platt fall

Det är som med alla stora ligor, vare sig det gäller hockey eller fotboll, är säsongen igång så är säsongen igång. Detsamma gäller med snuvorna. Nu kör vi, fullt drag ända fram till sent in på våren nästa år. Härligt. Vi är laddade till tusen. Somna sittandes, kräkas ner allt och alla när febern stiger, gråta på nätterna, svettas, bajsa på sig, gnälla på dagarna, snor, snor och mera snor. Det är ju underbart. 

Vad som också är mindre ljuvligt var när Ella rullade nerför trappan. En kort sekund av otänk och jag sprang ner för att dra av pannan som vi glömt på spisen. Ni kan ju gissa vem som kom efter mig. Jag mötte henne på nedersta trappsteget. Det svartnade för ögonen när jag såg henne, tittade upp och såg Jacob vid kanten. Jag hann tänka att hon fallit över kanten mellan spjälorna, i vårat fall vajrarna. Men Jacob hade sett allt och förklarade lugnt att hon krupit fram till trappen och ramlat och rullat ner. När jag tog upp henne snurrade ögonen, hon såg blek ut och det var blod över hela ansiktet. Hon hade slagit i läppen och det blöder ju alltid friskt och blandat med spott så ser det ju ut att vara litervis. När vi lugnat oss lite och torkat bort det värsta la jag ner henne på soffan och hon somnade direkt. Somnade. Panik. Jag hade redan pratat med Mange om att vi måste åka in och kolla. Jag ringde upp läkarstation. Dom tyckte att jag kunde låta hon sova en liten stund och sen kolla. Det var ju trots allt lunchtid och sovdags. Inte så konstigt om hon var trött. Men jag hade sån panik och tyckte att det var bättre att kolla upp henne direkt, så där lugn och trött kan hon inte vara. Helt säkert hjärnskakning. Slängde oss i bilen och tutade iväg som en ambulans in mot stan. Väl framme hade vi en strålande glad och pigg liten unge i vagnen. Utan tillsynes några skador, förutom ett skrapmärke i pannan,från heltäckningsmattan i trappen, och nåt litet blåmärke. Vi fick stanna i tre timmar för kontroll, varje kvart mätte dom puls och lös i ögonen. Mange fick ta med Jacob på lunch och langa en macka till mig. Tur att det gick. Annars hade det blivit krångligt. Mat till Ella hade jag kommit ihåg att slänga med en burk i väskan. Som tur var. Allt gick bra. Vi fick åka efter tiden gått. Var bara tvungen väcka henne två gånger under natten för extra koll. Annars var allt lugnt. Det dummaste i hela historien är att vi hade köpt en grind kvällen innan. Den stod vid trappen. Väntade på att bli ditskruvad. Typiskt. Nu sitter den på plats, vi har även tätat räcket med ett nät. Som tur var så gick det ju bra för Ella trots allt. Änglavakt. Men inte vill vi prova igen. 

Ella gör som Jacob gör. Dom kollar på tv. Så söta tillsammans. 

Stackars Jacob då. Som hade fått punka på cykeln och Mange märkte inget, och tyckte att Jacob var gnällig som inte orkade cykla hela vägen. Fem kilometer. Som han kämpade med lillcykeln. Jag sprang bredvid men hade tagit en annan väg tillbaka för att sen mötas vid korsningen hemma. Men när dom inte stod där så trodde jag först att dom cyklat hem. Tills jag fick veta att dom inte ens hunnit fram. Så jag gick tillbaka och skulle hjälpa till och putta hem Jacob. Då såg jag att däcket var platt. Stackars Jacob. Så idag har vi roat oss i Ellas cykelverkstad med att lappa både slang och däck. Så det kanske håller under veckan tills vi tar oss iväg och köpa nytt. 

fyrtornet

Vakttornet heter den ju. Fyrtornet låter bättre.

stödhjul

Jacob tog en vän och gick till stan. Dom hade så himla kul tillsammans och på alla aktiviteter som fanns. Ponnyridning, hoppborg och som brandman, för att nämna några. 

Jonssons cykelverkstad var tvungen att spänna kedjan och kontrollera status på Jacobs cykel. Bakdäcket är slut och stödhjulen helt uppnötta. Hårdplast. Låter förfärligt illa. Så vi spände kedjan och bestämde oss för att fixa nya stödhjul. Sagt och gjort. Nu rullar den tyst, och det var inte en dag för tidigt att byta inser jag så här i efterhand. Men det ska en veta, att den cykeln har rullat många mil denna sommar, och många mil att rulla kommer. Jacob sa imorse, -"Det är så roligt att ha en cykel att cykla på!". Jag håller med. 

Dom passade på att köra lite hippiebuss på coop när vi köpte stödhjul. Medans vi drömmer vidare om en riktig folkabuss. 

 

Idag åkte vi till Tyskland och skulle gå på byggvaruhus. Vi möttes på parkeringen av två glada karlar som lät meddela att det är ju faktiskt helgdag i Tyskland idag och allt är stängt, sen lät dom passa över ett blad av Fyrtornet, alltså Jehovasvittnen. På parkeringen. På det stängda byggvaruhuset. Konstigt. Vi åkte halvvägs hemmåt och gick på Coop bygg istället. Köpte en tjusig slagborrmaskin. Så vi kunde sätta upp nåt på väggen. En sänghimmel till Jacob. En konsol och ett par gamla gardiner. Blev mysigt. Med drömfångaren snurrandes mitt i för att fånga alla drömmar om dinosaurier och djur som kommer in i huset. Som vi alltså inte drömmer om. Eftersom det fastnar i drömfångaren. 

