kablar

Nu har Jacob endast en kabel, pulsmätaren på foten. Skönt att han fått ta bort EKG som han hade på bröstet, också för att klisterlapparna lossnade hela tiden och måste ha dragit i skinnet. Nu hoppas läkarna att syresättningen stabiliseras och att han då får komma hem, hjärtrytmen har ju som sagt blivit mycket bättre. Idag har Jacob badat och tagit på sin nåt snyggt. Han längtar tills han kommer hem och får ta på sig sina egna kläder, ja ni vet ju hur det är när man ligger på sjukhus och inte kan vara sig själv riktigt fullt ut. Det är lite svårt att fatta att Jacob är bara våran och att han snart ska komma hit och bo med oss, just nu känns det som att han är ett av barnen på jobbet, som man ger all sin värme och omvårdnad men sen åker man hem och äter middag. Tycker också att det är jobbigt att hela tiden ha ögonen på sig, känns svårt att sköta om Jacob när det hela tiden finns ett sätt som är rätt och man inte kan ta så mycket egna initiativ. Hökögonen ser allt, dom skriver upp allt och dom har tamejtusan full koll! Dom vet om jag tvättat Jacob bakom öronen och dom visste till och med att mitt parkeringskort gått ut och skrev ett nytt innan jag ens hann fråga efter det. Det är ju en stor hjälp att man får gratis parkering, annars hade man ju blivit tokig och pank. Det är ju ändå bra att dom har koll så saker går rätt till, men nu vill vi ha hem Jacob så vi slipper lämna honom ensam hela tiden och så vi kan tvätta oss bakom öronen precis när vi vill utan att nån bryr sig.