behovet

Det är många familjer i Zürich med omnejd som söker barnpassning och då gäller det svensktalande. Det finns alltid efterfrågan och nu när jag inte ska jobba på dagisjobbet så ska jag fixa nåt annat. Lite ströjobb, när jag tycker det passar och har lust. Dels så blir det nog lite på gamla nannyjobbet, och dels så har jag något på gång som barnvakt i Zürich en eller två gånger i veckan. Vi ska träffa dom imorrn och se vad vi kan styra upp. Ska bli kul. Jag har även på lur ett jobb som hemspråkslärare, alltså mer av undervisningskaraktär, men då lär dom ju få betala för sig och jag tror det kan ha skrämt dom lite. Ibland förundras man över att folk tror att det är billigt att anlita överkvalificerade proffs att passa sina barn. Nä minsann, kvalitet kostar. Speciellt om dom vill ha en privatlärare i språk till sina barn. Dom får gärna anlita nån tuggummituggande fjortonåring som sitter på mobilen och fnissar med sina polare om dom vill. Då kan dom få det för ungefär halva priset. Men om dom vill ha ett proffs som jag, då får dom allt punga ut. Annars kan det lika gärna få vara. Ska tilläggas att jag är förvånandsvärt billig. Men det är ju å andra sidan knappt att anses som jobb att sitta i lekparken och äta glass om dagarna. Men lite betalt ska man väl ha för det.