Heidi

Det fina med Schweiz är att det är så nära till allt. Till Alperna. Vi åkte upp med linbanan i Pizol och gick och vandrade på en led som är kort och gjord för barn. Heidipfad. En stannar och stämplar sitt kort i getens mun med lagom promenadavstånd mellan och kan läsa en berättelse om varje get, från sagan om Heidi och Peter. Vid varje get finns också en aktivitet, plinga i kyrkklockor, gå en barfotabana med olika underlag, fast med skor på denna gång, och hängmatteskogen att vila i på vägen tillbaka, är några av dom. En fin dag i en fin natur med en fin familj. 

När alla andra säljer och sätter undan utemöbler, då tar vi och skaffar nya begagnade. Gratis stolar och ett billigt bord från loppis. Allt lagomt slitet för att det ska kunna stå ute i ur och skur utan att en får dåligt samvete. 

Vi flyttade vårt lilla balkongbord som är det enda vi haft hela sommaren till framsidan och gjorde iordning en liten korg med saker från skogen, kottar, mossa och annat, och köpte några små pumpor att lägga dit så det blev höstfint. Här lägger bönderna ut sina pumpor så här vid vägen och så kan en själv köpa och betala det en vill ha. Frågan är hur länge det skulle ta innan kläpparna i Sverige hade slagit sönder varenda pumpa om det hade legat en hög på marken, utan dubbelt elektriskt staket och vakter. Det handlar om moral och etik. Medmänsklighet. 

Vi har också passat på att köra en regelrätt tredagarsfeber. Allt enligt boken, eller 1177 på nätet. Ella stackarn. Men när det väl var gjort så är det ju skönt att pricka av i hälsojournalen. På tal om hälsojournal så är ettårskontrollen bokad. Kan någon själ begripa, hon är strax ett år. 

På fredagmorgnar kör vi barnsång som vanligt. Utom två veckor nu, då vi har höstlov och även Spielgruppe är stängt. Så vi har lov och ledigt och hittar på lek och bus. Ska åka in till stan och se vad dom hittat på där, är lite barnensdag med ponnyridning, klättring, pyssel mm. hela veckan. 

september

Frågan är om man kan ha det bättre.  Nej, knappast. Min vardag är totalt avslappnad. Lördag hela veckan. Så otroligt nöjd med beslutet att säga upp Jacobs dagisplats och sätta han i lekgrupp här i byn. Det innebär femton minuter för att lämna på morgonen, istället för en och en halv timme som det tog att åka till Wettingen, gå till dagis, lämna, gå till bussen, missa bussen, ta nästa och åka hem. Då var man ju less och trött och ville bara gå och vila när vi kom tillbaka. Och så skulle man hämta sen.

Nu tar vi cykeln upp och kommer sen så snabbt direkt hem och Ella tar en tupplur medans jag äter frukost i godan ro och jag dricker upp mitt te. Det står inte alltid kvar i koppen. Som ofta. Jag gör mitt te och jag dricker upp det. Förstå vilken lyx. Sen är allt så glatt och ljust att inspirationen spirar och saker blir gjorda. Om man sen tänker på Jacob, hur det blivit för han med nytt ställe och nya människor, så är det också jättebra. Det är en mycket mindre grupp, åtta-nio barn, ett rum och två pedagoger. Överskådligt, tryggt och roligt, skulle jag säga. Jag tror att Jacob håller med mig. Tyvärr så saknar han sin bästa vän, tillika föredetta granne, Jamie. Dom som lekte varje dag och som var bästisar på dagis och alltid lekte fint tillsammans både där och hemma. Men vad vi inte visste var att Jamie saknar Jacob så mycket att det är det enda han pratar om hela tiden och saknar sin vän på dagis så mycket att han ett tag inte ville gå dit ens. "-Jag letade Jacob", sa han till sin mamma när hon frågade vad han gjort idag. Mitt hjärta spricker. Så dumt att dom inte får vara med varandra varje dag. Så dumt. Men vi var där och hälsade på igår och bestämde att vi måste ses ofta. Det var en konstig känsla att sitta där i sandlådan igen, att gå i gruset, ta i handtaget. När allt känns så vant. När man gjort det så många gånger, i flera år, men det ändå var tio månader sen sist. Som att åka tillbaka i tiden. Tre timmar i sandlådan i en blinkning. Vi hade så roligt. Fint. 

semestern

Sommarn snurrade fort och vi bara snöade bort... Fast i ärlighetens namn så var det inte så illa som ni alla trodde. Lite värme kanske, men svalt och torrt är ju faktiskt ganska bra. Inte så skönt om man vill bada, men å andra sidan sparar man ju pengar på solkräm och inträde till poolen om det jakat i kanten. Vi hade i alla fall en fin månad i Sverige. 

Bussen, tåget, flyget, kusinerna, huset, bästisen, flyget, familjen, stugan, byn, stan, folket, festen, lugnet, badet, glassen, bilen, milen, folket, festen, lugnet, familjen, bilen, milen, konserten, familjen, flyget, tåget, bussen, hemmahuset. 

byn

Bilder från vår by Ehrendingen. Busshållplatsen Unterdorf. Majs vid Tiefenwaag.