nystädat

Ja igår firade vi med tårta på Magnus stora dag, idag firar vi med nystädat som sig bör en torsdag. Häromdagen kläckte Magnus en fantastiskt tanke (frågan är hur länge det varit känt, hrm...) att om man städar på torsdagar så kan man komma hem på fredag eftermiddag och njuta hela helgen av sitt rena fina hem. Ja men just det. Bra. För övrigt bör kommenteras Magnus städkunskaper, helt acceptabla förutom på en punkt. Där han själv erkänner (sorry Åsa) att han är bortskämd; när det kommer till att skura toalettstolen. Så han har satt någon slags obligatorium för mig att göra det, men då kontrade jag med något som, allvarligt talat, är ännu tråkigare - skura badkaret. Ha. Men nu sitter vi här och det gnistrar och glänser i vår förortslya.

Annat som hänt idag: jag blev biten i benet av en hund när jag gick hem från jobbet. Mitt i den branta backen från tågstationen ner till Webermühle möter jag en tjej med en hund, modell killer fast lite smärtare och antagligen en blandras. Glad i hågen den hunden, jag drog armarna åt mig när jag skulle passera. -Hallo! sa tjejen. -Hallo!, svarade jag och i samma stund högg hunden mig i benet. Tänderna rakt i benet. Riktigt läskigt för jag hade bara leggings på mig och tänderna kändes väldigt tydligt. Fast den bet som inte tag utan nafsade bara. Snabbt började tjejen att ursäkta sig på tyska och jag försökte förklara att jag inte förstår och tillslut fattar hon och säger på engelska: -Han är busig och vill bara leka, men han är så blöt (för det regnade) och jag vill inte att han ska hoppa upp på dig. -A, haha men jag är lite rädd, svarade jag. Och fortsatte neråt backen, gnuggandes på benet och lite chockad. I andra handen höll tjejen en munkorg. Kanske den skulle ha suttit på hundens mun. Jag har i alla fall inget synligt märke på benet, men ändå. Hujja.

mini

Slängde ihop en bulldeg idag. Resultatet blev en ganska så stor smarrig längd och en plåt med minibullar. Små men naggandes goda. Tänkte också att det hade ju varit väldigt fint att ha en assistent att röra ihop degen med. Då menar jag en maskin ochinte en hushållerska. Orginal assistenter finns att köpa och det skulle förvåna mig om det inte stod en sån på min köksbänk efter sommaren. Kolla in deras hemsida: assistent.nu

I övrigt en inte så kreativ eller effektiv söndag, synd också att en timme försvann med sommartiden. Mange lyssnar på hockey förstås och jag undrar om vi har en liten tygbit någonstans som jag skulle kunna klä om en stolsdyna med. Ska gå och gräva lite i lådorna så får vi se. Skulle inte tro att det blir något av det eftersom jag inte har någon häftpistol här. Men ändå.

Tutti

Frid och fröjd - när Blocket har kommit till Schweiz!

www.tutti.ch

Bra.

Är ju aldrig tokigt att köpa lite begagnat när man behöver möbler till en hel lägenhet.

