Joburg revisited

I Johannesburg finns det mycket folk. Det finns säkert alltid något att göra men för oss känna staden ganska otillgängligt. Som tur är så hade vi egen bil och kunde ta oss runt på vår planerade tur. Vi började med att hitta vandrarhemmet, checka in och dricka lite kaffe. Sedan fram med kartan och riktningen inställd på Newtown, där finns en stor del av kulturen i Johannesburg. Vi valde att gå till Museum Africa och kolla in marknaden som fanns precis utanför. Inte mycket att hurra för, nåt av dom. Museet var litet och glest med information, jag hade ingen koncentration och kunde inte fokusera på att läsa några skyltar så vi gick snabbt runt och ut. Marknaden var liten, bara ett tiotal stånd men det fanns ändå en hel del som jag hade kunnat tänka mig, men vi köpte ingenting, eller förresten, en coca-cola i blomaffären om det räknas. På en av tvärgatorna ligger en liten butik som säljer fina klänningar, jag kan ge er adressen om ni är intresserade av en afrikansk klänning. Runt hörnet på en parkeringsplats fanns ännu en möjlighet att köpa kläder, dock lite annorlunda här. På marken, på plast, har man lagt ut kläder, mestadels skjortor och t-shirts. Det slår oss att det är här man skulle kunna hitta sin gamla tröja, den som man skickat i välgörenhet. Men vi vet inte. Tog ett foto och gick tillbaka till bilen. Vi bestämde oss för att åka tillbaka mot vandrarhemmet för att vila lite och byta kläder för att sedan ta oss ut på middag. Att köra genom Joburgs allra mesta centrum är något som man bara inte gör. Det fick vi tydligt erfara. Mango rattade så gott han kunde mellan minibussar och människor i gatan. Det tutade och skreks runt omkring oss och ingenstans runt bilen fanns det någon öppen yta. Det var mer än trångt och mer än besvärligt. Men vi lyckades följa med strömmen och tog oss ut mot Yeoville, där vandrarhemmet ligger. Under våra första dagar i Johannesburg i augusti fick jag tips om en restaurang som serverar Afrikansk mat, dit åker vi. Den ligger i Melrose Arch, vilket är ett nytt och otroligt fräscht shoppingområde. Helt annat än centrala Joburg. Men lyckliga är vi som har fått se båda delarna. På väg hem till Lephalale på söndag eftermiddag, efter ett besök på Joburg konstmuseum; som hade en del bra grejer, stannade vi på Geluksfonteins getfarm, där kan man fika och köpa getost, det är precis vad vi gör. Sedan stannar vi till och köper apelsiner precis vid plantaget, 5 kg för 12 spänn. Det ni!

Nu kommer ändå det bästa. Första delen av vägen till Lephalale är en bred och otroligt slät fyrfilig motorväg. Man passerar tre vägtullar och sedan svänger man vänster. Då kommer man upp på väg 33 och den följer man sedan hela vägen. Denna väg är betydligt smalare och när man börjar närma sig slutet så blir landskapet kuperat, eller snarare bergigt. Jag gör det som jag alltid gör när vi är ute och kör, spanar efter vilda djur. Eftersom det var eftermiddag och bara någon timme till solnedgång så är de flesta djuren ganska aktiva, och vi har fått höra att det är då man skulle kunna få se något. Några bockar här och där, en och annan gnu. Min dröm är att få se en giraff. Vildmarksexpert som jag är, hrm…konstaterar jag att det nog inte finns giraffer just precis där vi passerar, eftersom vi åker över bergen. För er som varit i Schweiz förtydligar jag att dessa berg är ungefär som små kullar. I alla fall, jag tänker att giraffer med sina gängliga ben inte skulle snubbla runt där på bergsknallarna. Vi åker upp och ner och vägen kröker, sen åker vi upp och ner igen och närmar oss en uppförbacke till och däääääääääär, där står giraffen alldeles vid vägkanten. Jag bara skrek rakt ut; GIRAFF! Innan min hjärna ens hade hunnit fatta att det var det jag såg. Mango tvärnitar, vi slår i varningsblinkers och backar tillbaka. Jag kan inte fatta hur enormt gigantiska dom är och jag bara flämtar och känner mig alldeles anfådd. Här står den precis innanför viltstängslet och bara tittar på oss. Helt galet. I timme efter timme har jag spanat ut bland buskarna för att jag tänker att det måste vara svårt att få syn på dom och jag har fått för mig hur det ska se ut när huvudet sticker upp bland trädtopparna på dom låga träden, men så bara kör vi rakt upp bredvid den och stannar, vevar ner rutan, fotar och vinkar lite. Jag vet inte hur jag ska förklara hur det kändes i kroppen när jag fick syn på den, men mer som en mardröm än den dröm det egentligen var. Där fick vi verkligen plus i våra safaripoäng! Jag har inte slutat skaka än.

Bilder kommer.


So we went to Joburg. I found a very nice little hostel where we stayed the night. It is situated in Yeoville which is close to the city centre. Me and Mango do what we usually do when we get to a new city, we decide on some places to go, we go there and either it is success or we just go somewhere else. Simple. So we ended up in Newtown in the middle of the city, where you can find a lot of culture such as the Museum Africa, where we went. Then we drove through the very downtown Joburg. Tried to find a tower where you can go up and see the city from above, changed our minds and went back north to the hostel. Why we changed our minds is very easy to understand, if you have ever been in Joburg or if you listen to what people say. This is what they say: you don’t go downtown. Oh yes, we did. And I can promise you that we were not the only ones. The streets were sooooooooo crowded, minibuses and people running in the street. There was no space for our car but somehow we managed to go through and find the way out. Perhaps we should listen more to what people say, or not, cause I think it was a unforgettable experience. So are there any other advice we should have taken, I can tell you there are. On Monday evening we are at home reading and Mango is looking in the guide book, he ends up reading about Joburg, maybe do that before we go next time, and finds the “stay safe” box. I quote: “Hillbrow, Berea and Yeoville are no-go areas unless you’re accompanied by a guide who is totally familiar with the area and prepared to walk tall.” I say no more. We went, we were safe. I think.

For dinner we went to a place called Moyo which is a restaurant serving African food situated in Melrose Arch which is a newly built shopping area and totally different from the inner city. I’m glad we got to see both sides. Sunday morning we went to Joubert Park, bought some breakfast in a supermarket and had it in front of the Johannesburg Art Gallery, which we entered and found very worth visiting. Then we headed home to the Limpopo province again. When we are out driving I always try to see wild animals. For hours and hours have I been looking for a giraffe, I really wanted to see one and I had imagined how I would spot the head above the short trees. As we get closer to Lephalale the road starts to get hilly, we go up and down hills, or mountains whatever they are called, and suddenly as we are about to go up a hill again: There is a giraffe! I just screamed in the car and Mango had to make a sudden break, turn the warning blinkers on and reverse. They are so big I can’t believe it. It felt more like a monster than an animal and it was just next to the road, outside the fence, so we could really see the whole animal. From top to toe. Who need to go safari when you can go Lephalale road!

We’ll post some pictures.