Fåglar

Varje morgon, näst intill, vaknar jag av samma ljud. Det smäller i grannes tvättho på baksidan av deras hus snettemot vårat sovrumsfönster. Vad är det då som smäller kan man ju undra, och det ska jag tala om för er. Det är ett par Koro-Koro, jag tror dom kallas så men dess riktiga namn är nog Hornbill. Det är en slags blandning av skata och papegoja om jag ska försöka beskriva dom. Varje morgon tar herr och fru Koro-Koro samma runda. Dom passerar grannens tvättho, rundar vårat hus och upp tvärs över gatan. På eftermiddagen kommer dom igen på samma runda. Dom har stor och krökt näbb, perfekt att hacka med och perfekt när den där spegelbilden i tvätthon attackerar. Dom har papegojben, så där att dom går helt upprätt och ser ut som att dom har byxor, dom är otroligt kluriga och försöker ta sig in genom fönstret om dom ser att det står lite öppet och dom är svart vita. Det finns otroligt gott om dom här i trakterna, och inte bara i kvarteren utan även mitt ute i ödemarken.

Så här ser dom ut, Hornbill. Dom låter koro-koro och dom pratar hela tiden.

Denna morgon väcktes jag ur min dröm. Det är märkligt vad man kan hitta på exakta detaljer om saker som man inte har en aning om egentligen. Jag slogs mot en krokodil, syrran och jag försökte låsa in oss i farmor och farfars hus, så där att vi stod och drog i handtaget på ena sidan och den gigantiska krokodilen som kommit upp ur sjön och över gårdsplanen stod och drog åt andra hållet. Vi lyckades dra igen dörren, men insåg att nyckeln satt i på utsidan så jag stack ut armen för att ta in den och hamnade halvt slukad i krokodilens gap. Men det gjorde inte ont och jag var mycket starkare än den så jag slet mig loss och efter ännu en vansinnig kamp i dörrhandtaget fick vi till slut låst dörren. Sen vaknade jag ju förstås av Koro-Koro som hoppade mot tvätthon. Som vanligt. Lite tur ändå.

Svensk besöket var otroligt roligt. Karin och Daniel kom vid tvåtiden på lördag, vi grillade på kvällen och pratade igen för dom fem åren som vi inte setts. På söndag tog vi dom på en liten guidad tur här runt omkring och sedan åkte dom mot flygplatsen för att flyga hem till Stockholm. Nu väntar vi på nästa initiativ tagare att boka sig en flygbiljett och komma hit och hälsa på.

Kan någon själ begripa hur fort tiden egentligen har gått. November är snart slut och resterande tiden misstänker jag kommer att gå så himla snabbt, med julsemestern som ett underbart avbrott där mitt i. Vi måste erkänna att det känns skönt att vi åker hem i Januari, det hade inte känts helt underbart att stanna så mycket längre, eller att åka hem över jul och sen tillbaka för ännu nåt eller några år hade inte känts bra. Civilisation och lokaltrafik tack.

Imorgon bitti ska vi hämta en hyrbil och åka till Gaborone i Botswana. Ni som har sett Damernas Detektivbyrå förstår vad vi pratar om. Det ska bli jätteskönt att få lite längre helg tillsammans. Magnus är ledig fredag och måndag så vi blir borta tills måndagkväll. Vi har bokat ett hotell i Gaborone som verkar vara fint och ligger i nån slags resort där det även finns ett lyxhotell och casino. Dom har pool och restaurang så vi skulle kunna hållas på hotellet hela helgen. Men vi ska naturligtvis försöka se så mycket som möjligt av staden. Nu när vi haft lite att göra på kvällarna har vi sett Damernas Detektivbyrå igen, och nu fattar man så mycket mer av alla referenser och skämt, för allt är egentligen precis som här. Fast Gaborone är ju en mycket större stad, vilket inte riktigt kommer fram i serien/filmen. Ni som inte har sett Damernas Detektivbyrå – gör det!


Det här är också en väldigt vanlig hönsfågel som finns här. Guineafowl heter den.

Förresten så är det dåligt väder ute, regn och bara 19 grader. Så här kallt har det knappt varit ens på nätterna. Trist.