tack

Tack så hemskt mycket för presenterna, ingen nämnd ingen glömd, känn dig träffad, tack allesammans och alla andra med, tack för att ni finns - hallelulja! Fick blommor en dag också, jag blir alltid avundsjuk när det står blommor eller paket i trapphuset och så var det till Madame Jonsson (till oss)! Det roliga i kråksången var att det fanns ett kort till men ingen avsändare. Följande hade glömt att uppge sitt namn i diktningen till kortet, eller så hade blomsterbudet glömt att skriva dit det. Men Magnus hade lite koll eftersom en kompis, ledtråd: fransman, frågat efter adressen så vi kunde klura ut vem det var ändå. Fantastiskt fin bukett och två veckor stod den sig också.



När det gäller kollektivtrafiken i Schweiz så är den oslagbar, världsklass, fenomenal, punktlig och alldeles alldeles underbar. Men det hjälper inte när bussarna fortfarande har en viss sträckning och en tidtabell, då man själv vill åka rakavägensåsnabbtsommöjligt! Vanligtvis behöver vi verkligen inte någon bil, det skulle bara vara till besvär och utgifter, därför har vi ingen. Men nog har det ju mer än en gång känts frestande att gå in på närmsta bilförsäljare och köpa första bästa bil. Det skulle ju underlätta i detta fall. Men nästa vecka (mina förhoppningar) när Jacob kommit hem så ska vi aldrig mer gå ut ur huset. Eller som lägst gå till affärn och köpa flingor till Magnus. För flingor är det viktigaste enligt honom. När han insåg att en krissituation höll på att uppstå då jag hamnade på sjukhuset och Jacob höll på att titta ut, då bunkrade han upp förråden hemma. Flingor och hallonsylt. Var än man öppnar skåparna i köket så finner man flingor och hallonsylt. Frukosten måste fungera. Det får inte fela. Och att man behöver mjölk till flingorna är inget som ni ska fundera över. Själv går jag runt med två skorpor i väskan, nödproviant, utifall att man inte skulle hinna äta nåt på en hel dag eller två så har jag då minsann mina skorpor att knapra i mig. Kom an bara.