I övrigt skiner solen och det ligger kring 15 grader på dagarna. Körsbärsträden blommar och luktar gott, fåglarna kvittrar och det verkar vara vår. Själv är man stel i vaderna efter att ha cyklat med på tok för låg sadel, har inga verktyg så vi kan inte höja den. Men jag planerar att fara förbi en cykelaffär inne i Baden och be om hjälp. Antagligen mot betalning, men det får väl vara värt om man vill slippa att bli allvarligt krumbent eller så. Igår var vi till våran kommande lägenhet och betalade för möblerna som vi köpte loss, bland annat soffor och garderober. Det var otroligt skönt att se att den är precis så fin som vi tor att den är, och kanske till och med lite bättre. Den var i alla fall större än jag mindes och än vad det ser ut på bilderna. Tyvärr så känns det lite länge till inflyttningen, men om man har lärt sig nåt här i livet så är det väl att tiden går ganska fort ändå. En annan sak som är otroligt fiffig för oss amatör odlare är att man inte behöver köpa några blomlådor till balkongerna, räcket är gjort så att man bara kan ställa dit krukorna direkt. Det såg jag igår. Jag som precis hade tänkt på att blomlådor kan vara ganska tråkiga. Ska bli skönt att sitta på balkongen och pillra i nån blomma eller nåt. Återkommer med rapporter därifrån när det sker. På jobbet går det bara bra, trivs utmärkt med mina arbetstider och hur min arbetsdag är upplagd. Dagarna går oerhört snabbt och är roliga. Jag tror att Magnus har lite tråkigare jobb, sitta på datorn och tjata hela dagarna. Men han är i alla fall lycklig över att ha ungefär 4 timmar kortare arbetsdag än i Sydafrika (inkl restid). Och jag med tycker det är bra.

Velo-börse

Det är lördagmorgon och väckarklockan ringer. Tro inte att vi ligger och slöar för att det är helg, nähädå. I ösregnet traskar vi iväg uppför branten i riktning Rådhustorget, Wettingen. Det är dags för den årliga cykelmarknaden, fast beslutna om att fynda anländer vi. Till vår förvåning finns där ett obeskrivligt stort antal cyklar. Vi som tänkte att det finns väl inte en människa som ens funderar på att sälja eller köpa cykel när regnet står som spön i backen, men där hade vi fel. Schweizarna går loss även om det öser ner. Rader upp och rader ner med begagnade cyklar, en och annan i den högre prisklassen och en hel del i den där mellanklassen där dom flesta är ganska fula och tråkiga. Efter ett tag så hittar jag min favorit. Fotbroms och inga växlar, precis en sån som mamma hade köpt. Prisklass billigare. Le Noire (Svärtan) kallar jag henne. Nu står hon på balkongen. För i cykelförrådet ska hon inte behöva stå och vara rädd. På balkongen har hon dessutom sällskap av Magnus egna KTM, ja han ska alltid vara värst och slog till på en kvalitetscykel av detta märke, tillverkad i Österrike. "Den kommer du ha ett långt liv tillsammans med", sa herrn som sålde den.

Dammsugare

Å du milde tid...man kan köpa punschrullar - tag 4 paket betala för 3, på Ikea.

Hur många behöver vi?

Konsert

Jaha, då slog det sig så att det fanns en till Lappträskare i Baden en morgon när man vaknade. Från Stora Lappträsk. Josefina Andersson, ja ni vet, den dåtidens sjungande bondens dotter. Hon är i Schweiz och spelar och sjunger med ett band på turné (Sweet Serenades) och dom var visst i krokarna. Så vi bestämde oss för att gå och se en spelning nu på fredagskvällen. Men när vi kom hem från jobbet idag så var både jag och Magnus så himla snuviga och trötta att vi uteslöt äventyret. Det hade tagit ungefär 45 min enkel väg att åka dit och dessutom började dom spela först kl 23, så det hade blivit sent. Känns skönt att stanna hemma och snora istället. Eller inte att snora och kraxa, men att ta det lite lugnt och vila.

Imorgon, Lördag, har vi storslagna planer så det gäller att vara i toppform.

Först av allt ska vi gå och slänga en påse med kläder i klädinsamlingen. Sen ska vi skumpa iväg med en buss till Spreitenbach Shoppi Tivoli, ja fråga mig inte om namnet, men det är ett stort shoppingcenter som ligger här nästgårds. Sen ska vi åka tillbaka och till Wettingen för att provgå sträckan Bahnhof (tågstationen) till Albertstrasse (kommande hemmet). Bäst att ta med stoppuret. Sen går vi antagligen hem och stupar.

