...och att väskan har hjul. Även om man bara köper något litet till varje så drar det ju ihop när man har elva barn att köpa åt. Dom vuxna får i år ingenting, förutom en liten billig julklapp som man köper passande till alla och som vi lägger under granen och lottar ut. Ja, Mange får ju förstås en stor julklapp också, men dom andra vuxna.

När jag var liten hade jag en kanin, då fick man passa så att den inte tuggade på elkablarna när den skuttade runt. Nu när jag är stor så har jag en liten Jacob, som man måste passa så att han inte tuggar på elkablarna när han skuttar runt.