problemområden

Nu har det blivit så där igen, så där så att när en ska sätta in nåt i skåpet så måste det gå fort. En måste öppna dörren snabbt, snabbt slänga in grejen och ännu snabbare smälla igen dörren. Innan något rasar ut. En hör hur det skramlar runt där inne. Sen blir det tyst. Har en tur så ligger sakerna inte mot dörren utan ner mot sidorna av skåpet. Har en tur så faller inte allt ut nästa gång något ska in. Med god planering och år av övning, så har jag lärt mig att bygga upp kaoset just så. Så att allt faller bakåt eller åt sidorna. Det är enklast så. Då slipper man komma i kontakt med allt skrot. Det bara åker bak. Försvinner. Tills den dagen när man behöver något ur skåpet. Den dagen är idag. Det är idag som skåpet måste röjas. Det går inte längre. Allt har sin gräns. Nu är den nådd. I detta skåp. Men vi har många skåp och lådor, som samtliga kan klassas som problemområden i detta hushåll. Så sakteliga får en röja upp dom, en efter en. Med den effekten, att när en kommit igenom samtliga, så är det bara börja om i det första skåpet igen. Det är en evighetsmaskin. Lika evig som att plocka disk och tvätta. Det tar aldrig slut. Vilken lycka. Ändå. Vi har allt vad vi önskar och mycket mer därtill. Lyckan är en evighetsmaskin. Den finns där i det lilla. Om du vågar och vill se den. Då ser du den. Lyckan. Och skrotet. Längst bak.