Om någon skulle vara intresserad så ska jag förtydliga stavningen av stället där vi nu bor:

Det heter ju Webermühle - men det uttalas ungefär så här [Vabe:myli]

Det är ju kanske därför ingen fattar vad jag menar när jag säger vart jag bor, det kan också bero på att det är ett riktig skithål (ursäkta språket) och något man helst inte vill kännas vid. Men dom skulle bara veta vilket bra läge det här hålet har. Några små skutt uppför branten och man står på tågstationen, eller om man skuttar åt andra hållet så busshållplatsen. Men det vill ju inte mena att det är lätt att ta sig till jobbet ändå, nähä. För jag måste naturligtvis ta tåget från en annan tågstation för att komma rätt och fram, och dit måste jag ta en buss. Om jag tar den bussen som borde passa den tiden som jag ska ta tåget så går det ungefär så här: bussen är sen, jag missar tåget och jag missar spårvagnen. Eller om jag har tur så är tåget försenat, men då missar jag ändå spårvagnen så jag kommer försent till jobbet. Så enda sättet att komma i tid till jobbet är att åka 07.40 för att vara där garanterat till kl 09.00. Drygt.

En hit:

http://www.youtube.com/watch?v=qTj2yyQXL8U

Joel, om du läser detta: Hälsa till Jens att jag skickar honom länken på fb.

I just had to cancel a concert, it was an old "village neighbour" who is on tour with a band (Sweet Serenades) and had a gig in Olten tonight. But both me and Magnus is feeling like crap because of the cold we have, so we decided to stay at home and try to get well instead. Here in Webermühle, which I learned to pronounce something like: [Vabe:mylee], which could also explain why no one understood where I live right now when I first tried to say it. Oh well, Swiss Deutsch is not easy. The rest of the weekend we'll spend throwing out some old clothes, measure the time to walk from train station in Wettingen to new home on Albertstrasse, and perhaps checking some prices on a new bed. Nothing exciting, really, over and out.

Boende

På allmän begäran har jag nu tagit tag och lägger upp ett inlägg.

Glädjen är total då vi har fått tag i en lägenhet, förstahandskontrakt och vi kan bo där hur länge vi vill. Inget mer ha alla grejer i kartonger och alla kläder i resväskor. Det ska bli så fantastiskt skönt att rulla in, låsa dörren och bara bo där. Första maj är det tänkt att vi ska få nyckeln, men om vi har tur så sticker dom lite tidigare dom som bor där. Dom är amerikaner och ska flytta hem igen, vilken tur för oss då! Dessutom har dom ju tänkt bli av med möbler och saker så vi kan nog köpa endel. Skönt att slippa kånka runt på det också. Allt klart när man kommer.

Här kommer några bilder.

Först vårt vackra bostadsområde som vi vistas i just nu; Webermühle. Det betyder kanske väderkvarn men någon sådan ser vi inte röken av. Fula hyreshus däremot finns det gott om. Men om man drar för persiennerna och låtsas att det bara finns inomhus så är det faktiskt helt okej, snygga trägolv har vi tillochmed. Eller om man spanar lite längre bortom husen så ser man den gamla klostergården med sina ståtliga byggnader och då är det ju riktigt tjusigt här. Nära till naturen är det och även till Baden, där Magnus jobbar och därifrån tar jag tåget på morgonen. Mitt jobb ligger ju i Zürich och tåget dit tar ungefär 20 minuter.

Här nedan har vi vad vi ser fram emot. Albertstrasse 15, i Wettingen. Ligger precis granne med Baden så det blir smidigt för oss båda att komma till jobbet. Själva huset ligger på en liten smal gata utan trafik och ingen insyn heller. Två balkonger, snygga golv och ett tjusigt trapphus. Vilket är att inte underskatta. Gammalt och grandiost, inget ekande svampmålat schackt. Tyvärr ingen bild på det och ej heller på hallen.

Själva huset

Kontoret

Vardagsrummet

Köket

Sovrummet

Badrummet

Ja ni förstår...att vi är nöjda!