På söndag morgon var det liv och rörelse vid grannarnas hus. Folk som gick omkring och plötsligt grannens bil som kommer i hög fart runt kurvan, med en konstig pinne stickandes ut genom rutan, snett bakåt, ganska lång och en kille i passagerarsätet. Dom hoppar ur bilen och vi fattar direkt vad det är som händer. En ormfångare. Sen ser vi strax hur dom bär iväg en hopringlad stor orm i den långa pinnen som har en tång i ena änden. Dom får inte slå ihjäl ormarna så dom bär bara ut den i buskarna igen. Jag undrar när vi får besök.
Så regnade det igår kväll och det var inte något lätt duggregn utan skyarna öppnade sig. Storm kallas det. Saker flög runt utanför huset, taket lät som att det vilken sekund som helst skulle lätta och blixtarna slog ner runt omkring utanför med väldiga dån. Otroligt fascinerande och spännande, så länge man kan sitta inomhus och bara se på. Tur att vi har ett stadigt hus, det är många här som inte har det. Så sitter vi där i sovrummet och tittar ut, strömmen har gått hos oss men gatlyktorna och grannarnas ljus lyser. Så slocknar en av gatlyktorna, vi tittar igen på stolpen. Sen tittar vi en gång till och inser att det är inte bara så att det slocknat, hela lyktan är ju borta. Kvar står just bara stolpen. I vardagsrummet rinner vattnet in, vi försöker stoppa det med handdukar men det är en pöl på golvet som sträcker sig ungefär tre meter in i rummet. Vi plockar upp allt som går från golvet och skjuter undan möblerna, inte så mycket mer att göra än att torka upp det på morgonen. På min väg till posten nu på morgonen förundras jag där jag går över alla saker som blåst omkring och skräp, sand, löv och kvistar. Vattnet har forsat längs gatorna och dragit med sig allt löst. Vid infarten till vårat bostadsområde sitter vakterna vid grinden som vanligt, förutom att deras lilla koja har tagit ett skutt rakt över staketet och ner i ett lerigt djupt dike. Där står den kvar. Hela vägen där jag går får jag vifta och flaxa, för flugor, flygmyror och myror har bokstavligen tagit över gatan. Det var inte en jättetrevlig promenad, jag kände paniken stiga och var tvungen att verkligen bita ihop och bara gå snabbt utan att råkas andas in något elände. Skönt att vara hemma i huset igen och nu ska jag ta mig en kopp te, om strömmen går att slå igång, den knäpptes nämligen av precis nyss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar